Ett riktigt hundliv

Blogg

Tillbakablick 2015

Jag tjuvstartar lite så här dagen innan sista dagen för året med att kika på vad jag hade för målsättningar för hundarna det här året och hur bra vi har lyckats.

Knox:

Målet jag hade med Knox var att fortsätta tävla agility och allra helst ta nån pinne eller två. Han har startat 15 officiella lopp i år och som bäst fick vi en nolla utan pinne och två 5-felare. Däremot så har de allra flesta loppen känts riktigt bra och vi har varit nära flera gånger. Roligast var helt klart att tävla i Kalmar för utländska domare, för de banorna var stora och luftiga och passade Knox alldeles utmärkt! En sak som jag däremot har bestämt under året är att sluta starta honom i agilityklass. Det är helt meningslöst utan att träna mer, vilket jag såklart skulle kunna göra, men med två egna aktiva hundar så vet jag att det inte kommer att bli av. Så nästa år kommer vi satsa på enbart Hoppklass, men mer om det i inlägget om mina framtidsplaner.
Hussen och Knox då? Jodå, de har inte legat på latsidan direkt. Han hade ju lite allmäna planer på rally och kanske bruks och att prova på drag, men han fastnade så totalt för draget att det är vad de har sysslat med helt enkelt! Och vilket drag år sen! De hann inte med så jättemånga tävlingar men har fått bra resultat på dem alla och dessutom tävlat i SM! SM! Jag säger då det. Där placerade de sig på en 6:e plats, så i år är det en korthårig collie som är Sveriges sjätte bästa/snabbaste draghund i sin grupp (scooter, herrar) i barmarksdrag. Helt galet. De fick till och med ett helt uppslag i Colliebladet (Svenska Collieklubbens tidning)

Så en bra känsla i agilityn och inte mindre än en SM start i barmarksdrag har varit Knoxs bedrifter i år!

Krut:

Året började ju väldigt bra för oss. På våran allra första tävling för året, en rallytävling med dubbla starter i Fortsättningsklass så gick vi och blev godkända i båda! Så därmed var titeln RLD-F redan fixad.  Helt plöstligt visste jag inte vad jag skulle göra med resten av den våren, innan utomhussäsongen för agility skulle komma igång. Att börja träna in Avancerade skyltar kändes alldeles för ....avancerat.  Så vi mest chillade och längtade efter varmare väder. Och gick en agilitykurs!

För sen var det ju dags för agilitysäsong! Men vårat agilityår har varit rent uselt. Vi har gjort 23 starter och utav dem har 20 varit disk.  I år har det visserligen inte bara berott på slalom, för han har klarat av att göra fler än 3 slalom korrekt, och i några lopp har det varit pyttesmå skitgrejer vi diskat oss på. Men överlag har det känts så där. Jag förstår mig inte riktigt på honom. Varför han ibland väljer att springa förbi vissa hinder eller vända mitt i en tunnel exempelvis. Och slalom ska vi inte prata om. Det är fortfarande lika osäkert, även om jag nu vet att han iaf kan slalom, under perfekta förutsättningar. Som att han kommer i rätt vinkel, i lagom fart, är på humör och att jag håller mig på rätt avstånd osv.. Nåväl, de icke diskade loppen är tyvärr inte i närheten av några nollor de heller, så pinnar kan vi leta i skogen efter.

Eftersom Kumla BK skulle utbilda en rallylydnadsdomare som höll i en Nybörjar och Avancerad tävling på hemmaklubben så passade jag på att starta Krut där för att se lite hur vi låg till i rallysammanhang. Det gick väl rätt ok, han var ungefär lika omöjlig som vanligt, men det verkade kvitta att det var Avancerad klass. Dessvärre så lyckades jag diska oss när jag klappade om honom efter att han hade legat perfekt i Honnören! Jaja, en officiell start kändes iaf inte helt avlägsen och efter att ha tränat mer under hösten så startade jag honom faktiskt i December. Men så illa som han gick då har han aldrig gjort. Jag vet inte varför, men han bara hässjade och ville inte göra nånting jag sa till honom, alls. Och det började redan på första skylten! Jag valde själv att bryta den tävlingen, så så bra gick våran debut i Avancerad klass.   

När det kommer till kapplöpningen så följde jag inte riktigt mina egna planer. Det hanns lixom inte med, och jag hade ingen lust att flänga land och rike runt efter LC träningar helt enkelt. De flesta träningar är under höst/vinter/vår medans jag fortfarande tycker att det är för kallt för sån typ av träning, sen när det börjar bli behagligt ute, så drar tävlingarna igång och då är det ingen som håller i träningar längre.. Skitsynd, men det gjorde att Krut bara sprang en enda LC träning på hela året. Och vi lyckades aldrig få tag i bra hundar att träna rundbana med så det blev ingen kapplöpningshund av honom helt enkelt.

Tyvärr så är han ingen utställningshund heller. Där sköter han sig visserligen så perfekt som en hund bara kan! Men han är fortfarande för tunn och så har han ju sin egen stil när han rör sig. Så det har återigen bara blivit Good och Very Good, även på länsklubbsutställningarna.

Och viltspårandet då? Nä, han kommer inte att bli nån Champion heller. För när liggtiden kommer upp i dryga dygnet, då tycker Krut att det kvittar. Det är inte det att han inte kan, men om han tappar spåret så skiter han helt enkelt i att leta reda på det igen. Det blir för jobbigt. Så han startades aldrig i öppen klass i år och kommer inte att göra det senare heller.

Så som ni ser så har det gått så där för mig och Krut i år. Det började på bästa tänkbara sätt, men sen har det bara gått utför.  Det ska bli oerhört intressant att fundera över 2016 års målsättningar med den hunden.. Vi får väl se om det blir några alls.  Haha, så envis som jag är?! Vem försöker jag lura?

Men en ny titel för året är knappast fy skam, även om den så här i summeringstider ligger så långt tillbaka i minnet att det inte är det första jag tänker på. Och det är faktiskt långt ifrån alla whippar som ens tar sig till start i Avancerad klass så jag får se till att vara lite stolt över det oxå, oavsett hur det gick.

Aska:

När det gäller Aska så höll jag nästan inte en enda målsättning som jag satt upp. Det blev ingen lydnadskurs med henne. Delvis pga att jag inte hittade nån som kändes bra och delvis för att hon visade sig vara väldigt känslig så träningen måste verkligen bli bra och genomtänkt. Jag orkade aldrig lägga det engagemanget.

Agilityträning har det blivit oerhört sparsamt med! Och det har berott på hennes märkliga smärtor. Det allra mesta som har gjort att jag inte har följt mina målsättningar beror främst på hennes smärtor. Men lite agility har det blivit. Hon har fått prova på slalom med bågar, lite tunnlar, balanshinder och nån kortare kombination. Hon lär sig sjukt snabbt!

Utställningskarriären gick nog egentligen rätt så bra för hennes del. Väldigt varierande kritik, alla domare har gillat och ogillat olika saker på henne. Hon har inte fått bättre än Very Good, men ändå genomgående bra kritik. Att hon inte ställdes mer än några gånger beror även det på hennes smärtor. Att visa upp en hund som spänner sig och går med kort steg ger ingenting alls.

Vad det gäller viltspårandet däremot, som har varit utmärkt att syssla med trots diverse åkommor, så har hon gått klockrent! Anlagsklassen fixade hon i ett nafs och när jag sen började träna Krut inför öppen klass så tränade jag såklart henne med. Och hon visade sig vara en stjärna! Så hon har tagit två stycken 1.a pris i öppen klass och har sålunda bara ett 1:a pris kvar att ta för att bli Champion! 

Kapplöpningen har tyvärr fått stå tillbaka den med, pga hennes smärtor. Hon är så utredd som en hund bara kan bli! Jag orkar inte gå igenom hela den resan här, ännu en gång, men slutsatsen är iaf att ingen har hittat nåt och jag har inte kunnat se att hon skulle ha blivit sämre av att röra på sig, snarare tvärtom. Så lite, liiiite kapplöpningsträning har det blivit. Vi avslutade årets säsong med att hon fick springa ett helt varv på rundbana, från handsläpp. Jag märkte inget på henne efteråt, och själva loppet var inga problem! Att gå genom öppen bur eller jaga harmaskin, eller ta kurvor eller springa ifrån mig - inget av det har varit nåt problem. Jakten är så stark i henne så när trasan flyger förbi så jagar hon. Hon ser inget annat. Och hon hade blivit så grym! Om hon bara hade fått vara hel..

Nåväl, pga hennes skada (eller vad det nu är) så har vi ju fått välja lite lugnare aktiviteter. Det resulterade i rally. Rally är ändå relativt enkelt i början och hon är smart. Vi gjorde första officiella starten i slutet av året, i en inomhushall. Och då hade vi inte gått en enda kurs, aldrig tränat i inomhushall och bara testat en enda inoff tävling på hemmaklubben, men hon köpte konceptet. Det blev lite för många ligg under just den rundan eftersom hon av någon anledning (som inte visat sig under träning) halvlågsatte sig överallt. Så vi blev inte godkända, men jag var superstolt ändå! Inför nästa start (som var samtidigt som Kruts första Avancerade start) så tränade jag nästan bara stadga i momenten och det lönade sig. På hennes andra start så kammade vi hem hela 93 poäng! En fjärde plats, med över 30 startande, kan ni fatta?!

Så Aska kan stoltsera med en godkänd runda i Nybörjarklass i rally och två st 1:a pris i öppen klass viltspår. Och med tanke på hennes sjukdoms/skadehistorik under året så tycker jag att det är fantastiskt ändå!


Nu har det gått över ett år sen hon skadade sig/visade smärta första gången och hon är fortfarande inte helt bra. Jag vet inte om hon nånsin kommer att bli det eller hur framtiden kommer se ut på det planet, men vi har kommit en bra bit på väg iaf. Hon är betydligt bättre och mår nog helt ok i sin vardag, även om hundar sällan klagar. Och så där jätteont som hon har fått vid några tillfällen har hon inte haft sen i somras så det hoppas jag att vi slipper helt i framtiden! Jag hoppas verkligen att hon får bli helt frisk/symptomfri för det är hon värd! Hon är en sån fantastiskt rolig och glad och arbetsvillig och go och grym liten hund!

 


 

För egen del har jag nog inte utvecklats allt för mycket det här året. Jag gick en agilitykurs med Krut i våras som var jätterolig och lärorik men mer har det inte blivit. Pga mitt jobb så har jag inte kunnat hålla några egna kurser heller. Inga läger, inga träffar av nåt slag, inget nånting! Det har tydligen varit ett ganska hundfattigt år för mig, på utbildningsfronten iaf. 

Däremot har jag lyckats med lite annat det här året. Jag har börjat springa (pga eller tack vare agilityn) och gått ner nästan 10 kg. Jag har även gjort vad jag kunnat åt min jobbsituation och hoppas på att det ska lösa sig till det bästa.

 


Andra 1:a priset i öppen klass viltspår!

Jomen visst vet ni! Aska vet verkligen hur man gör sin matte som allra mest glad på hennes födelsedag. Man spårar till sig ett 1:a pris. Kan en födelsedag börja på något bättre sätt än i skogen, med sin vän, plusgrader och fint väder och sen dessutom med ett lyckat resultat?! Där var min födelsedag redan gjord (även om resten blev hur bra som helst den med).


Rallylydnad

Jahopp. Så idag var det dags att tävla lite hundar igen. Den här gången var det Aska i Nybörjarklass och Krut gjorde sin debut i Avanceradklass.

Aska:
Rundan kändes fin, Aska skötte sig fullständigt exemplariskt. Det lönar sig tydligen att träna?!  Visserligen har vi bara tränat här hemma i köket, men det hon har haft svårast för är stadga i position. En liten bieffekt av att shejpa fram beteenden och sen inte riktigt fastställa tydliga kriterier. Jag ser märkligt nog samma fenomen på båda mina hundar.  Så vi har grundtränat och nött stadga och det har gett resultat. Inte en enda felövning idag! Hon satte sig när hon skulle och hon lade sig där hon skulle. Inga förvirrade halvsittliggningar. Jag klev av med en fantastisk känsla, men som alltid med en osäkerhet. Har vi klarat oss eller inte? Jag vet att jag gjorde ett fel, men frågan var hur hårt det skulle slå. Man vet ju aldrig riktigt med rally. Så när det var prisutdelning och de hade delat ut alla protokoll till de med icke kvalificerat resultat och vi inte var med där så kunde jag pusta ut. Vi var godkända! När de sen började komma upp över 90 poäng och närma sig topplaceringarna så blev jag osäker igen. Hade de tappat bort mitt protokoll?! Men nej då, vi hamnade på en fjärde plats med hela 93 poäng! Vilken grym hund jag har!

 

Krut:
På eftermiddagen sen så var det dags för Krut. Han startade dessutom nästan sist. Långa dagar med väntan är inte riktigt hans grej. Men uppvärmningen kändes jättefin och trots att jag var nära att stryka honom när jag fick se banskissen så tänkte jag "äh! vi testar!" Men jag kände redan på startskylten att det skulle bli en sån där runda... Och jodå. På första skylten lade han sig ner när han skulle sitta, sen sprang han förbi mig på inkallningen så vi missade läggandet under gång. Fick tillbaka honom och han lade sig så jag kunde gå runt honom men sen var det sidbyte. Det gick icke. Jag gjorde några försök, men han ville inte. Nåväl, nästa skylt satte han sig snett på, men ok. Sen vägrade han snurra. Han hoppade över hindret men for iväg. Jag fick tillbaka honom till min högra sida och vi skulle backa. Han satte sig ner. Då gav jag upp. Inte bara för att det gick allmänt jäkla dåligt utan även för att jag kände mig irriterad och det vill jag inte göra, men mest för att jag såg hur stressad han var. Han hässjade och var helt stirrig. Problemet med Krut är att man inte ser så tydligt när han tycker nåt är jobbigt, eftersom han alltid ser lika eländig ut.  Efter allt slalomtrassel vi har haft så kunde jag däremot känna igen symptomen. Han tyckte det var skitjobbigt och så ska det inte kännas att tävla. Så vi gjorde några skyltar till på vägen ut men känslan var allt annat än bra. Han gjorde Honnören klockrent. Alltid nåt.


Jag fick se film på eländet efteråt och det ser inte riktigt lika illa ut som det känns, men det är nog inte trasslet som känns så jobbigt, om han trasslade med glad svans så kan jag ta det. Det är att han verkar tycka att det är så jobbigt som gör mig ledsen.

Just nu är jag såklart lite besviken och vill helst bara ge upp rallyn med Krut på en gång. Men jag ska fundera igenom det ordentligt. Varför det går så dåligt, varför han blir så stressad, om vi ska ta en liten paus eller bara satsa på nåt helt annat en stund eller om jag ska lägga upp en ordentlig träningsplan för honom så att vi klarar av Avanceradklass. Problemet är ju inte att han inte kan skyltarna (även om det nog ser så ut där och då) utan att han helt enkelt inte vill eller inte förstår eller låser sig eller vad nu problemet är.

Det kommer nog komma ett till inlägg längre fram med tankar och funderingar kring Kruts träning. Har ni några roliga förslag på andra grenar man kan syssla med och som kanske kan passa Krut så kom gärna med dem!

Bloggerska

DSC_9569

Blogghistorik

«december 2015»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031

Senaste inlägg
Årets första agilityträning
Syskon
Tvåbent lillebror
Kapplöpningssäsongen är igång!
RLD N RLD F Lita Ford
Brukskurs
Tankar
Målsättningar 2019
Sammanfattning 2018
Aska tävlar NW1 TSM

Senast kommenterade
Aska skadad
Angenäma bekymmer
Colliemöte
Exteriörbeskrivning
Lydnadstävling i Finspång
Lydnadsträning
Styrelsemöte
Ridhusträning
Lydnad
Målsättningar 2013

Arkiv
2019
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014
    2013
    2012