Tidigt imorse så väckte Aska mig och totalvägrade att gå och lägga sig igen. Det enda hon ville var att komma upp i sängen. Hon skakade och var allmänt ynklig. Så självklart fick hon komma upp och sova under täcket. (hon gör aldrig så annars) Då slutade hon skaka och somnade så gott. Lilla hjärtat. Sen när vi skulle gå upp så hade hon lite svårt att resa sig, det såg precis ut som Krut gjorde när han var skadad i ryggen!
Det gjorde att jag valde att ringa veterinär direkt på morgonen, för att rådfråga lite om inte annat. Hon tyckte absolut att jag skulle komma in så vi fick en tid kl 13.30.
När hon väl kommit igång på morgonen och värmt upp kroppen lite så har hon känts mycket bättre idag än igår. Inte alls lika eländig och låg. Fortfarande inte min galning till hund, men iaf bättre. Däremot så ser jag ju hur ont det gör att gå i trappen, både upp och ner (så jag har såklart burit henne) och att hon lixom inte riktigt har nån kraft bak. Eller inte vill ta i ordentligt. Så det kändes bra att åka till vet. Jag hade inte kunnat vänta till efter 7 januari.
Veterinären kunde konstatera att Aska absolut har ont vid kotorna i korset. Sen exakt vad det är kunde hon inte säga. Men hon trodde mest att hon var lite svullen och öm och att det inte gick så "djupt". Hon undersökte ju Krut när han var som värst och Aska är som tur är inte i närheten av det iaf! Precis som jag misstänkte så fick vi med oss smärtstillande och Aska ska hållas varm och i vila.
Mitt hjärta känns lättare när jag iaf har gjort vad jag kan. Aska har lite ont, men hon är inte döende. Vi gör så gott vi kan i en vecka eller två, men sen kommer jag säkerligen att åka till ReDog oavsett. Jag kommer alltid vara rädd för att släppa henne lös och vara tillbaka på ruta ett igen om jag inte vet att hon är ordentligt kontrollerad och helt friskförklarad.
Ja, jag är en hönsmamma, men hellre det.
2014-12-29 17:24 | 0 kommentarer