Ett riktigt hundliv

Blogg

Aska

Idag bestod morgonmyset av en väldans massa tänder, så jag har iaf fått tillbaka min galna lilla valp igen.  Hon var inte sig själv igår och jag var orolig att det berodde på smärta i benet eller så, men hon var nog bara trött efter att ha varit på pensionat, för idag är hon som vanligt igen. Även om hon tyvärr fortfarande är halt.


Pensionat

För första gången i hela mitt liv har jag varit tvungen att lämna hundarna på pensionat. Det var väl nåt vi lixom tog med i beräkningen när vi skaffade en tredje hund. Ju fler man har desto svårare blir det så klart att skaffa hundvakt. Hur som helst, de var tvungna att vara där i två nätter och det kändes ändå helt ok. Föreståndarna är människor jag litar på, annars hade jag aldrig lämnat hundarna där. Sen känns det ju aldrig bra att behöva lämna bort dem. Såklart.

Och när jag hämtade hem dem nu på morgonen så berättade de hur bra allt gått, hur duktiga hundarna har varit, alla tre. Lugna, lätta att gå promenader med, lagt sig när de kommit in osv. Trygga, stabila individer alla tre. Underbart att höra så klart. Krut skrek dock rakt ut när han fick se mig, och sen har han varit som ett plåster hela dagen. Jag reagerade även på att Aska var ovanligt lugn när jag tog emot dem, men Krut tog lixom hela uppmärksamheten bland annat genom att klättra upp på mig. Så jag satte dem i bilen ganska snabbt för att kunna prata med föreståndaren i lugn och ro. Men sen när vi kom hem och jag tog ut dem ur bilen igen så såg jag ju direkt att Aska var halt. Jag ringde pensionatet för att fråga lite om de märkt nåt (vilket de visserligen skulle ha sagt när jag var där, men ändå) eller om de kunde tänka sig vad som hade hänt. De hade inte märkt nånting och jag har inte en aning om varför hon är halt. Hon är absolut inte blockhalt, men visar på höger bakben.. Jag fick låna en Novafon av pensionatet och vi kom lite grann fram till att ge det över helgen och ta det jäkligt lugnt och se om hon blir bättre..


Aska

Några bilder tagna idag, som visar Askas personlighet ganska bra.

 

DSC_7256

 

DSC_7076


Viltspår

Jag har länge tänkt att jag ska gå ut ett öppenklass spår till Krut och se om han löser det. Jag vill ju gärna testa honom på några såna till våren. Så igår gjorde jag äntligen det. Dock bara 300 meter men det var inte det väsentliga. Jag ville se hur han klarar ett upptag, om han överhuvudtaget spårar ett dygnsgammalt spår och sen om han skulle klara av återgången som kommer vara i spåret. Dessutom måste jag öva mig på att gå mer än 5 meter bakom honom!

Idag gick vi spåret. 20 timmar gammalt. Vilken jäkla hund det där är alltså! Jag såg ju att han fått upp spåret långt innan vi var framme vid det, vindade in det, snurrade runt lite när han väl kommit fram till spåret, men tyvärr så tog han upp det åt fel håll. Jag vet inte om man blir diskad direkt av en sån sak eller om de bara låter en byta håll? Vi ska hur som helst träna lite fler upptag. Sen gick han ur spår några gånger men hittade tillbaka själv varje gång, man ser direkt när han inte har spår, det är inte många meter ur spårkärnan han är då. Tillbakagången klarade han inte. Jag såg direkt när han hade gått ur spåret men sen hade vi nog snurrat en hel del innan vi hade hittat tillbaka. Däremot tvivlar jag inte på att han hade hittat rätt igen. Men idag lade jag mig i och hjälpte honom tillbaka till vinkeln.

Summa summarum: några fler spår innan vi anmäler oss, men till våren testar vi!   


Vikt

Aska väger numer hela 11 kg och Krut har för första gången i sitt liv passerat 16 kilos gränsen! 


Bilder- nu och då

2014-09-29

 

Krut

 

Aska1


Slalom

Vem kunde ha anat? Jodå, träningssuget höll i sig till idag så jag släpade fram slalomet och körde Krut bara några fåtal gånger, men han var riktigt taggad och satte 100%! Börjar se fram emot nästa säsong, nu ska jag bara hitta ett bra sätt att få till kontaktfälten..


Paus

Man skulle nog kunna påstå att vi har en liten träningspaus för tillfället. Vad det gäller agilityn så är det ett högst medvetet beslut, speciellt när det gäller Krut. Han ska kunna slalom nästa gång vi startar. Men båda behöver lära in ett beteende vid kontaktfälten. Trist bara att jag är så sjukt osugen på att träna in nåt alls just nu.

Egentligen var det väl lite grann det det här inlägget skulle handla om. Hur svårt det är att inte få fruktansvärt dåligt samvete så fort man inte tränar sina hundar flera gånger i veckan. Eller man och man - jag!
Speciellt nu när jag dessutom har en liten valp som behöver en miljon grunder. Jag vill så gärna göra precis allt rätt och samtidigt har jag ingen lust med nånting alls för tillfället. Det skapar en viss konflikt i min hjärna.

Det är svårt att tillåta sig själv att känna att det är helt ok att faktiskt inte göra så mycket. Att inte träna hundarna i allt möjligt hela tiden. Det är ju inte så att de inte får det de behöver ändå. Det fysiska, promenaderna, löprundorna osv, det får de ju såklart fortfarande. Jag har bara inget träningssug.

Fast idag var jag lite sugen på att släpa fram slalomet en stund! Så jag tror den här pausen är supernyttig, iaf för mig. Så jag får tillbaka suget igen. Jag har ju trots allt hela vintern på mig att både hitta tillbaka till träningslusten och sen dessutom träna in det jag har planerat..

Men lite har vi gjort iaf. Aska är inklickad och har till och med lärt sig lite tricks. Och med Krut jobbar jag vidare lite på vissa Fortsättningsmoment som behöver förbättras.
Vi har ju iaf en rallytävling inbokad i vinter och jag börjar verkligen se fram emot den.

Det var väl allt jag ville få fram egentligen, att det inte bara är i bloggen det inte händer så mycket just nu.. Vi har paus.


Det blev ingen militärhund av Knox

Som rubriken säger.
Visserligen visste vi redan i juni att hussen och hans Collie inte klarade provet, men nu har de fått bekräftat att det inte blir något omprov. Efter 5 månader!
5 månader för ett svar! Detta har ju gjort att Henke inte riktigt har kunnat släppa det heller. Till slut så får han svaret att Knox tyvärr är för gammal. Han fyllde 5 år några dagar innan de fick beskedet, de tidigare 5 månaderna räknas tydligen inte?! Dåliga undanflykter. Men varför? Varför lägga de pengarna och den tiden på ett ekipage för att sen bara strunta i allt? Jag fattar inte.

Jag ska bara lite snabbt redovisa för hur själva provet gick.
Knox är en naturbegåvning när det kommer till vind och ljudmarkeringar samt fast bevakning, han är uppmärksam och oerhört lätt att läsa av. Så på grund av att det gick så himla bra för dem så fick de inte träna på det. "Ni kan ju redan det där så du kan ju agera figurant till de andra" fick Henke höra och så fick Knox sitta i bas. Gång på gång. Vad tror ni hände med Collien? Jo, han blev avdresserad. Från att tycka att grönkläderna och skogen var det roligaste som fanns, med figgar att hitta och kampa med så betydde det bara att få sitta och glo. Tyvärr så förstod inte Henke detta innan det var för sent. Och jag tycker inte heller det är hans sak att kunna, det ska instruktörerna ha så pass koll på. Men det hade de inte. 
Och när det kom till spåret, som Henke vet att Knox har svårt för och verkligen försökte få hjälp med så sa de bara att misslyckandet just den här gången berodde på att nån måste ha korsat spåret, eller att han fått in vittring från en bäck och var törstig eller att en älg var i närheten. Vad som helst, nya bortförklaringar varje gång. Så Henke tog privatkurser (trots en 10 månader lång militärutbildning!!) för att lyckas komma runt hela 1,5 km som är slutprovet. (varför det ens är så långt förstår jag inte heller, det är lika långt som ett elitspår i brukset, men i det militära ska hunden bara göra ett spårupptag, sen behöver de aldrig spåra vidare, då skickar man in andra styrkor. Helt galet att de ska spåra så långt på certprovet då, enligt mig)
Nåväl, med dessa fantastiska förutsättningar så gjorde de till slut sitt certprov. Trots att Henke sa till sina instruktörer att han inte trodde att de var redo. Men jodå, det skulle gå så bra så. Och med kompetensnivån på de instruktörerna är jag inte förvånad att de trodde det. De hade ju uppenbarligen ingen som helst koll. På nånting.

Provet är uppdelat över två dagar och första dagen var det patrullstig (vind och ljudmarkering) och fast bevakning. På patrullstigen var Knox som sagt helt avdresserad och alltså inte det minsta intresserad. Detta i kombination med en extremt nervös husse som kände att de egentligen inte hade där att göra så gjorde de helt enkelt ett rätt så uselt jobb ihop. (husses ord) Så jävla synd på nåt de kan vara så jävla bra på. Jag tror jag är mer sur på Henkes instruktörer än vad han själv är.

Sen var det fast bevakning och då sattes Knox mitt i ett pissmyrebo. Henke påtalade detta för kontrollanten som på nåder lät dem flytta bak typ en meter. Vilket så klart resulterade i att Knox både hade ont och var okoncentrerad för den skull, men sen dessutom satt och såg alla de andra hundarna som nu var lite framför honom. Jättelyckat.

På natten sover hundarna i bas. När Henke fick tillbaka sin hund så upptäckte han att Knox var fullständigt knottrig! Totalt uppäten av knott. Så det lär inte ha varit många timmars sömn för stackars Knox.

Så på detta härliga vis fortsatte det. Dag två innebär spår. De släpptes på och Knox tog den första apporten, sen måste han ha vindat sig fram till den tredje apporten. De är av olika material, men det tänkte inte Henke på i sitt nervösa tillstånd så han försökte ju få Knox att gå åt "fel håll". Allt blev knas helt enkelt och trots det så kämpade Knox på så gott han kunde. Till sist så lade han sig bara ner på sidan och tvärsomnade. Fullständigt utmattad. Då gav Henke upp. Eftersom de inte fick med sig slutapporten så blev de inte godkända i spåret. Och med det dåliga resultatet de uppvisade dagen innan så klarade de helt enkelt inte sitt certprov.

Jag som lever med Henke vet hur hårt det här har tagit på honom. Och att se honom så förstörd får mig bara ännu mer att vilja vara oerhört otrevlig mot de som orsakat det. De hade 10 långa månader på sig med ett riktigt lovande ekipage, en naturbegåvning till hund (utom i spåret då, men det går att träna) och en engagerad husse som verkligen brinner för detta. Men vad gör de? Ignorerar, avdresserar, bagatelliserar.

Ok, det blev kanske ingen vidare snabb redovisning, men jag har inte skrivit så mycket om deras militära träning i min blogg eftersom det inte har varit min träning helt enkelt. Så nu blev jag bara tvungen att spy ur mig all galla. Dessutom vill jag förklara varför de inte blev godkända. När de hade alla förutsättningar att bli det.

Jag vill oxå påtala att det här är mina åsikter!

 


Aska 5 månader

DSC_6894

Hon växer så det knakar.


Knox 5 år!

DSC_5137

Grattis älskade vän!

Bloggerska

DSC_9569