Ett riktigt hundliv

Tidigt imorse så väckte Aska mig och totalvägrade att gå och lägga sig igen. Det enda hon ville var att komma upp i sängen. Hon skakade och var allmänt ynklig. Så självklart fick hon komma upp och sova under täcket. (hon gör aldrig så annars) Då slutade hon skaka och somnade så gott. Lilla hjärtat. Sen när vi skulle gå upp så hade hon lite svårt att resa sig, det såg precis ut som Krut gjorde när han var skadad i ryggen!
Det gjorde att jag valde att ringa veterinär direkt på morgonen, för att rådfråga lite om inte annat. Hon tyckte absolut att jag skulle komma in så vi fick en tid kl 13.30.

När hon väl kommit igång på morgonen och värmt upp kroppen lite så har hon känts mycket bättre idag än igår. Inte alls lika eländig och låg. Fortfarande inte min galning till hund, men iaf bättre. Däremot så ser jag ju hur ont det gör att gå i trappen, både upp och ner (så jag har såklart burit henne) och att hon lixom inte riktigt har nån kraft bak. Eller inte vill ta i ordentligt. Så det kändes bra att åka till vet. Jag hade inte kunnat vänta till efter 7 januari.

Veterinären kunde konstatera att Aska absolut har ont vid kotorna i korset. Sen exakt vad det är kunde hon inte säga. Men hon trodde mest att hon var lite svullen och öm och att det inte gick så "djupt". Hon undersökte ju Krut när han var som värst och Aska är som tur är inte i närheten av det iaf! Precis som jag misstänkte så fick vi med oss smärtstillande och Aska ska hållas varm och i vila.

Mitt hjärta känns lättare när jag iaf har gjort vad jag kan. Aska har lite ont, men hon är inte döende. Vi gör så gott vi kan i en vecka eller två, men sen kommer jag säkerligen att åka till ReDog oavsett. Jag kommer alltid vara rädd för att släppa henne lös och vara tillbaka på ruta ett igen om jag inte vet att hon är ordentligt kontrollerad och helt friskförklarad.

Ja, jag är en hönsmamma, men hellre det.

2014-12-29 17:24 | 0 kommentarer

Nu börjar jag bli lite trött på det här..

Idag när vi kom hem från västkusten så hoppade Krut glatt ut ur bilen och sprang runt och var allmänt lycklig och sprallig. Aska (som visserligen var kopplad - pga tidigare skadestatistik) gick bredvid mig och var inte alls sig själv. Vi har -14 grader ute och hade +9 inne när vi kom hem. Luftvärmepumpen gick ju så klart sönder precis innan vi skulle åka iväg och sen kom minusgraderna. Yay. När vi kom in så stod hon bara och skakade. Stel. Låg. Vi började elda och jag bäddade ner henne under en filt. När jag skulle flytta lite på henne så pep hon till. Vafan. Jag kunde inte konstatera exakt vart felet låg så när hon väl hade slutat skaka så tog jag upp henne och gjorde en grundlig undersökning. Jomen visst. När jag kom till korset så pep hon till och sjönk ihop. På typ exakt samma ställe som Krut var skadad.

Stor suck.

Har pratat med uppfödaren och ska ringa veterinären imorgon bitti och rådfråga henne lite oxå. Vet inte om det är någon idé att låta veterinär titta på henne över huvudtaget eller om jag lika gärna ska åka till ReDog direkt..
Återstår att se imorgon. Jag vet att jag borde ha is i magen. Jag vet att jag är nojig. Jag vet att jag hellre åker en gång för mycket än en gång för lite till veterinären. Men jag har faktiskt aldrig nånsin haft fel när det gäller mina hundar. Ser jag att nåt inte är som det ska så är det nåt som inte är som det ska! Och kan jag undvika att låta Aska lida som Krut fick lida så gör jag så klart det.

Älskade, dyr(bar)a skrutthundar!

2014-12-28 21:48 | 1 kommentarer

Det hade varit mycket trevligare om jag hade kunnat använda rubriken God Jul istället, men mina hundar verkar tycka om att försöka ha ihjäl sig själva.. Det spelar tydligen ingen roll hur många försiktighetsåtgärder man än tar, de lyckas hitta på nåt ändå!

Vi har firat jul på västkusten så på förmiddagen igår så var vi ner till havet och gick lite på klipporna. Konstigt nog så klarade vi av det utan några större incidenter. Jag var stenhård med att hundarna INTE fick springa eller busa, trots att de var lösa.

Finaste.

Men sen efteråt så gick vi ut till en strand, där det var stora öppna ytor med plan mark och hundarna var ordentligt uppvärmda efter promenaden. Det var inte speciellt kallt heller och solen sken. Jag hade kameran med mig och tänkte att det ju måste vara lugnt om de är lite lösa så jag kunde passa på att fota. Det gick ganska bra. Tills Krut lade i högsta växeln och brände rakt igenom ett 4-trådars elstängsel! Med Aska efter sig så klart. Det visade sig att elen inte var påslagen men Krut stod på 3 ben.. Mitt hjärta stannade. Jag lyfte över honom och inspekterade hunden - ett skrapsår på insidan av frambenet. Hittade inget annat. På Aska hittade jag ingenting. Men hon hann iaf bromsa in lite, för när jag såg vart det var på väg (hur kan man inte se ett helt jävla staket Krut?!) så skrek jag rakt ut. Det var ju bara att ta närmsta vägen tillbaka till bilen. Men då visade Krut ingenting. Haltade inte det minsta. 
När vi kom tillbaka in och jag kunde kolla honom ordentligt så hade benet hunnit svullna upp lite. Precis där skrapsåret började. Uppenbart var det där han hade träffat en av trådarna.
Men idag så har svullnaden gått ner helt och det enda som märks av alltihop är skrapsåret. Jäkla hund att skrämmas så där! Han kunde ju lika gärna brutit benet, fått tråden över halsen eller petat ut ögonen.

Jag säger det igen. Whippar är för människor med starka hjärtan!

2014-12-25 21:16 | 0 kommentarer

Efter att vi var hos massören så har jag inte sett nåt orent på Aska alls, hon har varit lös, jag har varit noga med att värma upp henne innan hon har fått vara lös osv och allt har känts jättebra. Så idag, vi skulle bara ner till hönsen och titta till dem och jag tänkte mig inte för. Alla tre hundar lösa, ouppvärmda och nåt hände så klart. Oklart exakt vad, men Aska är iaf halt på höger bak igen.  Om det är samma sträckning som förut eller nåt helt nytt vet jag inte.. Hon haltar som mest när hon har legat still, men det blir bättre när hon har gått lite och mjukat upp sig. Jag hoppas verkligen att det bara är en sträckning igen och inget allvarligare! 

Jag älskar verkligen rasen, men börjar känna mig tveksam om det blir någon mer Whippet för  mig.. Så stora muskler på en tunn kropp i kombination med den extrema farten och sen en hjärna som kopplas bort så fort gasen läggs i. Mitt hjärta håller inte för så här mycket skador. Det gör ont i mig när de har ont. Jag vill att de ska vara hela, friska och må bra.

De är ju mitt allt.

2014-12-20 15:36 | 0 kommentarer

Eftersom jag fick en så jäkla bra uppfödare på köpet när jag köpte Aska så ordnade hon idag så att jag kunde åka hem till dem och där låta Aska bli undersökt av en duktig massör.

Det kändes rätt bra att få sina misstankar bekräftade, att Aska har en sträckning i höger bakben som gör att hon undviker att ta ut steget ordentligt och att hon troligtvis har fått en rejäl smäll på höger skuldra som gör att hon visade smärta även där. Klart att det inte känns bra att hon har ont, men det känns bra att veta att jag känner mina hundar rätt jäkla bra och om jag inte tycker att de ser ut att gå helt hundra så gör de troligtvis inte det heller! Jag är inte bara nojig. Sen kändes det ännu bättre när problemen var så pass små att hon kunde fixa dem på plats. Så nu ska Aska gå i koppel i två dagar, men sen ska hon kunna vara lös som vanligt och förhoppningsvis inte halta något mer!

Och när jag såg vad hon hittade på de andra hundarna (vi var ett helt gäng som passade på att få våra hundar masserade samtidigt) så kände jag att jag ville kolla upp Krut oxå. Nu kollas ju han regelbundet efter ryggskadan, men jag ville ändå se om hon skulle hitta nåt. Speciellt efter att hon hade förklarat hur många hundar med slalombekymmer hon har hjälpt.

Sagt och gjort, Krut fick sig en rejäl genomgång han oxå. Och vad han njöt! Han hade minsann inte ont nånstans, han reagerade när hon klämde på den gamla ryggskadan men mer som att det var skönt att få massage där. Sen verkade det först som att han var lite stel men sen visade det sig mer att han bara inte gillar att stretcha. Det är inte det att han inte kan sträcka ut musklerna, han vill bara inte. Så det ska vi öva lite på. Jag fick nämligen många bra råd på hur jag ska stretcha honom utan att behöva vara rädd att jag ska göra nåt värre.

Avslutningsvis så sa hon att hon tyvärr inte kunde hjälpa oss med slalomet, hans problem sitter inte i kroppen, det sitter i huvudet. Inte lika lätt att fixa, men skönt att han är så hel och fin i kroppen!

Så just nu så känns allt bara så himla bra! Mina hundar mår bra och då gör jag det oxå.

Sen passade jag på att fota Aska när jag fick sån eminent uppställningshjälp.

Så här snygg är hon nu:

2014-12-14 19:49 | 0 kommentarer

Idag hade vi en liten rallylydnadsuppvisning utanför Uffes Lada i Hallsberg. Och med 'vi' så menar jag några personer från Kumla Brukshundklubb. Det var stort jippo där med loppis, marknad, hästar, fyrhjulingar och sen vi. Nu stod våran lilla bana lite på fel ställe, dit folk nog inte hade så lätt att hitta. Men lite publik kom allt förbi och kikade och vi körde i två omgångar. Krut gjorde, som alltid, sitt bästa och satte sig så fint, trots nollgradigt och snö på backen. Husse och Knoxen var oxå med och visade upp sig.

Det blev en trevlig dag men om vi ska göra om det så ska vi nog se till att ha med oss lite skyltar som pekar folket i våran riktning + göra lite mer egen reklam innan oxå. Men det här var första gången och det kändes ändå riktigt lyckat. Vi hade kul.

2014-12-13 16:20 | 0 kommentarer

Jodå, vi tränade lite agility, trots lätt snöfall och vintermörker. Skulle ändå till klubben och hämta lite grejer så vi passade på. Vi behöver ju så mycket slalomträning vi kan få. Och kvällens träning blev verkligen en påminnelse/ögonöppnare/tankeställare.

Krut var supertaggad och gick så jäkla bra! Gjorde grymma ingångar i slalom och tog 12 pinnars hur snyggt som helst! Jag hade bara bågar på ingångarna, inte resten. Vid nåt tillfälle slarvade han lite i mitten, men kunde absolut hantera att göra om, han var bara lite för taggad och hade för bråttom, men jag tror han märkte det själv.
Så då kom jag på den briljanta idén att testa gå på andra sidan. Jag såg hur totalförvirrad han blev. Han förstod ingenting och slalom blev plötsligt ett helt annat hinder som han aldrig hade sett. Jag sa bara hoppsan och bytte sida igen. Men då var det kört. Det var så extremt tydligt. Han hade blivit osäker och när jag nu sa 'slalom' så tittade han bort/undvek/ville inte göra slalom, trots att vi gjorde precis som innan och jag var på rätt sida. Han var fortfarande lika taggad på resten, men slalom hade plötsligt blivit skitjobbigt!

Det gick inte alls, så jag fick backa till 4 pinnar och berömma massor när han kunde tänka sig att gå mer än 2 portar. Sen slutade vi.

Lilla hund, inte har jag förstått att du har varit så känslig för att "göra fel", eller att inte förstå.

Det är väl troligtvis exakt det här som har hänt när han har missat nån port i slalom eller liknande och inte förstått varför det har blivit fel. Jag har aldrig sett det så här extremt tydligt innan. För han är som sagt fortfarande lika taggad på resten, lika sugen på att köra, lika mån om att vara mig till lags. Det syns inte heller att han skulle bli låg eller rädd eller osäker. Kontrasten var bara så stor. Från att dra mot slalom till att nästan försöka undvika det helt. Hjärtat.

Jag har ju sagt (till mig själv) hela tiden att jag inte ska träna slalom utan bågar för att jag vill att han ska vara 110% säker på hur han ska göra ett slalom. Sen blir jag likt förbannat lat och tänker "det går säkert". Och ja, det gör det ju uppenbarligen, tills han gör nåt litet "fel" och sen blir osäker. Tydligare än så här kan jag inte få det; bågar på tills han kan slalom från alla håll och med mig var som helst! Först efter det kan vi börja tävla igen! Sen ska träningen bara bli av oxå..

2014-12-12 23:50 | 0 kommentarer

Jag har ju glömt skriva det här, men jag fick förfrågan att börja skriva för Agilityhörnan i Whippetbladet för en tid sedan, och jag tackade ja. Så igår när tidningen kom så var det en lång presentation om mig och alla mina hundar och dessutom hade jag fått "3 snabba frågor" från Rallylydnadssidan oxå. Och sist men inte minst så pryder Krut baksidan på omslaget med en fin vinterbild. Så detta nummer blev verkligen fullspäckat av oss.

2014-12-12 18:02 | 0 kommentarer

En liten uppdatering angående Askas lilla kropp. För jag är inte helt säker på vart felet ligger. Hon är iaf uppenbart inte helt bra än. Jag tror det blev lite för mycket spring igår. Ja, det märkte jag först efteråt då såklart. Det var inget okontrollerat spring heller, men vi var ute mycket i det fantastiska vädret och jag har hittills inte märkt nån skillnad på henne om hon har gått lös eller kopplad så jag har väl invaggats i nån slags tro att allt är bra. Men det är det inte. Idag haltar hon lite nu och då. Men ytterst otydligt och bara några få steg här och där. Inget konkret alltså, jag bara ser att nåt inte är helt som det ska. Så nu är hon tillbaka i koppel på heltid och på söndag har vi tid hos en massör. Jag hoppas faktiskt att hon ska hitta nåt, så jag får veta vad det är! Jag hoppas ju på typ växtvärk eller nåt sånt "enkelt" men är faktiskt livrädd att det ska vara nåt allvarligt fel. Nåt medfött, nåt hon kommer lida av. Men jag hoppas verkligen att det inte är så och jag ska försöka att inte oroa mig för mycket innan jag vet.

Älskade lilla hund!

Idag fyller hon dessutom ett halvår och så här ser hon ut nu:

47 cm hög och 11,7 kg

2014-12-10 18:18 | 0 kommentarer

Så här ser det ut hos oss den 9:e December 2014!

2014-12-09 15:45 | 0 kommentarer

Jag, Krut och Aska var iväg till Kungsör för att tävla i Fortsättningsklass i deras inomhushall. Eller ja, Aska var bara med för att socialisera. Vilket hon gjorde med bravur under tiden vi väntade på prisutdelningen.

Men själva tävlingen då? Jo, Krut var väldigt taggad och sugen, han var på sitt allra bästa humör! Jag är ju alltid lite nervös innan vi går in, men väl på plan är det bara att göra sitt bästa. Jag har ändå en lite speciell ras att tävla med, jag vet aldrig vad han ska hitta på. Men det gick så himla bra! Inte en enda 'fel övning' nånstans! Vi brukar alltid lyckas dra på oss några såna för att Krut är lite för ivrig och inte lyssnar så noga utan gör lite som han vill. Bjuder på några extra beteenden lite här och där. Men han lyssnade så fint och var så uppmärksam! Läggande under gång, sitt-stå-gå runt, flera sättanden i rad, han gjorde allt! Jag var så glad när jag kom ut från banan, för även om han gick bakom mig och trampade på en kon vid ett tillfälle och gjorde 3 små glädjerus så kändes det verkligen som att det skulle räcka till vårat andra godkända resultat. Han har nog aldrig gått så bra!
Därför blev jag så otroligt besviken när de ropade upp oss som icke kvalificerade.
Vi lyckades komma 2 ynka poäng ifrån godkänt och -9 av dem var förarfel! Bara mitt eget fel alltså. Tyvärr hann domaren att dra innan jag lyckades leta reda på henne så jag kunde aldrig fråga vad jag måste tänka mer på. Sen var det överlag en rätt hård bedömning tycker jag själv då. Jag förstår vad hon har dragit för, men jag tycker det var för många minuspoäng för grejerna. Jag menar..  -32 poäng utan att göra fel på en enda skylt. Och jag har inte en hund som nosar eller tar 8:ans frestelse eller inte följer med mig. Det borde man klara sig på kan jag tycka.

Jaja, inte mycket att göra åt. Jag brukar aldrig bli bitter för det mesta så vet jag med mig att Krut har lagt sig där han inte ska eller vägrat ställa sig eller nåt annat knas och då är det som det är, men när han gör allt jag ber om och så himla glatt, då känns det orättvist att vi inte klarade oss.

Så. Nu har jag gnällt klart! Och anmält oss till en till tävling i januari.

2014-12-06 17:33 | 0 kommentarer

Aska visade inget på benet igår så idag provade jag att ha henne lös korta sträckor under promenaden. Att säga att hon tog det lugnt vore en överdrift, hon var -som alltid- skvatt galen! Men hon visar fortfarande ingen hälta, så vad hon än gjorde förra veckan så verkar det ha blivit mycket bättre. Jag vill fortfarande gärna ta henne till massör eller liknande, så nån får känna igenom henne iaf, hon ska trots allt hålla för en lång kapplöpningskarriär men det är inte brådskande eller akut. Viktigast av allt är att hon iaf inte verkar ha ont. Fast det har hon å andra sidan inte verkat haft sen jag upptäckte det heller.. Jag håller alla tummar för att det inte är nåt allvarligt alls.

2014-12-02 14:01 | 0 kommentarer