Ett riktigt hundliv

Blogg

Utställning i Vilsta

Dags för den årliga whippet-utställningen i Vilstahallen, Eskilstuna.

Båda hundarna fick Excellent, jag är oerhört stolt över dem båda!
Eftersom det är Påskafton och allt så vann de varsitt påskägg till sin matte, duktiga hundar. 


Idomic's Challenge 2015

Idag har jag och mina whippar varit till Skövde och träffat Askas uppfödare samt 2 andra ägare till Idomic's hundar. Anledningen till träffen var att vi 3 + uppfödaren själv hade antagit utmaningen att starta våra hundar officiellt i nån av tävlingsgrenarna agility, rallylydnad, tävlingslydnad, htm, bruks osv. Alltså i en gren utöver nån av kapplöpningsgrenarna eller viltspår. Så jag och Aska fick vårat täcke för starten i rally, sen fick vi en extra stjärna på täcket för att vi dessutom lyckades ta ett kvalificerande resultat!

Förutom täckesutdelningen så såg vi såklart till att träna lite ihop i Skövdes inomhushall. Jag var lite orolig att jag inte skulle få kontakt med Aska alls typ, hon avgudar sin uppfödare, men hon skötte sig strålande! Vi gjorde inget jätteavancerat, men lite lydnad, en platsliggning bland annat som var perfekt. Även Krut var såklart med och fick träna lite. Alltid kul att se 4 whippar träna lydnad, jag fattar inte att jag inte tänkte på att fota det.

Jag fotade däremot såklart Aska i sitt fina täcke:

945253_10207730582375571_7025923255220646813_n


Årets agilitydebut!

Som jag har sett fram emot den - årets första agilitytävling, för båda grabbarna!

Tyvärr så började dagen inte så bra.
Första loppet med Krut, han tog slalom på tredje försöket, men var i övrigt superlycklig. Andra loppet med Krut, vi var felfria till slutet där hans matte stöp i backen så det visslade om det. Jag landade på axeln men reste mig och körde klart trots att jag kände hur hela armen hade domnat, det stack i fingrarna och jag hade svårt att röra på dem och att försöka röra på armen var det inte tal om.
Vi kom i mål på 42:a plats eftersom Krut blev helt förkrossad när jag ramlade och hoppade väldigt mycket på mig. Men slalom tog han på första försöket (det var precis efter fallet) så trots smärtan var jag nöjd. När jag väl kom in i funktionärsrummet efteråt så kom däremot tårarna. Smärtan var obeskrivlig. Och när jag vågade känna på axeln så stack det upp nåt där som inte ska vara där.  Som tur var så fanns det både naprapat, massör och sjuksyster på plats (som oxå tävlade) så jag fick hjälp och de tvingade mig att åka in till akuten och kolla upp vad som hade gått sönder.

Så jag missade Kruts tredje lopp men efter en röntgen så visade det sig att jag hade lyckats slå loss nyckelbenet. Det var alltså det som stack upp ur min axel. Jag fick en mitella och blev hemskickad igen. Eftersom jag hade sett fram så otroligt mycket mot att få tävla hela dagen, och även funktionära hela helgen, så ville jag inte missa alltihop. Min älskade man körde runt på mig hela dagen och först körde han hem mig så jag fick vila lite men till kvällen var jag tillbaka på tävlingsplatsen igen, med Knox den här gången.

Och hur gärna jag än ville så förstod till och med jag att jag inte skulle kunna springa med den smärtan, men jag fick tag i en klubbkamrat som gärna kunde tänka sig att springa med Knox. Så att iaf han fick göra nåt kul!
Och jag är oerhört imponerad av Sabina som tjejen heter. Hon har aldrig tränat med Knox, jag tror knappt hon har träffat honom och han har således aldrig träffat henne heller. Så i första loppet blev det några små missförstånd, men det såg överlag väldigt fint ut! Sen till nästa lopp så hade de justerat sig båda två så de fucking NOLLADE! Grym handler och grym hund! Jag blev så jäkla stolt över att skruttcollien faktiskt är så pass bra tränad att nån annan bara kan kliva in och köra honom på det där sättet. Hon sa efteråt att det märktes att han kunde sin skit.

Tyvärr så räckte Knoxs nolla inte till nån pinne eftersom det var så många BC's som oxå nollade, men jag är jäkligt nöjd ändå. För säga vad man vill, men det är fan så mycket bättre att jag gick sönder än nån av hundarna iaf!


Hundpensionat

Idag hämtade vi våra älskade hundar från ett hundpensionat där de har varit den senaste veckan. Jag är så jäkla glad att jag hittade just det här pensionatet! Ägaren är helt fantastisk och så himla noggrann och ordningsam. Jag har faktiskt inte varit ett dugg orolig över att ha ögonstenarna där och ni som känner mig vet hur nojig jag är.

Och det hade gått hur bra som helst. Krut hade till och med ätit!
Så där kommer de få vara igen när det behövs.
Med 3 hundar är den här formen av lösning helt nödvändig.


Träning med vinthundar

Idag var jag förbi klubben en sväng, gick en promenad med syster (+lånehund) och tänkte mest nöta lite slalom med Krut. Snön är helt borta från lilla planen, men det är fortfarande hårt i backen och lite slirvigt. Oavsett underlag (men knappast på grund av) så gick Krut riktigt dåligt idag. Igen. Fast bara på slalom, så fort jag skickar in honom i en tunnel eller över ett hinder så lyser hela han upp och han har så himla skoj! Sen visar jag på slalom och han slocknar. OCH JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA?! Jag vet inte varför han ibland går ett helt slalom för att sen slarva 10 ggr och efter mycket gråt och tandagnisslan helt plötsligt gå hela igen. Jag förstår mig inte på honom så jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska ändra på. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag har gett upp hundra gånger och försökt på nytt hundra gånger till. Jag blir galen. Och jag vill inte ge upp agilityn, vi har ju så himla roligt, Krut älskar agility. Men han hatar slalom. Eller förstår det inte. Eller struntar i det. Jag vet inte. Jag är bara lite uppgiven just nu.. Är han verkligen så himla svår eller är det bara jag som är värdelös?

Dessvärre så blev inte träningen med Aska speciellt mycket bättre. Hon hade tydligen aldrig sett ett däck i hela sitt liv (bara hoppat det flera gånger tidigare) och när jag tyckte att hon var fånig, så tyckte hon att jag var obehaglig och då tyckte jag att hon var ännu fånigare och då tyckte hon att jag var ännu obehagligare. Så det var bara att ge upp.

För att ta med sig nåt positivt från träningen: Krut hade inte glömt bort hur man beter sig på kontaktfälten och Aska gjorde jättefina spontana ingångar!

Bloggerska

DSC_9569

Blogghistorik