Ett riktigt hundliv

Det har hänt lite på hundfronten, även när inte vi har varit hemma. Jag och Henke har varit utomlands en vecka (bla för att fira min födelsedag) och självklart så var Krut tvungen att bli dålig samma dag som vi skulle flyga iväg! Han har varit så himla bra i ryggen/musklerna så länge nu och så fick han ett riktigt bakslag veckan före jul. Det kändes verkligen skit! I samma veva så blev han jättedålig i magen, jag tror det berodde på att han märkte av att vi skulle åka och att jag var orolig för honom. Lilla hjärtat. 

Hur som helst så redde det där upp sig, han fick tillbaka aptiten och rörde sig som vanligt efter ungefär två dar. Skönt att det åtminstone går tillbaka fort när han får ont nu för tiden. Anledningen? Mitt fel. Jag satte inte på honom koppel på sista kvällsrastningen, tänkte att det var lugnt ändå, vi skulle ju bara kissa lite snabbt. Men med en kvicksnabb liten whipp så är inget lugnt. Klart att han hann springa lite och i samband med kyla och halka så blev det inge bra. Musklerna gjorde ont. 

Men sen i fredags (28/12) så hade vi ett besök inbokat på ReDog i Västerås igen för en träff med Stefan. Han har inte träffat Krut sen han utredde skadan första gången jag var där. Han blev väldigt nöjd med vad han såg/kände. Han sa att Krut inte visar någon smärta i varken rygg, bog eller muskler. Han rörde sig fint (dock inte helt prickfritt än) och var flexibel i musklerna. Han hade först tänkt att Krut skulle få en laserbehandling innan han gick i vattentrasken, men som han sa "Det är ingen idé att behandla en hund som inte har några symtom." Så Krut fick traska vatten, han skötte sig lika exemplariskt som alltid. Han fick gå lite längre tid och visade ingen stelhet på kvällen sen. Så nu ska vi fortsätta traska vatten lite närmare, i Örebro, och så ska vi tillbaka för kontroll hos Stefan igen om ca 4 veckor. Då kommer även promenaderna ha hunnit utkökats med ca en kvart, så får vi se hur han reagerar på det. Ska bli underbart att få börja röra på honom (och mig) igen!

Idag var det ridhusträning igen. Jag tyckte det var lika bra att åka dit med Collien, så han skulle få lite utlopp för sin outtömliga energi. Jag var dock inte så jättemotiverad, så vi tränade bara nån timme. Först lite lydnad, sen agility och avslutade med passivitet och lydnad igen. Jag hade så klart glömt bort min egen strategi när det gällde lydnaden, som jag hade tänkt ut sen sist, men kom på mig själv som tur var. Det var rätt trångt, så vi körde bara lite fotgående. Men han har kommit riktigt långt, bästa killen! Han hittar positionen, slarvar lite ibland, men har fattat grejen. Han har en underbar attityd, koncentrerad och positiv. Nu ska vi bara jobba ännu mer på kontakten! Och passivitet, det suger han på... 

Vad det gällde agilityn så gjorde jag inget jätteavancerat där heller. Men han fuskade inte en enda gång i slalomet! Flyter ut lite mycket och är tyvärr gapig och okoncentrerad i ridhusmiljön. Det är för mycket störning för honom egentligen, vilket är en av anledningarna att jag inte kräver allt för mycket av honom heller. Men vi har kul och han älskar det verkligen!

På förmiddagen drog han skrindan till och från mataffären, samtidigt som Krut bar lätta packväskor med plånbok och nycklar i. Bästa grabbarna!

2012-12-30 20:10 | 0 kommentarer

Idag vaccinerades Knoxen och så fick han antibiotika mot en liten infektion i ögat. Blir kul för hundvakten med två hundar som går på medicin. Tur att de är lätta att ha och göra med.

Veterinären tyckte dessutom att Knoxen börjar bli lite tjock. Men vi vägde honom och 24,5 kg är ju inte så mycket att bråka om på en Collie-hane som är 60 cm i mankhöjd. Visserligen nåt kilo mer än vad han brukar bära på och det kommer sig troligtvis av att han tyvärr har fått lite sämre med motion sen Krut blev dålig. Ibland är det svårt att kombindera en arbetsnarkoman med en hund som inte får röra på sig... Men det är ju på väg åt rätt håll det med!

Själv så försöker jag förbereda mig på att vara utan mina älsklingar i en hel vecka, jag har inte en aning om hur det ska gå till....

2012-12-13 14:19 | 0 kommentarer

Idag fick Knox umgås med stallägarens hund, en amstaff-tik. Han var inte så värst imponerad. Hon körde över hans gentlemanna-stil totalt.  

Han är inte överdrivet förtjust att följa med på ridturer. Han är som vanligt när jag grejar i stallet osv, inga problem där inte. Men när jag väl har tagit in hästen i stallet så hittar jag honom oftast i andra änden av stallet. Knox är nämligen rädd för hästar. Så jag känner mig lite som ett svin när han får följa med till stallet och ut på ridturer, men han behöööver det verkligen! Motionen alltså. Det är sån skillnad mot älskade Akkra som stormtrivdes i stallet och var alldeles för orädd för hästar. Hon började ju gnälla så fort jag började sadla. Då visste hon att vi skulle ut! Sen blev hon inte tyst förrän jag hade suttit upp. Knox följer med, men på avstånd.

Idag skötte han sig så fint så jag blev alldeles varm i hjärtat. Visserligen gör han alltid sitt bästa. Men idag utsattes han för både trafik, rådjur och andra hundar och han bara gjorde vad jag sa åt honom. Gick av vägen när bilen kom, brydde sig inte en sekund om rådjuren som sprang iväg bara en bit bort och gick förbi mötande hund utan att så mycket som titta på den! Det är väl därför jag fortsätter släpa ut honom på ridturerna, för att han behöver röra på sig och för att det helt enkelt funkar så himla bra.

Efter stallet fick Knox sitt årliga julbad, så nu är han ren, luktar gott och jag gjorde en fascinerande upptäckt - han gillar hårfönen!

Jag önskar verkligen att jag kunde ta med mig systemkameran på ridturerna nån gång. Sverige är så fantastiskt vackert och alla borde verkligen få uppleva naturen från hästryggen. Det är balsam för själen.

2012-12-11 16:17 | 0 kommentarer

Ännu en Västerås-resa avklarad. Laser och vattentrask för Krutet. Inga smärtreaktioner i varken rygg eller bog idag! Nu har vi två tillfällen kvar, sen ska vi börja vattentraska i Örebro istället med regelbundna (men inte lika täta) återbesök på ReDog. Jag är så glad att min lilla stjärna inte har ont! ♥

2012-12-10 20:02 | 0 kommentarer

Idag tog jag med mig collien till ridhusträningen, medans Krut fick göra sin husse sällskap i garaget. Jag längtar så tills jag kan börja träna med min lilla svarta stjärna igen! Fast just idag hade han nog inte fått följa med även om han hade varit helt frisk. -15 är ingen lämplig temperatur för en Whippet..

När jag kom till ridhuset så var det 2 andra tappra själar där förutom jag. Åsa hade lämnat en banskiss med superroliga övningar som vi hjälptes åt att bygga upp. Eftersom vi bara var tre stycken som körde så kunde man nöta lite mer och verkligen öva på vissa delar.

Knox är betydligt gapigare och har svårare att koncentrera sig i ridhuset, men jag har valt att strunta i det. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra åt det ändå? Jag lägger honom ner när han gapar mer än vad han lyssnar, men i övrigt så bråkar jag inte om det.

Men bortsett från hans skällande då? Jodå, det var som sagt riktigt roliga övningar, där jag fick tänka till lite med handlingen! Han är rolig Knox. Kör man samma sak flera gånger så blir man tvungen att ändra sin handling efter hand, eftersom han lär sig vad han ska göra. Jag valde att dela upp den ena banan i tre delar så vi kunde nöta lite extra på svårigheterna innan jag körde hela. Jag fick även fin hjälp från de andra som var där så det kändes som en väldigt givande träning idag! Sen är det ju bara att inse att om jag ska få upp Knox i trean så måste jag bli mer fokuserad och målmedveten i min träning.. Nåväl, vi har kul tills dess iaf. 

Jag tränade även lydnad, både mellan agilityomgångarna och sen fick Knox ligga plats själv medans vi plockade in hindrena. Det gjorde han med bravur, helt tyst. Sen frågade jag Åsa om hon kunde tänka sig en platsliggning med nån av sina, så Knox får träningen med andra hundar, vilket är hans stora problem. Så han fick ligga bredvid Jack i 5 minuter och plötsligt så var han inte så tyst längre.. Han ligger iaf kvar. Men jag ska nog ta tag i det och träna in "hakan i backen" inför framtida tävlande. Kanske kan det hjälpa något iaf..

Sen är han lite lustig i sitt fotgående. Han är ganska duktig på att hålla position, men han har inte alls den kontakten jag skulle önska! Utom i långsam marsch.. Då går han nästintill perfekt! Men så fort jag trampar på lite mer så ser han ut som han är på promenad.. Funderar på att träna mer i långsam marsch och bara öka korta sträckor och försöka få honom att behålla samma fina kontakt även då.

Inkallningen var lika bra som alltid, men ju mer jag tränar desto saktare går det, så jag tror vi ska hålla oss till att helt enkelt inte träna det momentmässigt. Läggandet funkade knappt alls med godis, men med bollen fick han till några snygga snabba lägganden. Ståendet blir bättre och bättre. Fortfarande tydligt dubbelkommando, men det känns som att han börjar fatta vad det går ut på. Sen fick han apportera (alltså hålla i) sitt eget koppel och det har han blivit så himla duktig på!

Nu ska även Krut få sin beskärda del av uppmärksamheten samtidigt som jag passar på att vila min stackars misshandlade lekamen, jag ska nämligen slänga mig i soffan och mysa ner mig och Krut under en filt till en film, en av hans favoritsysselsättningar!

2012-12-09 20:45 | 0 kommentarer

Idag gjorde jag och Krut ännu en av våra Västerås-resor. Hon började som vanligt med att känna igenom honom och han visade ingen smärta i ryggen och såg fin ut i alla muskler i bakpartiet. Däremot så visar han fortfarande lite smärta i bogen, även om han har fin rörlighet. Efter det så körde hon lite laser på honom och så skulle han få testa på vattentrasken för första gången. Han gick in så fint i "bassängen" och skötte sig exemplariskt under tiden vattnet fylldes upp och bandet började rulla. Hon berättade att just whippar kunde vara lite svåra att få att börja gå, de brukade antingen försöka hoppa ur alternativt stå med alla fyra ben planterade på bandet så man får köra med sele i början. Så hon tyckte det var fint att se hur Krut litade på mig och bara helt enkelt gjorde vad jag bad honom om. Det värmde mitt hjärta.

Han tyckte vattnet var lite kallt, men han traskade på sin tid så nu återstår det att se hur han reagerar under helgen. I veckan så slutade han dessutom med sina muskelavslappnande mediciner. Det känns skönt att starta igång honom under dessa välkontrollerade former. Och det känns väldigt skönt att bara behöva ge honom medicin en gång om dagen! Medicinen ska tas i samband med mat och jag har stora problem med att få honom att äta två gånger om dagen och speciellt på morgonen! Nu slipper vi det trasslet iaf.

Han har visat liiiite stelhet några få gånger under veckan som varit, inte mer än att om jag inte hade känt honom väldigt väl, så hade jag aldrig lagt märke till det. Jag kopplar iaf ihop stelheten med kylan utomhus. Vi har inte ändrat på nåt annat, så den enda skillnaden har varit att det har varit djup snö och extremt kallt ute. Och en öm muskel som blir kall och spänner sig mår inte så bra. Ska försöka tänka lite extra på det, men det är inte lätt med en väldigt frusen liten whipp.

2012-12-07 23:16 | 0 kommentarer

I -18 grader så sparkade vi igång den stackars bilen och styrde kosan mot Kumla, för att lämna av Knox hos husse och byta bil. Hans Skoda är billigare och betydligt bekvämare att köra.

Jag och Krut åkte vidare mot Västerås och ReDog för hans laserbehandling. Nu har han gått 5 ggr och han har svarat kanonfint på behandlingen. I veckan ska han sluta med de muskelavslappnande medicinerna och på fredag så ska han få börja traska vatten. Nu börjar det med andra ord bli dax att bygga upp honom så smått och se hur han reagerar på det.

Jag har dessutom lyckats få upp honom ett helt kilo! Så nu väger han 15 kilo igen, som han gjorde innan han blev skadad. Det kilot han har tappat i muskler har han inte haft en chans att få tillbaka än. Men han behöver gå upp i vikt oavsett, även med muskler så var han tanig. Jag hade hoppats på att jag skulle kunna få i honom 500 gram Vom og Hundemat om dagen, men det var ju bara att glömma direkt. Jag har nog problem att få i honom de 300 g han SKA äta.. Men tydligen så har de gjort lite mer nytta än de fåtal torrkulor som han har petat i sig tidigare iaf.  

2012-12-03 16:27 | 0 kommentarer

Då ger vi oss på det här med att blogga igen då. Får se hur länge det håller i sig denna gång. 

Idag började min och Knox's fortsättningskurs i lydnad. Vi gick våran första lydnadskurs i höstas och hela gruppen var så nöjd att vi ville fortsätta. OK, sa instruktören, så nu går vi alla på "kursen som aldrig tog slut".

Så vi var 7 tappra själar som hade släpat dit våra älskade hundar för att träna lydnad utomhus i snö och -13 grader. 

Jag måste nog påstå att det gick sådär idag. Knox var otroligt okoncentrerad och ofokuserad! Han hade tydligen aldrig hört ordet 'fot' förut och han gnällde sig igenom både sittande i grupp och platsliggningen. Jag får dock ta på mig väldigt stor del (eller hela?) av det, jag var sen dit, lät inte honom kolla läget och varva ner innan jag gick in på plan och förväntade mig att han skulle vara med. Sen kom det till en hund lite senare, när vi andra var igång för fullt, och den hoppade in bredvid oss. Det blev för mycket för Knox! Det tog mig lång stund att få honom att släppa den, och även de andra hundarna. 

Eftersom det var så kallt och dessutom första kurstillfället så hade vi lite mer teori än vanligt idag. Knox fick följa med in och han suckade några gånger, men annars så låg han så fint på golvet, helt avslappnad. Men så var det inga andra hundar inne heller.

Efter att vi hade varit på kurs i 2,5 timmar så passade jag på att stanna till på ridhusträningen oxå. Jag åkte ju ändå förbi..  Där gick jag in och "tränade" lite agility helt utan någon som helst plan. Då blev det som det blev oxå. Han var väldigt gapig, till och med skällde i slalom och jag vet inte allt. Han gjorde sitt bästa, jag hade däremot inte en aning om vad jag höll på med. 

Eftersom lydnaden på kursen hade gått så himla dåligt så ville jag köra lite i ridhuset oxå, och se på fan vad bra det gick där då! Han var alert, arbetssugen och struntade i de andra hundarna. Han hade kontakt och svängde så fint på sin lilla bakdel, fullt koncentrerad och mån om att göra rätt. Vi körde bara kontakt, position och attityd i linförigheten. Men med många svängar, halter och tempoväxlingar. Sen gjorde jag några få lägganden och ställanden i baklängesmarsch. Där vet jag att hans tempo kan vara betydligt bättre.

Så, lärdom från den här dagen; förbered, värm upp och se till att engagera hunden betydligt bättre innan jag förväntar mig sammarbete! 

Sen måste jag se till att ha en ordentlig plan innan jag tränar agility, annars blir det bara en massa spring. Och även om han tycker det är skitkul oavsett det så utvecklas vi inte utav det.

2012-12-02 19:58 | 0 kommentarer