Ett riktigt hundliv

Blogg

Lyckliga hundar.

1-DSC_5961-001      1-DSC_5986

Vi har njutit av vädret och av promenader utan koppel.


Månadstävling

Igår var det månadstävling i agility. Det gick så där. Våran klubb har så att det är två olika banor, en klass 1 och en klass 2 bana och så får man tävla i båda, men resultatet räknas bara i den klass man tävlar i officiellt.

Det började med den lättare banan. Knox hoppade kontaktfältet på balansen, körde lite egna vägar, flöt ut stort och yvigt och passade på att belöna sig själv mitt i banan genom att springa och hämta bollen som låg på slutet.. MEN, han tog hela slalom! Haha! Man får försöka se det positiva.

Det gick inte speciellt mycket bättre i den svårare banan. Den här gången var jag tydligare vid balansen så han tog kontaktfältet och när jag tänker efter lite så tog han alla de svårigheterna som jag var orolig för, riktigt bra. För då sprang jag med en nagel i ögat på honom! Och det verkar sannerligen behövas. Så fort han får lite spelrum så hinner han ta nåt han inte ska. Det är skitkul att springa med en snabb hund med mycket motor, men jösses vad svårt det är samtidigt!

Jag kan nog sammanfatta tävlingen så här; Knox skötte sig som förväntat, medans jag var katastrofal! Jag känner verkligen att jag är i stort behov av lite handlingskurser...


Krut 2 år!

Idag blir världens vackraste Whippet hela 2 år gammal!

1-DSC_5555

Nu har han varit utan medicin i ett par dagar och han har fått vara lös ett par gånger. Han har sprungit och jag har haft hjärtat i halsgropen. Jag har nervöst studerat hans rörelser och varit orolig för att jag inte har värmt upp honom tillräckligt, eller att det har varit för kallt ute eller att jag har släppt honom på "fel" ställen. Men än så länge har jag inte fått fog för min oro. Han har inte visat smärta/stelhet EN ENDA GÅNG! Och det känns så fantastiskt. Bara att hoppas att det håller i sig!


Klickerträning

Eftersom det envisas med att vara så in i bängen kallt ute (-13) så har vi tränat det mesta inomhus idag. Jag "växeltränade" lite med Knox tidigare, busade upp honom rejält, körde lite snabba ingångar och sen lät honom vara passiv. Problemet är bara att det inte är nåt problem - hemma. Så för att få ut nåt av den läxan så måste vi nog bege oss till nåt ställe med lite lagom störning.. Eller om tanken är just att vi ska träna på det när det inte är någon som helst svårhet? För att lixom träna in själva beteendet. Kommer nog testa att ta med en kampleksak på en vanlig promenad, där det iaf kan vara lite intressanta dofter som lockar, så får vi se.

Nu ikväll så tog jag in konerna för att så smått påbörja grunderna till rutan. Att hitta konerna var jätteroligt sa Knox! Det är nog en övning som oxå kan påbörjas utomhus ganska snart. Jag har även en plan inför platsliggningen som jag äntligen satte i verket! Det är kul att ha lite mål och mening med sin träning, nu ska bara träningsböckerna komma snart så jag kan vara duktig och skriva upp vad vi gör och hur det går också.

Självklart så tränade jag även Krut, hans nya mål är att kunna apportera. Jag har verkligen inte en aning om varför i hela friden jag inte har tänkt på det tidigare för. Pinsamt! Men så är det, bättre sent än aldrig. Krut var jätteduktig, men jag skrattade så mycket att jag inte vet om han riktigt förstod det. Jösses vad söt den hunden är när han arbetar! Det blev en del upprepningar av buga-skämmas-puss, nähä, men om jag snurrar då? innan han förstod att vi arbetade med föremål den här gången. Jag måste be Henke filma nån gång, Krut är så söt att man dör.


Krut

Idag var jag och Krut på återbesök hos ReDog i Västerås. Krut har ju vattentraskat i Örebro några gånger, men det känns absolut tryggast att låta Stefan kolla igenom honom emellanåt.

Jag fick börja med att visa upp Krut i skritt och trav. Han visade sig fint, vevade lite med vänster fram, men så har han alltid gått och eftersom inte Stefan hittade nån bakomliggande smärta så brydde han sig inte vidare om det. Sen kände, klämde och drog han i Krut, inga problem där heller. Något kort i några muskler i bakbenen så nu ska jag börja stretcha honom. Jag har inte kunnat göra det tidigare, då han har haft alldeles för ont.

Stefan frågade hur Krut har varit hemma och hur vattentrasken har gått och jag svarade att jag tycker mig kunna märka att han blir nåågot lite stelare när det är riktigt kallt ute (typ mer än -10) men det går över fort och det är inte speciellt mycket man ser. Hade jag inte känt honom så väl och kollat så noga så hade jag troligtvis aldrig ens upptäckt det. Men man blir nojig när ens hund har haft ont. Vattentrasken har han inte reagerat negativt på på något vis. 

Så eftersom Krut visade upp sig som en frisk och hel hund även denna gången så ville Stefan plocka bort medicinen (Metacam) och fortsätta öka på motionen. Vi är nu uppe i en timmes promenader! Krut ska även börja trava i trasken och han fick gärna följa med husse på springrundorna. Men den bästa nyheten var att han ska börja släppas lös! 3-4 ggr i veckan, inte hela promenader till att börja med. Jag förklarade att det inte finns en chans i världen att inte Krut ger järnet i en spurt det första han gör, men det var bara bra. Nu ska Krut pressas lite, för Stefan vill kunna friskförklara honom nästa gång jag ska dit. Det är om en månad.

Jag passade självklart även på att fråga lite om hur Kruts framtid kan tänkas se ut. Stefan svarade att när han väl har friskförklarat Krut så är han redo för att släppas på bana igen.. Jag började nästan gråta. Jag sa att jag alltid kommer vara rädd för att detta ska hända igen. Han tyckte att jag skulle se på den här skadan som att "en gång, är ingen gång". Krut är ung och borde kunna bli helt återställd. OM det däremot händer igen DÅ får jag fundera på hur Kruts liv ska se ut. Men det är självklart viktigt att han jobbas igång i lugn takt och musklar på sig ordentligt innan jag vågar göra nånting allvarligt alls. Jag frågade även om agilityn och han sa samma sak där, det ska inte vara några problem så länge jag håller honom i bra kondition. Jag trodde ärligt talat aldrig att han skulle bli så här bra igen. Sen är jag som jag är, så jag vågar inte ropa hej riktigt än. Vi fär väl se hur han svarar på att medicinen plockas bort och motionen ökas innan man säger för mycket. Men skillnaden på honom är ENORM!

Idag är en bra dag!

1-DSC_5517 copy-001



Lydnad

Ja jösses.. Igår var det dags för lydnadskurs igen. Och ju mer man tränar desto mer finns det att träna på! Sist fick vi berätta vilka mål vi hade med kursen och våran träning och vart/hur långt vi ville komma. Mitt svar var att jag vill tävla lydnadsklass 1. Helst i redan i vår. Men det jag främst vill ha ut utav kursen är en bra strategi att få in både mig och Knox i "bubblan". Alltså, vårat eget space där ingen annan spelar någon roll. Momenten är jag inte så orolig över, Knox är en smart hund, de lär han sig på ett litet kick. Utmaningen är att få till ett sammarbete och få honom att hellre jobba med mig än att tuta på alla i omgivningen. 

Våran läxa har varit att träna mer på av och på knapparna som han var så duktig på sist. Nu blev det så att husse tog med sig Knox ner till västkusten halva veckan så vi hann inte öva så där väldigt mycket, men här hemma har han varit superduktig. (men hur mycket störning finns det här?)

Så väl tillbaka på kursen så var det främst lekandet och växlingarna som jag och Knox koncentrerade oss på. Självklart med olika delar av moment invävt. Fotgående, ingångar, ställande och läggande. Vi började även utarbeta en plan för rutan. Det har visat sig att jag ganska omgående behöver sätta Knox i rörelse och leka med honom så jag kan styra om hans frustration i arbete istället. Enda gången han är tyst är när han jobbar.

Jag tyckte det gick riktigt bra till en början, eller ja. Ganska lång tid egentligen. Men sen började jag tappa honom. Och jag blev mer och mer frustrerad och irriterad. Han som var så duktig nyss! ...När faan ska jag lära mig?! Han är inte dum, han har bara tagit slut. Det är nog min största svaghet. Nåja, tur att Prickis fanns där och kunde förklara ett och annat för mig. Bland annat att han än så länge inte har lärt sig att han måste arbeta först för att få leka/godis sen. Vi är inte där än. Jag trodde på nåt vis i min enfald att han bara skulle förstå det. Är det inte alltid så man ändå tränar på nåt vis? Gör som jag säger så får du godis. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Än så länge så vet ju inte Knox att belöningen kommer senare. Det är nåt han måste lära sig. Men det kommer med tiden, än så länge så är våran fortsatta läxa att leka och växla mellan aktivitet och passivitet. 

Dessutom så ska jag ha en plan utarbetad och klar till nästa gång (som är om två veckor) på vad jag ska träna vidare på och hur. Så hjälper Prickis mig att ta mig dit. Så nu ska jag banne mig köpa den där träningsdagboken som jag har funderat på så länge. Utan en plan kommer man inte långt!


Akkra

Det har tillkommit en flik till. En om Akkra. Tanken har hela tiden varit att även hon skulle få finnas med på den här hemsidan/bloggen. Självklart. Jag är bara inte så snabb utav mig.

För även om inte Akkra finns fysiskt i våra liv och jag inte kan uppdatera någon blogg om allt vi skulle ha gjort ihop så är hon en lika naturlig del av mig som att andas. Det kommer nog komma både ett och två inlägg om hur mycket jag saknar henne istället. För det gör jag.

I varje hjärtslag.

090704 156


Promenader

45 minuters rundor får Krut gå nu och det börjar ju nästan likna riktiga promenader.


Lydnadskurs

Efterlängtad lydnadskurs idag! Den här gången var min plan att vara där i goood tid och ge Knox en chans att pissa ur sig och varva ner lite innan vi skulle börja träna och koncentrera oss. Eftersom jag är den jag är så kom vi väl 2 minuter före utsatt tid. Bra där Maria! Eftersom vi, otroligt nog, faktiskt inte var sist så hann jag gå en liten runda och rasta av honom iaf, men det där med att varva ner kunde jag ju glömma. Skäms på mig.

Nu blev det så pass bra ändå att Prickis (instruktören) ville att vi skulle börja alltihop med att leka med våra hundar. Jag tänkte "Seriöst, vill hon verkligen att jag ska dra upp den här fjädern ännu mer?!" Men efter att ha fått superb handledning i vad jag skulle sträva efter alternativt inte tolerera, så körde vi igång! Jag hade med mig en kampleksak och vi kampade! Herrejösses, man skulle kunna tro att jag har ett helt koppel rabiessmittade vargar om man bara lyssnar på hur det låter när Knox är i gasen. Men han balanserade sig fint! Jag var tydligen tillräckligt rolig för han struntade fullständigt i andra hundar (trots att alla busade och planen är rätt liten) och gick in med sina sedvanliga 120% i både leken och träningen. Vitsen var att vi skulle höja nivån för att få upp farten i fria följet och ingångarna. Nu har ju Knox rätt bra med fart för det mesta, men jag gillade verkligen attityden vi fick till. Dessutom fick vi lika bra råd i hur vi skulle pausa och varva ner mellan lek/träningsstunderna. Vilket är helt nödvändigt med en så pass högtempad hund som Knox. Att dra upp aktivitetsnivån är aldrig nåt problem, däremot så brukar off-knappen vara ganska glapp eller för det mesta - ur funktion.

Det var nog det som kändes allra bäst, känslan när jag kunde trycka på båda knapparna och verkligen använda mig av dem var fantastisk!

Guld är att gå för en bra instruktör!

På hemvägen så passerade jag ju ändå ridhuset där min klubb har sin vinterträning och tänkte att "Javafan..." så jag svängde förbi. Lydnad ville jag inte ge mig på eftersom känslan från kursen var så bra. Dumt att utmana ödet. Men lite agility kunde vi inte låta bli. Och vilka jäkla slalomingångar han satte! Inte ett fel, en enda gång! Dessutom snygga kontaktfält. Jag är mer än nöjd!

Knox oxå tydligen, han har sovit sen vi kom hem.

Krut var däremot som en liten osalig ande. När han är hemma med husse så ligger han tydligen bara och deppar i soffan. Så det var ju bara att slita fram klickern och försöka stimulera även den hundhjärnan. Tur att han inte kräver så mycket, min lilla stjärna. Speciellt nu när han är skadad. Men jösses vad rolig han är att klickerträna! Så smart och kvicktänkt och orädd. Han visar upp hela registret och det finns nog ingen som kan klå hans enorma ljuvlighet!


Målsättningar 2013

Jag har inte ägnat det någon extrem tankeverksamhet, men har väl på ett ungefär klart för mig vad jag vill pyssla med detta året.

KNOX

Jag tänkte satsa på att plocka så många pinnar som möjligt i klass 2. Vi borde kunna ta oss upp i trean så småningom, men troligtvis inte det här året. Vi har en del kvar att träna på och jag har inte bråttom. Vi är inte tillräckligt duktiga för klass 3 än iaf. Jag har planerat att dra igång säsongens agility med att gå på ett collieläger i mars. Men jag är sjukt sugen på att tävla, så vi får väl se om jag hinner klämma in nåt innan... Det märks. 

Lydnaden då. Ja min plan är ju självklart att starta i ettan och allra helst plocka LP1 oxå. Jag hade inte tänkt göra det med Knox, men Henke vill gärna ha titeln på honom. Så jag tänkte att ja vafan, vi kommer nog behöva den träningen. Jag är nämligen inte ett dugg orolig över själva momenten, det jag däremot bävar inför är hur jag ska få honom att strunta i omgivningen och koncentrera sig på det jag ber honom om.. Så jag tänkte ägna resten av vintern åt att satsa på just störningsträning. Och ja, troligtvis resten av hans liv oxå för den delen.

Det är väl de tävlingsmålen jag har.. Sen tänkte jag fortsätta valla, delvis för att det är det absolut bästa sättet att trötta ut honom på och sen för att just den formen av sammarbete är svår att klå. Jag har till och med små, små planer på att skaffa egna får till sommarn. Men vi får se. Om jag har tid, råd och ork. Är dessutom rädd att jag skulle förstöra mer än göra nytta om jag försökte valla utan instruktör, eftersom jag inte kan nåt.

Tanken är oxå att han ska göra exteriördelen och förhoppningsvis få titeln KORAD. Jag tror dock inte att han kommer att plocka hem den. Hur fånigt det än kan verka så är tydligen öronen viktigare än att han är sund och jäkligt bra mentalt! Men, men.. Vi får se vad de säger. Jag har faktiskt till och med övervägt att testa på några inoff utställningar med honom i vår, bara för att få lite olika synpunkter på hur han ser ut. För skojs skull. Han kommer ju aldrig gå tillräckligt bra pga öronen, men kan va skoj att se vad de säger om resten.

Det är vad jag kan komma på just nu. Hussen har tänkt att gå en tjänstehundsutbildning med Knox till våren, så Collien kommer nog ha att göra även detta året.

 

KRUT

Ja, vad kan jag planera för mitt lilla svartkrut då? Svårt att säga då allt hänger på hur rehabiliteringen fortlöper. Men än så länge har han svarat så himla bra på den och visar inte längre smärta, vilket är huvudsaken! Han vattentraskar och tanken är att han ska göra det hela våren, i samband med utökad motion hemma. Det borde om inte annat resultera i att han kommer kunna ställa upp på ett gäng utställningar i år. Jag tänker vänta tills det är lite varmare och bättre Whippetväder, men sen är han förhoppningsvis tillräckligt rörlig för att kunna visa upp sig i ringen.

Vad det gäller saker som agility och kapplöpning så vågar jag inte hoppas på för mycket. Just nu känns det lovande, men man vet ju inte hur han reagerar när man börjar pressa hans kropp lite hårdare. Så vi får helt enkelt vänta och se!

Däremot borde han inte ha några större problem att klara av lite rallylydnad, så det tänkte jag faktiskt börja träna lite till våren. Även där väntar vi på att både han och vädret ska bli bättre.

Jag har även planer på att anmäla honom till ett BPH, vi får väl se om vi kommer med på nåt. Och hur han mår då.

 

I övrigt så hoppas jag att de båda får må bra och vara friska och fortsätta sprida glädje och kärlek i vårat hem.


2012

Jag har funderat en del över det här med det nya årets målsättningar, och även hur vi klarade av det förra årets.

Målsättningarna för 2012:

KNOX

Jag ville väldigt gärna ta oss upp till klass II i både hopp och agilityklass. På första tävlingen för året (en inoff i Askersunds ridhus) så var det första gången någonsin som jag gick av banan utan att köra klart. Knox hoppade första hindret, sen drog han iväg rakt in på banan och bara gapade på luft! De andra loppen gick inte speciellt mycket bättre de, jag körde klart, men hade väl med mig colliehjärnan kanske 1/5 av loppen.. Max. Så såg det ut för oss från början, men efter att ha kört ihop oss lite och jag började lära mig vilka rutiner Knox behövde för att koncentrera sig bättre så började det lossna och vi plockade pinne efter pinne! Som bäst så körde vi fyra raka lopp! Dessutom så lyckades vi plocka varannan pinne i hopp och varannan i agility så det var inte stort glapp mellan uppflytten. Bästa Collien, jösses vad han älskar sin agility och vad rolig han är att köra!

Något mer tävlingsmål hade jag faktiskt inte med honom, däremot så började jag sakna lydnaden mer och mer och till slut så frågade jag Henke om det var ok att jag började träna lite med hans Collie. (säga vad man vill, men en Whippet är inte den ultimata lydnadshunden) Så även om det inte var ett mål från början så blev målet efterhand att starta igång med lydnadsettans moment. Eller ärligt talat, i första hand så blev målet att lära sig hur tusan Knox fungerade! Så jag anmälde oss till en kurs där jag främst bad om tolkningshjälp, för Knox och jag förstod oss inte på varandra. Den fick vi med råge och jag trivdes så bra med kursen och instruktören att jag anmälde oss till en fortsättningskurs direkt efter att den första var avslutad och den nya kursen har precis dragit igång.   

Knox har ju även genomfört sitt MH som var planerat till 2012 och han gjorde det med sådan bravur att vi kände att den här killen definitivt ska gå ett MT oxå! Han gick MH på våren och sen sitt MT till hösten. För att bli godkända på ett MT så måste hunden ha över 300 poäng och Knox genomförde sitt med över 400 poäng! Han fick otroligt fin kritik av domarna och han betedde sig faktiskt ganska exakt som vi hade trott att han skulle göra. Ungefär som en Schäfer i Colliekläder alltså.

Jag hade oxå som mål att komma med på en vallkurs. Knox och jag har ju varit iväg en helg och vallat och han visade att han hade både uthållighet, styrka och balans i kroppen, så jag ville fortsätta med detta! Men det är inte lätt att få tag i instruktörer som tar emot kroppsvallare, det är i stort sett helt jäkla omöjligt! Men min mamma fick ett tips från en jobbarkompis om en tjej i närheten som tar emot alla möjliga raser och jag ringde direkt. Jodå, vi var välkomna, fram mot våren. Själva målsättningen var ju bara att få prova på lite mer, men instruktören tyckte att Knox visade att han visste vad detta handlade om så vi fortsatte. Pga tidsbrist så har vallningen blivit lite sporadisk, men vi har kommit en bra bit på väg ändå.

Lite övrig kuriosa är att jag och Knox var iväg en hel helg på ett Collieläger i Tånga Hed, där vi lärde känna massa trevligt folk och fick se massa fina Colliesar i arbete. Där fick Knox även testa på att leka lite med skyddsärmen för en riktig skyddsinstruktör och han lyckades verkligen imponera på henne! Hade jag haft hur mycket tid och ork som helst så hade jag velat köra det oxå med Knox, men det får nog satsas på med nästa Collie istället..

Husse och Knox då, de har tränat på med sitt Sök och Henke tog sig en riktigt funderare på vad han ville göra, eftersom han fortfarande inte kan springa agility och inte har något direkt intresse i lydnaden (som även ingår i bruks). Vi kom fram till att skogsarbete, där hunden används i "skarpt läge" är det han tycker är absolut roligast. Och vad gör man då? Jo, man kontaktar Hemvärnet. De har varit med på en träning än så länge där Knox fick visa lite vad han går för och återigen så imponerade han på de flesta! 

KRUT 

Mitt mål i agility var att komma så pass långt att han förhoppningsvis skulle vara startklar i ettan innan sommaren var slut, åtminstone på nån lite inoff. Vi gick en kurs på våren och de flesta hindren, utom slalom, sitter ganska bra. Vi hade kommit så pass långt att han klarade av ett par kombinationer utan att springa ivägen för mig.  Sen skadade han sig. I mitten av sommaren. Han har gått i koppel sen dess och jag vet inte än om han nånsin kommer hålla för agility. Men jag hoppas.

Han tränades även inför att kunna ta B-licens i rundbana (kapplöpning). Där hade vi kommit så pass långt att han var helt trygg i startburen och jagade "haren" utan problem. Vi skulle just ta tag i det här med att andra hundar på banan inte var där för att busas med, utan för att tävla emot, när han skadade sig och all form av springande tog slut. Han kommer aldrig tävlas i kapplöpning, men jag hoppas så innerligt att han kommer hålla för lättare träning på banan, för han ÄLSKAR det verkligen. Mitt lilla krutpaket.

Vi har även testat på några utställningar, jag och Krut. Det var nytt för oss båda, men vi har tränat på att springa rakt och stå still osv. Vi började med några inoff för att testa på lite, men tävlingsmänniska som jag är så vill jag ju ha resultat. Så han är utställd två gånger officiellt, båda gångerna genom Svenska Whippetklubben, så det har bara varit Whippets där. Första gången fick han Very Good och fin kritik. Jag var supernöjd! Han stod så duktigt och var så himla fin! Ensam svart bland diverse brun/gula hundar. Andra utställningen fick han ett Excellent, men blev inte placerad. Även då med superfin kritik! Jag hade tänkt hinna med nån mer utställning, men inte heller det funkar med en skadad hund.

Jag kan inte säga exakt varför han skadade sig, eller hur, för jag vet inte. Jag TROR att nåt hände när han fick testa på Whippetrace (150 m rakbana på gräs med sandgrop som stopp). Han kan ha haft skadan innan och att den blev värre där, eller så hände den när han busade med Knox i trädgården hemma? Det visade sig hur som helst inte plötsligt, utan en kväll, efter bad och en del bilåkande så hade han jättesvårt att resa sig.

All form av träning har iaf varit utesluten för Krut sen i slutet av Juli.. Utom nu i slutet av året då han har påbörjat sin rehabilitering!

Nästa inlägg kommer innehålla 2013 års målsättningar.

Bloggerska

DSC_9569