Ett riktigt hundliv

Blogg

Linförighet - Vår akilleshäl

Ja, som rubriken säger. Jag vet snart inte vad jag ska göra. Vi får inte till det! Ibland känns det nästan som att han gick bättre i höstas än vad han gör nu. Ibland känns det som att det lossnar, för att nästa gång gå ännu sämre. Vad är problemet då? Ja... visste jag det skulle det nog vara lättare att göra nåt åt det. Jag vet bara att det varken ser bra ut eller känns speciellt bra.

Jag vet inte om han bara är oengagerad och ointresserad eller om han helt enkelt inte förstår vad jag vill. Jag vill ju gärna tro det sistnämnda, för den Knox jag känner älskar att jobba! Ok, lydnad har väl aldrig varit hans favoritämne i skolan, men så länge han förstår vad det går ut på så brukar han ställa upp. Som det är nu slutar det bara med att vi blir lika frustrerade båda två, och det är ingen rolig träning!

Jag behöver hjälp! Jag kan inte lösa det här. Vem ska jag vända mig till? Instruktör? Kurs? Träningskompisar? Hjälp mig! Jag vill ut och tävla lydnad, men jag ger snart upp. Fotgåendet är ju hela grunden i lydnaden, och vi saknar den.

1-DSC_3818


Slalomträning

  Jag är fortfarande sjuk, även om febern har släppt sitt grepp nu. Dessvärre så är ju inte hundarna trötta bara för att jag är det.. Och idag så har Henke skytteträning så jag visste att han inte skulle komma hem förrän sent. Så vad gör man? Vi gick en liten promenad i det fullständigt fantastiska vädret! Jag tror 1 km tog typ 40 minuter..

IMG_3391

Efter det så tog jag fram slalomet och tänkte träna Krut lite. Det är ett hinder som han inte alls kan än. Så han fick köra lite ingångar. Krut tycker att slalomet är lite läskigt, så jag klickar och berömmer bara en port till att börja med. Sen får vi väl bygga på efter hand. Jag har inte så bråttom. Jag har ingen direkt plan heller, trots att jag vet att jag nog borde ha det. 

Knox fick självklart köra lite slalom han med, även han ingångar faktiskt, men på en liten annan nivå.  Skick från alla möjliga och omöjliga håll, och han börjar bli riktigt säker, Collien!

Jag körde även lite fritt följ med Knox och det kommer att komma ett helt eget inlägg om det. Katastrof!

Även Krut fick köra lite fritt följ vid sidan och jag blir inte annat än sugen på att ta honom och köra lydnad med istället. Han går hur fint som helst! Full fokus och kontakt! Vad har jag gjort för fel med Collien?

Efter allt allvar så fick de leta godis i ett träd.

När vi kom in slocknade jag och sov en timme i soffan. Hundarna åt märgben.


Packväskor

Jag har inte mått bättre idag, utan jag har legat på soffan i stort sett hela dagen. Vilket grämer mig oerhört då det var månadstävling i agility idag.. Nu blev det så att Collien fick åka ändå, med sin husse. Så får vi se imorgon vad hussens kropp tyckte om det. Jag tror oavsett han kommer tycka att det var värt det, de hade tydligen haft väldigt roligt ihop! Det blev två disk av två möjliga, och jag önskar verkligen att jag hade fått se dem. Henke tyckte iaf att Knox var betydligt förigare än när han körde med honom sist, typ förra sommaren. Alltid nåt! Att vi kommit nånstans i träningen iaf.

Henke släppte av mig och Krut vid affären så jag kunde köpa lite godis, sen gick vi hem därifrån. Krut fick bära plånbok, nycklar och godispåsen medans jag flåsade på och svettades i uppförsbacken. Jag var helt slut efter 1,5 km i sakta mak.. Jag hatar att vara sjuk! Krut verkade iaf nöjd sen och höll mig sällskap i soffan resten av kvällen.

IMG_3346


Tråkvecka

Ja, den här veckan kan nog ha varit en av de tråkigare i våra hundars liv.. Jag har varit sjuk och Henke har haft fullt upp så det har inte blivit ett endaste litet träningspass för nån av dem. Tur att vi är två så de åtminstone har fått sin motion som de ska.

Men idag så var vädret så otroligt fantastiskt att jag ändå kände mig tvungen att masa mig ut en stund, för att fotografera lite om inte annat. Så ni får hålla till godo med lite bilder, så får vi hoppas att jag känner mig bättre till veckan som kommer. Knox och jag har ju lydnadsläxor att utföra!

1-DSC_6338

1-DSC_6355

1-DSC_6455

1-DSC_5931

1-DSC_6460


Lydnad

Vi har tränat en hel del kortare pass sen senast (även om jag inte varit duktig och uppdaterat dem alla här) och jag har tyckt att det har känts riktigt bra. Sen kommer man till kurs med fler hundar och stora störningar och Collien blir väldigt billig...

Jag vet inte vad jag ska göra? Jag känner mig emellanåt som en riktigt usel hundtränare. Varför vill inte min hund träna med mig? Jag börjar inse mer och mer hur bortskämd jag har varit med Akkra. Det var hon och jag. Hon skulle aldrig drömma om att ens snegla åt några andra hundar, lukter, ljud, you name it! Så länge jag var nöjd så var hon nöjd. Hon gjorde som jag sa. Utan att ifrågasätta nånting nånsin. Knox däremot... Jösses.. Han ifrågasätter ALLT jag säger och jag måste ha en nagel i ögat på honom hela tiden för att han inte ska tappa fokus!

Vi började med platsliggning och sittande i grupp som vanligt. Och Knox han lät. Som vanligt. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt det!?! Jag vill inte bråka på platsen, jag vill att den ska vara trygg. Men jag vill oxå att han ska förstå att det inte är ok att låta! Han ligger/sitter kvar, utan problem. Men det hjälper ju inte på tävling, för det blir nerdrag även på ljud. Jag beklagade mig för Prickis och hon klappade mig på axeln och sa "Det kommer ta tid, men du kommer få ordning på det."

Resultatet av dagens träning blev iaf väldigt mycket passivitet! Och när jag väl var på honom och talade om vad som inte var ok, så se på fan! Till sist gav han upp och jag vann. Han bara låg. Utan att ljuda, utan att försöka sniffa runt, utan att hetsa upp sig över vad alla andra gjorde. Och plötsligt blev han värd åtskilliga miljoner igen.

Självklart tränade vi på annat oxå. Linförigheten (som jag fortfarande inte är det minsta nöjd med), läggande och ställande under gång (där måste jag backa lite i träningen), apportering (som gick väldigt bra!), hopp över hinder (vilket jag skulle tro är Knox's favoritmoment), sen lite ingångar och annat pet. Känslan över lag var så där för min del. Jag vill ju att vi ska tycka att detta är kul! Men det känns som att vi har, inte bara en, utan ett helt gäng vägbulor som vi måste komma över på vägen.

Vi avslutade hur som helst träningen (på min förfrågan) med en ny platsliggning. Och han låg hela utan så mycket som ett enda pip! Skönt att avsluta med en känsla av att det kanske kommer kunna lösa sig trots allt, till slut.


Jag lär mig massor och Knox är otroligt rolig att träna med, men han är fan inte lätt! Mesiga, veka collies, så fan heller... Knox är en högtempad, dominant och mentalt stark hane med massa skärpa, intensitet och motor.

En riktig utmaning.


Älskade, saknade Akkra

"Sorgen kommer aldrig att försvinna, man lär sig bara att leva med den."

Vissa dagar är det svårare än andra dock. När jag är i stallet är det nästan outhärdligt. Akkra älskade att vara med i stallet. Hon älskade det verkligen. Till skillnad mot Knox. Han står ut med det. Enda anledningen att jag överhuvudtaget tar med mig honom beror på att jag tycker att det är ett väldigt bra sätt att trötta ut honom på. Både fysiskt och psykiskt. Men skillnaden på honom och Akkra är milsvid. Hon spankulerade avslappnat omkring och åt lite hästbajs (men bara de allra godaste), hon snodde gladeligen hästpellets (helt obekymrad över om det faktiskt stod en häst och åt av det samtidigt) och när det var kallt ute så grävde hon ner sig i sågspånet, rullade ihop sig och sov. När jag hämtar in hästen nu så går Knox antingen ut ur stallet eller ställer sig längst in i gången och ser eländig ut. Akkra sprang runt fötterna på hästen så jag fick lägga henne plats nånstans, men så fort jag lade på sadeln så började hon gnälla och sen gnällde hon tills vi gick ut ur stallet. Då visste hon ju säkert att vi skulle på ridtur! När jag rider så ligger Knox låångt före, på säkert avstånd från den läskiga hästen, Akkra kunde jag bli galen på emellanåt, då hon ofta kunde skutta omkring framför hästen och skälla och göra lekinviter. Hon blev dessutom fullständigt fenomenal att ha med sig, jag behövde aldrig fundera på vart jag kunde rida. Hon lärde sig att hålla sig på kanten, gå bredvid hästen eller hoppa av vägen om det behövdes, ofta utan att jag behövde säga vilket. 

1-20100115 21

Jag har många stallminnen med Akkra. Fler än jag kan skriva upp här. Ett av dem är tex när vi var till Irland och jobbade och hovslagaren där verkade en häst inne i en box medans jag mockade en annan. Det tog en bra stund, långt efter att hovslagaren hade åkt innan jag började fundera över vart Akkra var nånstans.. (hon gick som hon ville där) Jag ropade och letade men kunde inte hitta henne nånstans! Till sist kom jag på det; Akkra älskar hovar! Jomen visst, där inne i boxen satt hon. Tillsammans med hästen! Och hade gjort det ett bra tag. Inte sagt ett ljud. Tack gode gud för att det var en snäll häst..

Apropå att äta hästhovar. Det är väl ok så länge hovslagaren har varit där och karvat bort lagom stora bitar, det är en helt annan sak när man på eget bevåg försöker äta kastanjen rakt från benet på hästen! Tur att även den hästen var otroligt snäll...

Du fattas mig, min älskade vän!


Vattensvans

Knox har fått smärtstillande och antiinflammatoriskt i två dagar och han är betydligt bättre redan idag! Jag skulle nästan säga att han är helt bra. Skönt att det gick över så pass snabbt, men vad läskigt att han drabbades så himla lätt...

Usch vad dåligt jag mår när mina älskade djur mår dåligt. Det blir rent fysiskt.


Årsmöte

Årsmöte på Brukshundklubben. Henke valdes in som ordförande. Spännande!

Själv så lyckades jag bli invald i styrelsen, så nu har jag det oxå, förutom agilitygruppen och rallylydnaden. Hade dessutom tänkt hålla kurs i vår. Och förhoppningsvis utbilda mig. Tror det får räcka så. Har ju egna hundar att träna och tävla oxå.


Lydnadsträning

Idag hade agilitygruppen städdag på brukshundklubben och jag tänkte att jag skulle hjälpa till lite. Och eftersom jag ändå skulle till klubben så passade jag på att ta med mig Collien så vi kunde träna lite lydnad.

Nu var inte planen plogad vilket gjorde att jag tränade linförighet på vägen istället. Jag testade med externbelöning och försökte vara lika aktiv som jag fick träna på på kursen sist. Jag tyckte det kändes riktigt bra. Jag skulle önska mig något mer kontakt, men han var iaf med mig. Engagerade sig lika mycket som jag. Vi kan väl säga så här; för första gången så kändes linförigheten åtminstone tillräckligt bra för klass I. Sen är mitt mål att det ska bli betydligt snyggare, men jag känner att jag måste sänka kraven lite om både jag och Knox ska fortsätta att tycka att det är kul..

Efter det så fick det bli lite rutanträning. Nu har vi kommit till nästa steg där han inte bara ska hitta konerna utan även vara medveten om dem alla 4. Han kändes lite ointresserad, men ändå så gjorde han rätt varje gång, så nåt måste ju ha gått in? Eller om det bara var ren tur?

Sen fick han träna lite uppletande under tiden jag väntade på att det skulle komma mer folk som skulle städa.

Han fick vara med inne i klubbstugan medans vi städade och han var så himla söt. Höll koll på alla och gav dem lite moraliskt stöd mellan varven. Puffade dem i skrevet som bara Knox kan och däremellan så låg han bara på golvet och tog det lugnt.

IMG_3245

Hjälpsam Collie


Senare på kvällen så upptäckte vi att han var väldigt missnöjd över nånting. Han gnällde i soffan och kunde inte alls komma till ro. Jag såg att han bar svansen lite udda och märkte att han hade ont när man tog i den. Vi rådfrågade uppfödaren och googlade runt lite på nätet och kom fram till att symtomen passade väldigt bra in på vattensvans. Vi kunde bara konstatera att han troligtvis hade blivit nerkyld i bilen (trots att han inte satt speciellt länge och dessutom hade täcke på sig) när jag gjorde några ärenden efter städningen... Så det var ju bara att ge honom lite smärtstillande och hålla honom lugn inne i värmen.

Stackars älskade bubbilubb..


Kruts rehab

Vattentraskardax igen. Nu har Krut varit utan medicin i 2 veckor och sprungit lös en hel del. Han känns fortfarande precis lika fin i kroppen, har inte visat någon stelhet, ömhet eller andra besvär. Han är lite motsträvig i stretchingen ibland, men när han bara slappnar av så funkar det fint. Det verkar mer vara ovana än stelhet.

Jag är så glad att han inte har ont och jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta så!


Lydnad

Dags för kurs igen! Den här gången hade jag faktiskt övat lite på läxorna vi fick sist. Det var väl främst att leka, på och av-knapp. Det har inte varit några problem hemma, han fattar grejen. Sen har vi påbörjat rutan lite lätt. Det har i stort sett gått ut på att hitta konerna. Han tycker det är jätteskoj och letar på dem även om de är gömda.

Till det här tillfället skulle vi även tänka ut en plan för dagen. Vad vi ville ha hjälp med. Jag ville ha lite tips på rutan, hur vi går vidare nu. Det fick vi, men ska öva det hemma. För det jag främst ville ha hjälp med var fotgåendet. Jag känner att det inte är så bra som jag vill ha det. Han fattar i stort vad han ska göra, men han gör det väldigt halvhjärtat och ofokuserat. Jag tycker det är skitsvårt att veta när jag ska korrigera och när jag ska belöna, och även hur! Jag vill ju att vi ska tycka att det är lika kul, båda två! För att göra en lång historia kort, vi kämpade på som vi brukar och fick till några fina meter, men det var i stort sett allt. Jag känner frustrationen och irritationen komma smygande och Knox skiter högaktningsfullt i vad vi håller på med. Då är det fint att ha den där duktiga instruktören där som säger: "Inte så Maria! Gör så här istället." Så hon lotsade runt oss och var på som en hök och se på fan vad fint vi fick till det till sist.

Det kändes verkligen som att nåt lossnade. Som att jag fick verktygen för att förstå hur Knox fungerar. Ja, iaf för att få en liten inblick i hur han fungerar. Så nu hoppas jag få till det lika bra hemma, själv sen...

Bloggerska

DSC_9569