Idag var sista gången på lydnadskursen för mig och Knox. (egentligen är avslutningen nästa söndag, men då är vi på agilityläger) Den avslutades med en liten träningstävling. Det gick nog ganska exakt som jag hade förväntat mig.
Platsliggning - Idag ljudade han igen och jag fick inte tyst på honom. Det var det första momentet och jag hade inte fått nån chans att förbereda honom (inte säkert att det hade hjälpt heller) och det är ju bara att konstatera att jag lär trötta ut honom så mycket jag bara kan inför våran första tävling... Kanske hjälper det något iaf? Ljudandet i platsliggningen känns nästan som det största problemet just nu. Jag har dock en plan där, men har inte kommit längre än att jag precis har påbörjat den. Dags att planera sin träning lite kanske?
Tandvisning - Glad, men kontrollerad Collie.
Linförighet - Hade det varit tävling hade jag arbetat igång honom rejält innan jag gick in, men nu fick jag inte chansen. Det gjorde att han kändes lite okoncentrerad och oengagerad, speciellt till en början. Dock kändes det ändå bättre än vad det har gjort många andra gånger. Vi hade nog blivit godkända iaf. På gränsen. 
Läggande - Här har jag valt att backa lite i träningen så jag gjorde DK med en liten halvhalt, men han lade sig snabbt och direkt!
Inkallning - Utan att skryta gjorde han det snyggast av alla! Satt kvar, full sula till mig, pang in på sidan! Så läckert!
Ställande - Samma som läggandet, jag gjorde DK med en liten halvhalt, han tog ett extra steg, men stannade och stod säkert.
Apportering - Jag har uppenbarligen slarvat lite med gripande-träning på senaste.. När jag höll fram apporten så nosduttade han den först!
Men sen tog han den så fint och höll fast utan att tugga.
Hopp över hinder - Knox's favoritmoment. Jag behöver inte säga mer än en klockren 10:a. 
Sen efteråt så ville Prickis se oss gå lite fritt följ oxå. Hon tyckte nämligen att både jag och Knox skärpte till oss när kopplet åkte av. Så hon kommenderade runt oss lite och det var oerhört fascinerande. Jag vet inte hur jag ska förklara... Knox blev en annan hund. Det var inte så att han blev superduktig eller nåt, snarare att han blev väldigt låg och lite osäker. Han fick börja tänka och koncentrera sig! Jag har inte tränat detta utan koppel, jag har tyckt att det varit nog så trassligt med koppel. Men nu fick vi i läxa att öva utan koppel, för även om Knox blev lite låg till en början så blev han desto stoltare när det blev rätt! Han skärpte till sig och ansträngde sig och jag blev kvickare och tydligare mot honom.
När alla hade kört så var det fika med genomgång osv. För våran del så är en av sakerna jag ska försöka tänka på att inte låta Knox balla ur mellan momenten. Eller egentligen inte alls. Utan försöka berömma rejält men samtidigt hålla honom behärskad. Han har ju ganska lätt att gå igång och skallet är aldrig långt borta. Jag jobbar på att försöka hitta den där balansen!
Sist men inte minst så tog vi ut dem en kort stund till för lite egen fri träning som avslutning. Det var egentligen där det stora genombrottet kom. Nu var han ju i bra arbets-mode och jag försökte verkligen att inte röra kopplet och att balansera honom så gott jag kunde. Och jag märkte att när han tyckte att han verkligen hade varit extra duktig så gjorde han mig uppmärksam på kampleksaken jag hade i fickan! Han har aldrig tidigare visat intresse för den när den har varit undanstoppad. Det här låter väldigt märkligt och som ännu en självklarhet. Men för Knox har det inte varit det förut. Han har jobbat för att han tycker det är kul och när han inte har tyckt att det varit kul så har han skitit i det. Simple as that. NU har han börjat fatta att han kan jobba för en belöning oxå! Och när jag höll inne på den en liten stund så köpte han det och jobbade vidare. Detta är verkligen ett genombrott för det är skitsvårt att motivera en hund till arbete utan belöning. Det funkar kanske ett tag och med en del arbete, som är självbelönande. Men lydnad är ett sammarbete på mina villkor, där jag vill att han ska vilja jobba för mig eller min belöning. Och äntligen verkar vi vara där!
Snacka om bra avslut på kursen!
Nu får vi klara oss själva och kämpa vidare mot målet att starta i LK1. När det blir återstår dock att se. 
När kursen var slut så hade jag fått in en hund till i min bil. Husse var förbi och lämnade av Krut på sin väg mot Haparanda. Kursen slutade så pass tidigt och vädret var så pass varmt att jag bestämde mig för att åka förbi ridhuset och testa köra lite med Krut.
Han förvånade mig rejält! Pga sin skada så har vi inte kört någon som helst agility sen i somras. Då hade vi kommit upp i ca 5 hinders kombinationer där han föredrog balans, A-hinder och gunga, medan resten mest var nödvändigt ont.
Men idag! Jösses! Han hoppade hinder, sprang glatt i tunnlar, hade eget hindersug och kunde ta flera olika hinder efter varann i olika kombinationer! Hur häftig som helst! Det är ju bara att konstatera att ju säkrare han blir desto mindre chans har jag att hänga på honom! Det går undan med en Whippet.

Jag vet inte vem av oss som var lyckligast idag?! 
(Knox fick självklart köra lite agility även han, men det finns inte så mycket att skriva om det. vi körde lite på skoj, utan någon planering eller mål, bara för att han tycker att det är så himla skoj! världens bästa Collie!)
2013-03-17 20:55 | 0 kommentarer