Ett riktigt hundliv

Blogg

Debut i bruks!

Då var det äntligen dags! Och jag har nog aldrig varit så nervös inför en tävling nånsin. Vi gjorde debuten på hemmaklubben.

Vi började med att samlas och åka gemensamt till spårmarkerna (gärden). Där blev vi tilldelade varsitt spår och jag var sista startande så jag hann se några spår (på avstånd) i början. Allra första hunden fick upp en hare och tappade bort sig totalt. Det kändes helt otroligt skönt för min nervositet. Självklart tyckte jag synd om ekipaget, men när man ser att precis vad som helst, som man absolut inte kan rå på, kan hända, så släppte spänningen lite och jag blev lugnare. 
När det sen var dags för min tur så var spårläggaren på plats och så himla snäll som lånade ut sina gummistövlar till mig. Så orutinerad är jag! 
Jag hade bestämt mig för att inte låta linan löpa de 10 meter som den ska göra i starterna, av den mycket enkla anledningen att vi inte har tränat på det. Jag gjorde ett försök för ett tag sen och då stannade hon upp och vände och undrade varför inte jag följde med. Så jag valde att ta de poängnerdragen hellre än att få en osäker hund. Så får vi träna in det till nästa start istället!
Och hon tuffade på så fint i spåret, markerade första pinnen klockrent. Tog första vinkeln jättebra och markerade även andra pinnen jättefint. Sen missade vi andra vinkeln (det blåste total storm på gärdet) och gick en bra bit innan jag fattade att vi var ur kurs. Först fick jag lite panik, sen tänkte jag "Nej, nu gör vi som vi hade gjort om vi varit själva, så får de döma det hur de vill.." så jag tog tillbaka henne utan att säga så mycket. Bara vände tills hon helt enkelt tog upp vinkeln och spårade vidare. Sista sträckan hade hon motvind så det var inte lika snyggt med hög näsa, men vad gör det när hon gör det hon ska? Hon markerade slutapporten precis lika snyggt som de andra, den letade hon dessutom på då hon gick på sidan av spåret pga den starka vinden. Jag kunde inte ha varit mer nöjd med oss båda! Jag var schysst och hon jobbade på. Visst, vi kunde ha satt vinkeln, men viktigast var att hon inte gav upp. Vi fick 7/10 på spåret. Pga att jag inte släppte ut linan helt i starterna och den missade vinkeln. Helt ok ändå. 

Sen åkte vi tillbaks till klubben för att börja med budföringen. Därefter lydnad och sist platsliggning. 

Mitt mål i budföringen var att hon skulle gå fram till figgen. Jag instruerade att han fick ropa och tjoa hur mycket han ville, bara hon gick dit. Resten fick bli bonus. När vi hälsar på figgen så ville hon inte sätta sig ner, kanske pga väldigt blött i marken eller nån lukt bara hon kände, men jag fick säga till på skarpen för att få henne att sitta iaf. Vi gick våra 50 meter och ställer upp. Jag kopplar loss och TL säger 'kommendera'. MARSCH! -hunden drar som en avlöning! Hon hinner med att titta på domare, mig och publik, men hon saktar aldrig av. Hon galopperar ända fram till figgen och gör en snygg ingång. Sen vill hon inte sitta. Han försöker lite, men berättade för mig efteråt att han inte ville bråka med henne utan han valde att klappa henne medans hon stod. Det gick ju hur bra som helst, men när han hade klappat på henne var hon klar och tjuvstartade tillbaks till mig. Vi fick en 5/10 pga tjuvstart, men min osäkra, folkrädda hund sprang i full fart rakt fram till figgen utan att tveka - jag är så stolt!  

Efter det spåret med snygga markeringar och en budföring där hon inte tvekade var jag så glad ända in i själen att jag tänkte att nu får lydnaden gå precis hur fan den vill! Jag har världens bästa hund oavsett. Så det enda jag gjorde innan det var vi var att leka, leka och leka med henne. Dessutom hade jag arbetshandskar på mig (lite fusk, hon älskar handskar   men vad gör man inte) och fortsatte busa hela vägen fram till start. Jag vet inte hur stor skillnad handskarna gjorde, men min attityd påverkade iaf hennes attityd och jag hade henne med mig nääästan hela linförigheten. Hon tappade lite mot slutet, men skillnaden var enorm. Sen busade vi lite mellan momenten och jag lyckades hålla hennes sisu uppe hela vägen i mål! 

Sista momentet var platsliggning och den satte vi full pott på!

Så med 8 hundar till start så föll de ifrån en efter en och sist kvar med högst poäng, det var jag och collien! Vi fick bara en enda 10:a, men vi var oxå det enda ekipaget som inte nollade ett enda moment. Och jag gillar den stabiliteten. Min lilla collie tuffar på. Och nu har vi visat att vi kan! 

Vi skrapade ihop 127 poäng i lydnaden men "bara" 59 poäng på specialen och man måste ha minst 64p för att bli uppflyttad. Så trots att vi vann med våra 186 poäng så räckte det inte riktigt ända fram den här gången, men ingen kunde vara mer nöjd än jag. Vilken debut va?! Vi fucking vann hela skiten!


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 

Bloggerska

DSC_9569

Blogghistorik

«juli 2020»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
2728293031

Senaste inlägg
Kapplöpning
Hälsokontroll hos fysioterapeut
Säsongsstart på kapplöpningsklubben!
Ännu en lydnadskurs
Lydnadstävling för Aska
Målsättningar 2020!
Årets agilitywhippet 2019
Sammanfattning 2019
Knox 10 år!
Vintervila

Senast kommenterade
Aska skadad
Angenäma bekymmer
Colliemöte
Exteriörbeskrivning
Lydnadstävling i Finspång
Lydnadsträning
Styrelsemöte
Ridhusträning
Lydnad
Målsättningar 2013

Arkiv
2020
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012