Ett riktigt hundliv

Jag vill gärna kolla alla mina 3 hundar innan tränings och tävlingssäsongen drar igång ordentligt och så även i år. Cross var ju där för en tid sen, pga hälta. Förutom hältan som försvann på ca 2 veckor så var hon i fin form. Så nu var det whipparnas tur.

Aska var först ut. Hon hade lite träningsvärk från igår vilket är fullt förståeligt, men kändes i övrigt fin. Amanda på Working Dogs Rehab tyckte det var lite svårt att tolka Aska rätt då hon har många smärtsamma minnesbilder och erfarenheter i bagaget och därför reagerar även innan det gör ont. Men hon visade ärlig smärta i slutet av ryggen och bäckenet. Som väntat med andra ord. Det är ju där hon har sina pålagringar. Men vi kom ändå fram till att Aska mår bäst av att fortsätta röra på sig. Och hellre kontrollerat på exempelvis kapplöpningsbanan än tokrejs i skogen, som det blir annars. Aska har jättemycket energi just nu så hon kommer att göra av med den på ett eller annat vis oavsett. Jag ska däremot försöka bli bättre på att lasra henne och vi fick med oss övningar hem som ska stärka henne. 

Hon tittade även på Askas sättanden. Så jag vet om jag kan bråka med henne om det, eller om hon har ont och ska få slippa. Efter en massa sättanden hit och dit så kunde vi konstatera att Aska helt enkelt sätter sig på sin svans ibland.  Och det tycker hon är obekvämt och ibland reser hon sig, ibland rättar hon till sig, ibland sätter hon sig snett, allt beroende på hur den viftande svansen hamnar. Haha, vem kunde ha trott?! Väldigt svårt att göra nåt åt, men lägga sig ner ska man ju inte behöva göra iaf, så nu vet jag det och vi kan jobba på att sitt är sitt och inget annat.  

Sen var det Kruts tur. Där var jag faktiskt inte speciellt orolig. Han har visserligen fyllt 9, men jag har inte märkt några konstigheter på honom. Han är med som vanligt på ridturer och tävlas i agility osv (när tävlingarna nu kommer igång igen) Jag har tyckt att han känns lika outtröttlig som alltid. Men det visade sig att jag hade fel. Vilken tur att vi gick dit! Krut hade ont i ryggen. Han skadade sig ju som riktigt ung, i en disk i ryggen. Det var lång rehab men till slut blev han friskförklarad och har inte visat nåt på de kontroller vi har varit på sen dess. Han har varit stark och fjädrande i ryggen. Men idag visade han som sagt smärta. I samma område som han skadade. Och Amanda förklarade för mig att han troligtvis har tappat i muskelmassa, helt enkelt pga sitt åldrande, och därför inte är lika stark i ryggen som han har varit. Det gjorde så ont att få svart på vitt att min bästis börjar bli gammal! Krut har varit en farbror sen han fyllde 2, så det är svårt att förstå att han börjar bli gammal. För rent fysiskt har han hängt på precis som vanligt. Jag har tyckt att han har blivit lite smalare och tyckt det varit märkligt då han har ätit (lika dåligt) som vanligt. Men nu förstår jag ju att det är musklerna som börjar försvinna. Han har aldrig varit biffig som Aska, så det är inte så tydligt på honom. Men han har alltid varit vältränad. Uthållig och senig. Nu är han mest mager och knotig. Men jag skulle inte tappa hoppet om honom än! Att han blir gammal kan jag inte göra så mycket åt, men även han fick övningar och nu ska även han lasras. Så jag ska försöka göra honom smärtfri. Vi satsar på att lyckas till sommarn! Jag har ju hoppats på att vi har några agilitysäsonger kvar iaf! Så vi kämpar på och så får det bli ett nytt besök lite längre fram igen. Älskade lilla farbror. Hur ska jag kunna hantera att du blir gammal? 

2020-03-30 20:24 | 0 kommentarer

Vårat land har ju drabbats av ett virus som kallas Corona, eller COVID-19. Det innebär att i princip allt är inställt. Kurser, tävlingar, prov, MH/MT osv. SKK gick ut och bestämde att alla underklubbar endast får ha tillställningar med max 10 personer, utomhus. Detta trots att regeringen för tillfället har riktlinjen - inga större sammankomster än 50 personer, inomhus. 
Som tur är så ligger inte kapplöpning under SKK, utan SHCF. Och de håller samma riktlinje som regeringen. Därför så kan vi starta igång träningen i princip som vanligt. Med den enda skillnaden att enbart medlemmar får träffas och träna. Några 50 personer kommer vi aldrig upp i iaf. Och nån lokal att vara inomhus i har vi inte ens. Så det känns ju bra att vi har nåt att göra under våren iaf.

Jag bestämde mig för att testa låta Aska och Krut springa ett kortlopp ihop för första gången nånsin idag. Jag vet inte varför jag inte har testat tidigare. Har väl varit rädd för att Aska ska gå på Krut som hon gör när de är lösa. Eller tänkt att de är så olika snabba.. Jag vet inte, men nu tänkte jag iaf att de ju är två rutinerade hundar och det går ju att testa en gång. Jag rådfrågade lite folk på banan oxå och de såg inga problem i det. 

Så jag satte Aska innerst och Krut i ytterbox. Det var ju rätt idiotiskt. Krut springer så sällan med andra hundar att jag glömmer bort att han MÅSTE starta innerst. Annars så springer han helt sonika över hunden som är innanför. Så även denna gång. Så de första metrarna sprang Aska med Krut på ryggen..  Men förutom den lilla detaljen gick det fint. Aska sket fullständigt i Kruts dumheter, som den licensierade kapplöpningshund hon är så såg hon bara trasan och inget annat. Som hennes uppfödare ofta har sagt, en bra kapplöpningshund kan du spränga bomber bredvid, de bryr sig inte, de ser bara trasan. Krut är förvisso ingen bomb, men hon visade vad hon går för ändå. Krut sprang faktiskt hela varvet han oxå, men han hamnade ganska långt efter, om det berodde på den dåliga starten eller för att han gör det mesta halvhjärtat eller bara är väldigt mycket långsammare än henne vet jag inte. Men nästa gång ska han få starta innerst iaf. 

2020-03-29 17:10 | 0 kommentarer

Jag hade anmält Cross och mig till en patrullkurs nu i vår, men som med allt annat så blev den inställd. Trots att vi inte ens var 10 anmälda och man gör allt en och en i skogen. Nåväl, det lyser kanske igenom lite vad jag tycker om det hela, men jag kan inte göra så mycket åt det.  (se nästa inlägg)

Så då efteranmälde jag oss iaf till Prickis istället. Det är i privat regi och det förutsätts såklart att man inte dyker upp om man känner sig sjuk och i övrigt är vi aldrig nära varann ändå, men tanke på att vi alla har varsin hund i koppel. Så jag missade första tillfället (vilket jag hade gjort oavsett eftersom jag jobbade) men i övrigt ska jag nog kunna komma alla gånger (utom möjligtvis en).  Så idag var då första tillfället, för oss. Den här gången tänkte jag få hjälp med att träna in lägre klass. Appellen har vi koll på känner jag. Hade ju även anmält oss till tävling, men ja.. inställd. Men när vi väl får komma ut och tävla igen så tror jag nog att vi fixar appellen ganska fort. Iaf i år. Och då kan det ju vara bra att ha påbörjat nästa klass. Så vi kan köra på. 

Moment som tillkommer är kryp och apportering, utöver att alla andra moment såklart blir svårare. Man lämnar exempelvis 25 meter i både läggandet och inkallningen, det blir hopp-sitt-hopp och framförgående åt två håll, plus att det tillkommer skott på platsliggningen och under budföringen. Som även den blir längre. 75 meter istället för 50. 

Men det här klarar vi ju! Iaf med Prickis hjälp och tolkande mellan oss.  

2020-03-28 22:24 | 0 kommentarer

Idag har vi varit och tävlat i lydnad, min lilla whippet och jag. Och vi hade verkligen jättekul! Jag var supernervös (som alltid) innan vi skulle in, men så tänkte jag: äh! det kan inte gå sämre än med collien! 

Jag har framförallt lagt fokus på att träna på att göra henne trygg när jag lämnar henne (hon har gärna smugit efter mig) och på att apporten ska vara rolig. Det är nog ärligt talat det enda vi har tränat ordentligt på. I övrigt så har jag väl tänkt "att hon kan" gå fot och sitt och ligg och hopp oah allt det där. Så här med facit i hand hade vi kanske behövt träna liiiite på helheten och fler moment oxå..  

I linförigheten var hon lite seg i starten och inte helt med i första svängen, men sen kom hon på vad vi gjorde och då var hon tvungen att säga MMMRRRRWWWWWW! för att tala om för alla att hon kan och har jättekul! Avslutet blev inget alls för sista halten var typ en meter ifrån publiken och hon kunde inte alls koncentrera sig utan stod bara och viftade på svansen åt dom och undrade vad dom gjorde där och vad dom ville henne. 

Inkallningen gick kanon, hon satt kvar så tryggt och snyggt och kom i 800 knyck ungefär när jag ropade. Vi fick lite avdrag pga att hon stannade med mig som stoppbock.. Hrm. 

Hon la sig på sättandet.

Apporteringen är jag oxå suuupernöjd med. Hon satt kvar tryggt och snyggt, sen var det full fart till apporten som hon på nåt sätt tog ett varv runt i greppandet, (men hon tog med sig den!) och så full fart in till mig, där vi inte har tränat ordentligt på avlämnandet så vi fick lite avdrag igen, men vilken glädje och fart!

Fjärren gick lite långsamt, men jag är nöjd. 

Hoppet nollade vi och jag blev jättechockad. Hon har aldrig gått förbi hindret nånsin förut, men så hade de ett hinder som ingen av oss sett förut. Jag antar att det var därför, eller så har hon ont?

Sammanfattning då: jo, de flesta avdragen fick vi pga lite slarv (jag har inte varit petig alls) men framförallt pga att hon la sig ner på nästan varenda sitt. Hon gjorde exakt samma när vi började med rallylydnad, då hade hon ett slags sittligg som var väldigt svårbedömt, vilket av det hon egentligen gjorde. Vi lyckades ju träna bort det då så det är bara att ta tag i igen. Men allra först så ska hon på en undersökning hos fysioterapeut. Jag tänker inte kräva sättanden förrän jag vet säkert att det inte gör ont att sitta ner. Sen ska vi träna mer på allt och anmäla oss igen! För vi hade fan skitkul och med den här hunden har jag ju en chans att lyckas i lydnaden! 

2020-03-07 20:03 | 0 kommentarer