Nu börjar jag bli lite trött på det här..
Idag när vi kom hem från västkusten så hoppade Krut glatt ut ur bilen och sprang runt och var allmänt lycklig och sprallig. Aska (som visserligen var kopplad - pga tidigare skadestatistik) gick bredvid mig och var inte alls sig själv. Vi har -14 grader ute och hade +9 inne när vi kom hem. Luftvärmepumpen gick ju så klart sönder precis innan vi skulle åka iväg och sen kom minusgraderna. Yay. När vi kom in så stod hon bara och skakade. Stel. Låg. Vi började elda och jag bäddade ner henne under en filt. När jag skulle flytta lite på henne så pep hon till. Vafan. Jag kunde inte konstatera exakt vart felet låg så när hon väl hade slutat skaka så tog jag upp henne och gjorde en grundlig undersökning. Jomen visst. När jag kom till korset så pep hon till och sjönk ihop. På typ exakt samma ställe som Krut var skadad. 
Stor suck.
Har pratat med uppfödaren och ska ringa veterinären imorgon bitti och rådfråga henne lite oxå. Vet inte om det är någon idé att låta veterinär titta på henne över huvudtaget eller om jag lika gärna ska åka till ReDog direkt..
Återstår att se imorgon. Jag vet att jag borde ha is i magen. Jag vet att jag är nojig. Jag vet att jag hellre åker en gång för mycket än en gång för lite till veterinären. Men jag har faktiskt aldrig nånsin haft fel när det gäller mina hundar. Ser jag att nåt inte är som det ska så är det nåt som inte är som det ska! Och kan jag undvika att låta Aska lida som Krut fick lida så gör jag så klart det.
Älskade, dyr(bar)a skrutthundar!
2014-12-28 21:48 | 1 kommentarer