Det hade varit mycket trevligare om jag hade kunnat använda rubriken God Jul istället, men mina hundar verkar tycka om att försöka ha ihjäl sig själva.. Det spelar tydligen ingen roll hur många försiktighetsåtgärder man än tar, de lyckas hitta på nåt ändå!
Vi har firat jul på västkusten så på förmiddagen igår så var vi ner till havet och gick lite på klipporna. Konstigt nog så klarade vi av det utan några större incidenter. Jag var stenhård med att hundarna INTE fick springa eller busa, trots att de var lösa.
Finaste. 
Men sen efteråt så gick vi ut till en strand, där det var stora öppna ytor med plan mark och hundarna var ordentligt uppvärmda efter promenaden. Det var inte speciellt kallt heller och solen sken. Jag hade kameran med mig och tänkte att det ju måste vara lugnt om de är lite lösa så jag kunde passa på att fota. Det gick ganska bra. Tills Krut lade i högsta växeln och brände rakt igenom ett 4-trådars elstängsel! 
Med Aska efter sig så klart. Det visade sig att elen inte var påslagen men Krut stod på 3 ben.. Mitt hjärta stannade. Jag lyfte över honom och inspekterade hunden - ett skrapsår på insidan av frambenet. Hittade inget annat. På Aska hittade jag ingenting. Men hon hann iaf bromsa in lite, för när jag såg vart det var på väg (hur kan man inte se ett helt jävla staket Krut?!) så skrek jag rakt ut. Det var ju bara att ta närmsta vägen tillbaka till bilen. Men då visade Krut ingenting. Haltade inte det minsta.
När vi kom tillbaka in och jag kunde kolla honom ordentligt så hade benet hunnit svullna upp lite. Precis där skrapsåret började. Uppenbart var det där han hade träffat en av trådarna.
Men idag så har svullnaden gått ner helt och det enda som märks av alltihop är skrapsåret. Jäkla hund att skrämmas så där! Han kunde ju lika gärna brutit benet, fått tråden över halsen eller petat ut ögonen.
Jag säger det igen. Whippar är för människor med starka hjärtan!
2014-12-25 21:16 | 0 kommentarer