Ett riktigt hundliv

Blogg

Agilitydebut!

Så var det då äntligen dags för Kruts officiella agilitydebut!

Jag packade in båda hundarna i bilen och hämtade upp syster som var så gullig och kunde tänka sig att följa med som sällskap och hundskötare idag. Tävlingen var i Strängnäs och det var både klass 1 och klass 2 så båda hundarna skulle tävlas! (hussen var iväg på skyttetävling)

Väl framme så skulle Krut till att börja med mätas in. Inga problem där, 55 cm hög och definitivt en largehund.

Klass 1 gick först och vi hade startnummer 36, alltså ganska mitt i startfältet. Det började med agilityklass. Han satte kontaktfälten fint och jag bromsade upp honom före slalom. Första försöket gick lite för fort så han missade en port i mitten men satte slalom på andra försöket! Sen virrade vi runt lite och jag misstänker att ena tunneln egentligen var en kanon, för ut kommer svartkrutet i 200 km/h och råkade visst ta ett långhopp för mycket.. Hoppsan!

Hopploppet gick nästan direkt efter så vi laddade om inför den och även där satte han slalom på andra försöket. (missade en port på mitten första gången även här) sen virrade vi omkring lite och hälsade på domaren och var väldigt nära att diska oss ett par gånger, men vi kom runt! Med X antal fel, men ändå!

Så när vi bara har kört ihop oss lite och Krut blir lite säkrare och mer självgående så kommer ju det här att bli kanon! Kul hade vi iaf!

Sen var det ju Knoxens tur att få tävla sin första agilitytävling för året. Även han hade ett startnummer nånstans mitt i och började med agilityklassen.

Jodå, nog kände jag igen honom alltid.. Han har gått så jäkla bra på träningarna på senaste och varit så himla lyhörd och följsam. Men på tävling är han så taggad att jag knappt får kontakt. Han började med att hoppa ett kontaktfält, efter det så gjorde han sitt allra bästa att ta alla hinder på hela banan samtidigt. Självklart blev det disk och jag blev rätt trött på honom. Han tog tom fel ingång i slalom! Det händer lixom inte. Skruttcollie.

Så till hopploppet var jag ju ganska osäker på honom, försökte hålla honom kort och ha en nagel i ögat på honom genom hela banan. Nu lyckades det för vi nollade oss, men det kändes inte det minsta bra. Inget flyt alls, jag vågade inte lita på honom och iom det så fick vi riktigt dålig tid.
Nåja, jag vet ju att han är sån här och att det brukar bli bättre ju mer vi tävlar. Men ändå, det är synd. När jag vet att han kan!

När dagen var slut kan jag lova att även jag och två hundar var det. Trötta men nöjda!


Utställning och slalom

Jag och Krut hämtade upp mamma vid 8 på morgonen sen styrde vi kosan mot Eskilstuna och Whippetklubbens årliga utställning i Vilstahallen.

Jag brukar passa på att ställa honom där för att se hur jag ska göra resten av året.. Det är tillräckligt nära för att vara värt det.

Det var 10 hanar i hans klass. Han var som alltid den enda svarta hunden. Han fick Very Good med kritiken:

Correct size. Short croup. Masculine head. Excellent length of neck. Strong back. Sloping croup. Chest should be deeper. Angulation should be deeper. In movement short stride.

Han har ju fått bättre kritik, men jag är helnöjd ändå. Han skötte sig exemplariskt i ringen trots att vi inte hade övat en enda gång innan den här utställningen...

 


 

Eftersom jag blir så osäker på hur jag ska göra med slalom imorgon (vi ska tävla agility för första gången imorgon och Krut gick sitt första slalom igår!) så åkte jag till klubben en sväng även ikväll för att testa lite olika metoder..
Min tanke när jag anmälde till tävlingen och inte hade något färdigt slalom var att han antingen skulle hinna lära sig eller så skulle jag få locka igenom honom så gott det nu gick.
Men nu när han precis har börjat lära sig vill jag inte gärna vara där och peta och trassla och då vet jag inte om jag ska skippa slalom helt imorgon eller ge honom en chans att klara det själv!?

Jag testade att visa, det blev bara kaos, Krut blev jätteförvirrad över vad jag höll på med. Men däremot så satte han 12-pinnars slalom flertal gånger! Det enda "felet" han gör är att han får lite bråttom och missar en port på mitten. Men tar man om det så går han lugnare och då blir det rätt.

Jag träffade även en klubbkompis som skulle träna efter mig och han tyckte absolut att jag skulle ge Krut en chans att lyckas. Och om det blev fel, göra om en eller två gånger men annars strunta i det.

Efter en hel del funderande så tror jag att det är så det får bli. Jag menar, jag måste sluta göra en stor grej av det. Han dör inte av varken lite strul eller att jag släpper igenom slarv nån gång.

Jag är iaf sjukt jäkla glad över att det verkar ha lossnat!!!


Slalomträning med en fantastisk känsla!

Idag hade jag bokat in mig hos Fanny på Klickerklok för att få lite hjälp och råd med vårat slalomtrassel. Jag kom dit, berättade om våra bekymmer, skulle visa på ett 6-pinnars slalom (som Krut typ har lyckats med en gång tidigare) hur det ser ut och vad gör hunden? Jomen han går perfekt! Sätter det där jäkla 6-pinnars hur många gånger som helst. Visst blev det lite knas oxå, men av uppenbara anledningar. Inga konstigheter alls. Och jag kände verkligen att han har börjat fatta, tänkte till och inte bara råkade ha tur eller nåt sånt. Sen kan man kanske spekulera i varför det gick så bra just idag. Ja, vad vet jag? Men jag tror främst det beror på att jag har tagit en paus ifrån det och framförallt släppt pressen på oss.

Nu fick jag en massa goda råd ändå, men så värst mycket trassel att visa upp hade jag ju inte..


 Några timmar senare så svängde jag förbi klubben eftersom jag ändå skulle hämta lite grejer och då ville jag se om han kunde prestera samma sak där. Jag var ju tvungen att testa. Eftersom vi inte har något 6-pinnars där så provade jag ett 8-pinnars slalom. Och javisst! Inga problem!! Jag är helt överlycklig! Visst, det blir lite slarv ibland, men han verkar ha fattat grejen!

Sen gjorde jag nåt som man kanske inte borde, men jag var tvungen att prova.. Jag satte ihop hela slalomet och ville se hur han hanterade det... Jag menar, ingen skada skedd så länge man inte bråkar om det. Men jag behövde inte alls bråka för min lilla fantastiska hund satte idag sitt första 12-pinnars slalom HELT SJÄLV! Jag var helt lyrisk och testade inget mer. Jag vet att det absolut inte sitter än, men nu jäklar! Nu är vi på väg!

 

DSC_1510


Långpromenad

På förmiddagen var vi till stallet och red. Vi var väl ute ca 50 minuter.

Efter det så åkte vi till mormor och åt lever. Även grabbarna fick smaka, de ÄLSKADE det! Så klart.

Och efter det så åkte jag, mamma och syster upp till Dovra Sjöar för lite härlig promenad i solen och blåsten. En stor del av leden var översvämmad och så även flera av övergångarna vilket gjorde att vi fick leta omvägar både här och där. Detta gjorde att våran tilltänkta promenad tog oss nästan 3 timmar! Båda hundarna trillade i vattnet, Knox 2 gånger till och med och vi själva tog av oss skor och strumpor och vadade över vid ett ställe. Behöver jag säga att vattnet var kallt?! Som tur var hade jag tagit av Krut täcket när han trillade i så han torkade snabbt igen när han väl fick på sig det. Det var lite värre för stackars Knox då som fick gå resten av rundan kall och blöt. Vi var dessutom nästan längst bort på slingan när det hände, så jag är glad att det inte var kallare i luften än vad det var! Men bortsett från detta och det faktum att jag gick i mina ridskor med stålhätta (!) så var det en underbar promenad! Naturen är så vacker där. Och vi såg MASSOR med bäveraktivitet, men inga bävrar. De fäller verkligen allt.

Grabbarna har sovit gott sen vi kom hem och även jag har en härligt avslappnad känsla i kroppen. Vi lär inte få mycket mer gjort idag... 


ReDog

Idag hade jag bokat tid för båda grabbarna på ReDog för deras årliga besiktning.

Krut fick gå in först och Stefan kom mycket väl ihåg honom. Vi fick börja med att gå i gången i skritt och i trav. Stefan kunde konstatera att Krut har en väldigt speciell gångstil, men att den inte beror på att han har ont nånstans. Och med tanke på att vi har fått det på utställningskritiken sen han var en liten valp så är det tydligen så han rör sig. Lite vispande och floppigt.  Speciellt i skritt anpassade han tydligen bakbenen till frambenens takt vilket gjorde det hela ännu tydligare. Stefan sa att det påminde honom om Ministry of Silly Walks med Monty Python. Har ni aldrig sett det så googla. 
Därefter kände han igenom hela Krut, tryckte och böjde åt alla håll. Under tiden stod Krut och kisade och bara njöt av den något hårda massagen. Ryggen var stark och även om Krut aldrig kommer bli en biffig kille så är han välmusklad och jämn. Hans enda tillkortakommande var att bakbenens lårmuskler på baksidan var något korta. Det beror på hur han är formad med vinkeln på bakbenen och på att musklerna är så pass stora på rasen. Det är inget han lider av egentligen men Stefan tyckte absolut att jag kunde stretcha honom, lite större rörlighet är aldrig fel. Efter en väldans massa pussande från Kruts sida så fick han en OK-stämpel i baken av Stefan och vi kan utan problem fortsätta med både agility och kapplöpning. Yay!

Sen gick jag ut och hämtade Knox. Vi fick oxå börja med skritt och trav och Stefan tyckte han hade ett himla tjusigt steg. När vi skulle gå 'onormalt sakta' bad jag lite om ursäkt över att Knox hade vissa problem med det.. Ny plats med massa spännande lukter osv tog fram otåligheten i honom och han hade väldans bråttom. Men Stefan bara viftade bort det och sa att han tyckte det var härligt att se ett sånt fantastiskt driv och motor i honom. För jag vet inte vilken gång i ordningen så blev Knox återigen jämförd med både Schäfer och Malle. Han är för jävla bra den där hunden!
När det skulle klämmas och kännas och dras så kunde Stefan bara konstatera att Knox var perfekt. Så enkelt var det. Torra leder, jämnt musklad, rörlig, inga konstigheter nånstans. När vi pratade lite efteråt så sa han dessutom att "han sticker ju ut lite den här, det är inte ofta man ser dem så här kralliga". Stolt matte!


Kapplöpning och agility

Idag har det varit arbetsdag på kapplöpningsbanan i Bista. Vi var några få tappra själar där som gjorde så gott vi kunde i kampen mot gräset. För ovanlighetens skull så var det BARA svarta whippar på plats. Och inte bara en eller två, utan hela 7 stycken!

IMG_7205

Krut känner sig som en i mängden

 

Jag måste ju berätta om en lite lustig sak Krut har för sig. Han är hysteriskt förtjust i startboxarna. Det går inte att närma sig dem utan att han vill ta sig in i dem! Likaså idag. Eftersom de stod öppna och han gick lös så kunde han ju gå in som han ville, så han gick in, vände och bara stod där. Och när jag försökte locka ut honom för att vi skulle gå ut från banan så kom han runt på baksidan och öppnade dörren själv och gick in och ställde sig igen! Vi höll på att aldrig komma därifrån.  Jag önskar han var lika galen i haren som i boxen...

IMG_7206

Krut står och trivs

 

Sen fick han självklart passa på att springa lite oxå när vi var klara.
Inget avancerat, ett litet handsläpp där jag höll i trasan bara.

IMG_7194

Wihoo!

 

 


 

På eftermiddagen åkte vi till ridhuset som vanligt. Jag har ju lagt slalom litegrann på hyllan just för tillfället, men det finns alltid nåt skoj att öva lite på. Nu var vi väldigt få så det blev inte så avancerat men Krut fick iaf chansen att springa på sin älskade balansbom. Den kommer bli ett gissel för mig på tävling sen.. Herrejösses vad den ligger högt i värde hos honom! Jag tror jag skulle kunna använda balansbommen och inget annat som belöning.

Jag har inte så mycket att säga om träningen som sådan. Kort pass med duktig hund. Jag måste bli snabbare.
Längtar till sommar och tävlingssäsong!


Angenäma bekymmer

Jag vet inte hur många som brukar läsa mina inlägg, själv har jag främst bloggen som en träningsdagbok eftersom jag är så dålig på att skriva i en manuellt så att säga. Det är skitsmidigt att kunna gå tillbaka och se vilka misstag man upprepar gång på gång.

Hur som helst, den här gången skulle jag uppskatta att få lite respons på mina funderingar.
Det är nämligen så att tanken på en tredje hund (eller andra, beroende på hur man ser det) så smått har börjat gro i min hjärna. Eller rättare sagt, jag har velat det länge, men min kära sambo har äntligen börjat vänja sig vid tanken..

Och då kommer vi till problemet. Jag vet inte vilken ras jag vill ha! Utav två möjliga. Antingen är det en Borzoi som gäller, eller så är det en Collie. Inte direkt i närheten av varandra. Det borde inte vara ett svårt val antar jag, antingen vill man jobba med sin hund, eller så vill man det inte? Men jag vet verkligen inte vad jag vill med nästa hund! Jag har ingen klar plan. Med en Borzoi skulle jag i stort sett kunna göra ungefär samma saker som jag redan gör med Krut - rallylydnad, kapplöpning(/LC) och till viss del lite agility. Det smidiga med det vore ju att man kan träna två när man ändå tränar en. Och fördelen av att ha två vinthundar, jag tror verkligen de skulle må bra av att ha varandra. Nackdelen med att ha två däremot är väl när man vill ha dem lösa i skogen...

Medans med en Collie kan jag göra i stort sett vad som helst! Det finns ju ingen bättre allroundhund! De har en något smidigare storlek och är överlag enklare att leva med än med en självständig jakthund.

Så problemet är nog egentligen inte att jag inte vet vilken ras jag vill ha. Jag är inte helt säker på hur mycket tid jag vill lägga ner på hundträning just nu. Dessutom är jag sjukt fascinerad av Borzoier på ett plan som jag inte tror att nån riktigt kan förstå.

Undrar om man ska börja bearbeta sambon på tanken att skaffa 2 hundar till?


Agility (nästan) UTAN slalom

Svängde förbi klubben idag igen för lite snabb träning. Bestämde mig för att låta bli slalomtrasslet med Krut för den här gången.

Så vi körde lite kombinationer, jag lade nog ribban lite högt för Krut egentligen men samtidigt är det skoj att utmana honom lite och se hur han fungerar. Och efter några försök så satte vi det allt!

Knox var helt fantastisk! Så otroligt lyhörd att det blir knas.  Jag är ju van att han låser sig på diverse hinder och kör sitt eget race men nu svänger han bara jag tänker tanken! Jag tror det här kommer bli en väldigt rolig tävlingssäsong med honom, bara han har lite tid över.

 

Sen kommer vi till det där med nästan utan slalom.. Alléslalomet stod uppställt med lagom avstånd. (en allé men så pass tajt att man får vicka på kroppen lite) Efter att vi hade tränat klart så gick jag bara dit för att se vad Krut skulle göra. Och jodå, han sprang hela så himla fint! Han fick en godis och så var det bra med det, vi lattjade lite och busade med bollen och gjorde annat en stund, sen gjorde jag ett nytt försök. Med bollen i handen. Jag kunde inte få honom att ta hela slalomet. Han sprang snabbt till sista pinnen och rundade den - det är ju efter det belöningen kommer.
Det är nu jag blir rejält trött på mig själv. Jag vet ju att jag har sagt vid tidigare tillfällen att jag inte ska bollbelöna honom i slalom eftersom han får så bråttom då och inte tänker. Varför kommer jag inte ihåg det?! Varför gör jag så här? Så från och med nu så är boll helt förbjudet i närheten av ett slalom en låååång tid framöver!
Så får vi se om det hjälper något...


Slalomträning

Svängde förbi klubben en snabbis för lite slalomträning.
Det kunde jag ju lika gärna ha låtit bli.
Idag visste han inte ens hur 4 pinnar skulle tas. Typ. 1 steg framåt och 2 tillbaka. Suck! Jag blir så frustrerad för jag kan inte komma på fler idéer nu! Och samtidigt blir jag orolig att det är alla olika metoder som gör honom förvirrad.

Hur kan det komma sig att en så smart hund som Krut verkligen inte förstår sig på det här med slalom?!

Min bättre hälft tycker att jag ska försöka släppa slalom ett tag och bara köra annat och ha skoj. Jag vet att det kanske är det smartaste, men samtidigt vill jag ju få till det här hindret!!

Gah!


Traständning och slalom

Idag har varit en helt underbar dag! Solsken och 15 grader varmt, äntligen börjar det blir Whippetväder igen!

På förmiddagen så återupptog jag Kruts trasträning. Jag vet, han är 3 år gammal, det kanske är lite sent, men det hade varit så roligt om han kunde bli traständ och köra lite kapplöpning eller LC. Det skadar ju inte att försöka iaf. Så jag tänkte försöka vara duktig och lägga lite tid på det nu under våren och se om det har gett nåt resultat tills kapplöpningsträningen drar igång lite längre fram. Och gör det inte det så är det inget mer med det heller. Då får han fortsätta springa ensam. Han vet ju inte vad han går miste om.

DSC_1329

Senare på eftermiddagen så tog jag med mig grabbarna och åkte till ridhuset för lite agilityträning.
För Knox var det väl egentligen lite väl enkla övningar, men han lade som vanligt ner hela sin själ och gav järnet! Följsam och lyhörd, han är underbar att köra när han är sån!

Älskade Krut då? Jodå, han har nog börjat haja det här med slalom på riktigt! Han tog 4-pinnars oavsett vilken sida jag gick på, trots en tunnel som dragning efteråt och även när han fick hoppa ett hinder innan. Ingångarna måste övas mer på, men vilken kille!
Detta gjorde att jag kände att det nog är dags att öka på svårighetsgraden ännu lite till. Så jag testade ett 6-pinnars idag. Först gjorde han som tidigare, bara slarvade igenom och hoppades på att det skulle duga. Men icke! Jag väntade ut honom och bara han började tänka lite så blev det ju rätt!

Det har varit en lång, tidvis extremt frustrerande och krokig resa, men äntligen tror jag på att han kommer få ett fint slalom till slut.


Spår

Är lite dålig på det, men idag blev det faktiskt spårträning för den lilla svarta. Husse var så gullig och gick ut spår innan jag kom hem, både till Knox och till Krut.

Knox har ju haft lite bekymmer i spåret, men nu är han betydligt säkrare och det är en fröjd att se honom. Ska bli intressant att se hur han hanterar längre spår.

Krut då? En jäkla naturbegåvning! Skulle lätt kunna bli IPO-hund. Känslan när man går bakom honom är obeskrivlig. Han tuffar på, i lagom tempo, hela tiden i spårkärnan. Slutet gör honom mer eller mindre detsamma, själva spåret väger tyngre. Jag borde verkligen ta tillvara på den här förmågan.


Slalomträning

Tränar slalom hemma med väldigt varierande resultat. Nu märker jag att han vet vad han ska göra, nu hänger det mer på den där vinthundsmentaliteten.  Vill han inte så vill han inte. Alltså, han gör det jag ber honom om, även om han inte vill. Men då blir ju farten och engagemanget därefter oxå. Och så vill jag inte att det ska se ut eller kännas! Så vi kör slalom hemma när jag märker att han är på och sugen och sammarbetsvillig och så struntar vi i det när han inte vill. (jag förstår inte vad Henke menar när han säger att jag är en vinthundsmänniska)

Men idag åkte vi dessutom förbi klubben en sväng för lite snabb träning där och vilken skillnad på hund! På klubben är det tydligen roligare att träna. Så jag körde några slalom med Krut och jag ser att poletten har trillat ner, det blir fel ibland när han har för bråttom, men tänker han bara efter lite så tar han 4 pinnar utan problem! Nu ska jag bara se till att inte gå för fort fram ELLER stå still för länge heller för den delen. Inte lätt det där. Men vad han gör mig glad.

Även Knox var ju med och fick självklart träna lite han med. Han fick nöta kontaktfält då de har varit obefintliga på senaste tiden. Så vi backade lite i träningen och jag lade dit target och tänka sig, han satte varenda kontaktfält! Och jag kunde lämna riktigt långt åt sidorna, men springer jag före så hoppar han gärna.. Det är lite som det har varit i slalom, att jag kan lämna åt sidorna men ligger jag före så blir han för stressad för att göra klart. Men det ska nog bli ordning på det med så småningom. Duktig Collie!


Slalomträning

Jag har en känsla av att det kommer vara den vanligaste rubriken i den här bloggen en tid framåt nu.

Ja, vi är ju några stycken som träffas på måndagar och tränar lite allt möjligt, men för min del, främst slalom med Krut. Efter dagens pass har jag många tankar och funderingar.

Till att börja med, när jag värmde upp hundarna så var båda lösa och vi rörde oss över planen med intentionen att bara leka oss varma. Då bjöd Krut på hur många fina slalom som helst! Det stod ett 4 pinnars med bågar som han tog gång på gång bara för att få mig att kasta bollen. Att Knox var med tror jag ökade konkurrensen om både mig, slalomet och bollen. Så motivationen var på topp, jag kunde inte låta bli att ta bort bågarna och bara vänta för att se vad han skulle göra. Han fortsatte bjuda på beteendet men det blev nog inte ett enda korrekt slalom. Och eftersom jag kunde vara helt säker på att motivationen att göra rätt verkligen fanns där så kunde jag ju även konstatera att han helt enkelt inte är säker på vad han ska göra. Ett viktigt steg.

När jag sen skulle köra så satte jag dit bågarna igen men trots det så lyckades han ta slalom från alla möjliga konstiga håll och kanter. Vi diskuterade lite fram och tillbaka men slutsatsen blev den att eftersom jag inte har tillgång till bågar hemma så blev rådet att jag inte skulle använda bågar alls. Att jag helt enkelt skulle bestämma mig för en metod och sen köra på den. Så att Krut blir säkrare på vad det handlar om. För en träning i veckan på klubben räcker inte riktigt. Det är de kortkorta passen hemma som behövs.

Sen fick jag visa hur det ser ut när han kör utan bågar. Här har jag gjort hur många olika fel som helst och det är verkligen kanon att ha med någon som kan se det och påtala det! På ett bra sätt. Nu vet jag vad jag ska och inte ska göra. Sen kommer jag säkert fortsätta göra en massa fel av gammal dålig vana, men jag kan ju iaf försöka tänka på det och påverka det!

Det känns otroligt bra att ha en plan för hur jag ska bete mig! För ärligt talat, det har varit mitt största problem. Att jag inte vet hur jag ska bete mig när det blir knas. Och kanske inte heller riktigt varför det har blivit knas..
Jag känner mig förhoppningsfull, vi kommer få till det här!