Jag gör som alla andra, kollar tillbaka på mitt (hund)år och sammanfattar. Jag tycker det är väldigt roligt att göra det, och se hur bra man lyckades uppnå sina mål.
Knox:
Med Knox hade jag inte satt upp ett enda mål, då hussen och hans Collie utbildades för fullt i det militära. Hur det gick har jag redan gått igenom i ett tidigare inlägg.
Men ett mål som hussen däremot hade satt upp blev iaf slutfört. Att klara den sista godkända rundan i Nybörjarklass i rally. De gick faktiskt en kurs för mig och en klubbkompis under hösten och har utvecklats enormt på plan! Så nu heter Knox - KORAD LP1 RLD-N Roxina's Cessna Conquest! 
Och jag har ju faktiskt hunnit med att låna Collien lite jag med. Det blev inte speciellt många agilitytävlingar i år heller, bara 3 officiella. Men då med flera dagar och dubbla klasser. 14 lopp tror jag vi har kört i år med flera fina resultat. Knox och jag är ju alltid på fisens mosse när det kommer till att ta de där jäkla pinnarna i tvåan! I år lyckades vi äntligen ta våran första!
Mer än så har vi inte gjort.. Men en rallytitel och en pinne är inte fy skam det heller!
Krut:
Vi börjar med agilityn. Där hade jag verkligen hoppats att vårat slalom skulle ha utvecklats mycket mer än vad det har gjort. Men jag satte ju till slut målet på att iaf starta officiellt och det har vi gjort! Krut har gått lika många lopp som Knox, alltså 14 officiella lopp i år. På de starterna har vi faktiskt lyckats plocka både en agility och en hopp-pinne! Just med tanke på det osäkra slalomet vi har så tycker jag det är riktigt bra. De gånger han har tagit hela slalom på första försöket har vi oxå nollat resten av banan. Det ser ju ljust ut för framtiden. 
När det kommer till rallyn så har vi bara tävlat 3 gånger på hela året. På första Fortsättningsstarten så lyckades vi ta ett godkänt resultat. De andra två gångerna har vi varit sjukt nära! Enda anledningen till att vi inte lyckas är att han är lite för glad och bjuder på lite för många beteenden. Jag kan leva med det. Att han tar ett litet extra skutt för att pussa matte, ett litet ärevarv här och där och att han kanske inte alltid lyssnar så noga på exakt vad jag säger utan testar på lite olika beteenden som han tycker passar bättre. Vi jobbar på det där med stadgan och att han ska lyssna på vad jag säger och senaste tävlingen fick vi inte en enda 'fel övning', så det går framåt! Tyvärr hjälpte det inte, då det var en petig domare (vilket jag skulle säga var den enda orsaken till att vi inte blev godkända) men vi har iaf jäkligt kul!
Det här blev inte året då vi åkte på fler utställningar. 2 st har jag ställt honom på. Vi får bra kritik men tyvärr bara Very Good. Han är för tunn. Än så länge. (det gäller att aldrig tappa hoppet)
Det jag skulle säga att vi har satsat mest på den här sommaren har varit att få honom att springa som han ska. Vi har tränat på rundbana (men han har bara fått springa ensam) och så var vi och provade på Whippetrace igen. Även där fick han springa ensam. Sen har vi äntligen varit och provat på Lure Coursing. Efter några ensamlopp även där så testade jag till slut att låta honom springa med annan hund. En erfaren tik. Det gick både bra och dåligt. Först tacklade han till henne, sen struntade han i henne och sprang klockrent. Vet inte hur jag ska tolka det riktigt, för vi hann inte prova nåt mer sen innan det blev kallt. Det är träningar i stort sett hela vintern (så länge det inte är snö och minusgrader) men jag skulle aldrig våga låta Krut springa om det inte är varmt. Inte med hans skadehistorik och frusna lilla kropp.
Sen har vi ju faktiskt gått en anlagsklass i viltspår. Vilket han klarade med bravur! Klockren liten spårhund.
Så - två pinnar och ett godkänt viltspårprov är årets prestationer! Jag är svinnöjd! 
Och i år får jag ju dessutom lägga till ett namn till på den här listan. Nämligen
Aska:
Henne hade jag såklart inga mål med eftersom jag inte ens visste för ett år sen att jag skulle skaffa henne. Men nu blev det så och hon har väl inte hunnit med så jättemycket än.
Fast när jag tänker efter så har hon faktiskt hunnit göra lite hon med. Hon har redan ställts ut en gång. Som valp. Med bra kritik och HP.
Sen har hon såklart trastränats. Sprungit genom öppen bur på rundbana.
Vi har varit på valpträff. Hon har provat på att viltspåra. Hon är inklickad och kan några tricks.
Ja, det var väl det. 
För egen del så har jag gått rallyinstruktörsutbildningen och blivit godkänd. Dessutom hållt en kurs i rally på klubben.
Sen har jag gått och tagit åt mig att jag ska skriva åt agilityhörnan i Whippetbladet (whippetklubbens tidning). 
Jag gick bara en enda kurs på hela året, en agilitykurs med Krut. Sen var jag på agilityläger med båda hundarna. Och när jag ser tillbaka så här så märker jag ju att jag inte tävlar överdrivet mycket heller. Undrar vad det kommer sig? Brist på tid? Pengar? Både och? Intresse? Hm. Jag har iofs aldrig varit nån extrem tävlingsjävel. Men så här dålig på det? 
Det där med att det viktigaste är att hundarna får vara friska och hela är ju såklart sant, men just i skrivande stund känns det lite meningslöst. Aska går på smärtstillande och har ont i ryggen på samma ställe som Krut hade för ett år sen. Så snart helgerna är över och ReDog öppnar så blir det hennes tur att få komma dit. 7 månader gammal. 
Nåväl, man kan ju alltid hoppas att hon uppfyllt sin skadekvot för resten av livet sen! Även om jag inte riktigt tror på det. Whippar är fan galna.
You can't live with them, you can't live without them.
2015-01-02 01:30 | 0 kommentarer