Ett riktigt hundliv

Eftersom agilityhindren är bortkörda från ridhuset men vi har bokat mars ut så passade vi på att köra lite rallylydnad idag. Det var allra första gången som jag faktiskt testade på det själv. Jag sitter i rallylydnadsgruppen på klubben, är auktoriserad skrivare och har varit med och anordnat ett KM, men jag har faktiskt aldrig ens provat på sporten tidigare!

Vi byggde upp två olika banor som vi först banvandrade och senare testade att gå. Jag hade med mig båda grabbarna. Knox har ju iaf lite lydnad i botten, men det var otroligt nyttigt för honom (och mig!) att gå fot i tex slalom och hålla koncentration och fokus genom en hel bana där det hände en massa hela tiden. Svinbra träning inför tävlingslydnaden oxå ju! Det häftigaste med Knox var att han lärde sig nya saker (som att svänga runt mig ("gamla ingången")) på ungefär 3 försök!

Krut var mer intresserad av att följa mig men inte riktigt lika lydig. När han skulle lägga sig vid två övningar på samma bana så tyckte han att det var minst en gång för mycket. Men han är ändå världsbäst!

En klubbkompis filmade när jag gick med båda hundarna och jag blev förvånad över hur pass proffsiga vi ändå såg ut.  Jag går och drar i kopplet på Knox hela tiden (riktigt ful ovana som jag inte har varit medveten om) men hundarna var superduktiga! Jag blev astaggad på att komma ut och tävla!

2013-03-31 18:57 | 0 kommentarer

2 years old, juvenil looking. Black. Of accurate size and balance. Good combination of power and elegance. Needs time to develop. Good head and expression. Ok topline. Wold be more ? when standing. More substance needed. Moderate angulation in front. Excellent angulation in rear. Nice side? gait. Very light footed gait while maintain his topline. Still high quality dog who will take time to develop.

- Very Good

Tyvärr så ser jag inte exakt vad som står på lappen, jag ska försöka ta hjälp med att tyda så jag vet vad vi fick för kritik.

Det allra första domaren sa till mig var att han trodde att Krut var myyyycket yngre. "He looks like a youngster!" Han sa att han ville ha mer djup och massa på en Whippet. Det ska få plats för hjärta och lungor. Men han sa det nästan i en lite beklagande ton, för han gillade ändå Krut, han ansåg bara att han behövde mer tid att utvecklas. En slow-grower. Han sa även till mig att Kruts största tillgång var hans rörelser! Det värmde mitt hjärta, för även om Krut är lite tanig än så länge så har han tydligen lyckats träna upp ett fint steg iaf! Så nu ska vi bygga upp lite muskler igen så får vi se när nästa utställning blir.

2013-03-30 20:55 | 0 kommentarer

Söndagen ägnades åt Agilityklass, alltså en del kontaktältsträning. Jag måste verkligen ta tag i det där på riktigt. I övrigt var det väl inga större nyheter idag heller. Så länge jag håller en tumme i ögat på Knox och är tydlig så får vi till det riktigt bra! Jag skulle fortfarande vilja gå handlingskurser dock. Börja finlira lite mer. 

Krut älskar sina balanshinder och är riktigt rolig att köra! Det jag nog är allra mest stolt över när det gäller honom är att han har kommit tillbaka med leksaken varje gång! Det underlättar ju träningen en hel del.

Hela tanken med den här helgen var att vi skulle träffas och träna ihop, hjälpa varandra och få tips och idéer. Jag har haft skitroligt! Det har varit trevligt folk, trevliga hundar, bra övningar och utmärkt mat! Vi får väl se vad detta utvecklas till nästa år!

Gänget!

2013-03-24 20:33 | 0 kommentarer

Efter jobbet på fredagen så drog jag till mamma och hämtade upp hundarna (Henke var tvungen att åka ner till västkusten och jobba) sen packade vi in det sista i bilen och begav oss ner mot Jönköpingstrakten! Där skulle vi träna ihop med ett gäng glada människor och deras colliesar hela helgen. Jag kom fram rätt sent, vid 20.00-tiden ungefär och då hade de andra redan dukat fram lite mat så det var bara att välja en bädd, bära in sakerna och sen sätta sig och äta.

I ett helt hus fullt med collies så lyckades Knox ändå vara den i särklass jobbigaste hunden. Han tutade oavbrutet tills vi gick och lade oss. Jag tackar min lyckliga stjärna för att han gillar sin bur och faktiskt låg och sov hela natten. Han lär ha drömt lyckliga drömmar om vackra långhåriga flickor.

Vi vaknade tidigt på lördagen, käkade frukost ihop (alla bodde i samma hus, fördelade på olika rum. jag och mina grabbar sov i en hall på övervåningen) sen begav vi oss mot hallen för lite träning. Lördagen ägnade vi åt Hoppklass, alltså inga balanshinder.

Knox skötte sig väl ungefär som vanligt. Inga stora nyheter. Jag behöver bli tydligare i min handling och han behöver bli lite trött för att gå som bäst. Även Krut var ju med och han överraskade mig genom att komma ihåg så pass mycket som han gjorde ändå! Nu är han riktigt säker på i stort sett alla hinder, utom slalom. Men med säkerheten kommer farten. Pust!

Den här kvällen ligger Knox och sover, knäpptyst!

2013-03-23 22:07 | 0 kommentarer

Idag var sista gången på lydnadskursen för mig och Knox. (egentligen är avslutningen nästa söndag, men då är vi på agilityläger) Den avslutades med en liten träningstävling. Det gick nog ganska exakt som jag hade förväntat mig.

Platsliggning - Idag ljudade han igen och jag fick inte tyst på honom. Det var det första momentet och jag hade inte fått nån chans att förbereda honom (inte säkert att det hade hjälpt heller) och det är ju bara att konstatera att jag lär trötta ut honom så mycket jag bara kan inför våran första tävling... Kanske hjälper det något iaf? Ljudandet i platsliggningen känns nästan som det största problemet just nu. Jag har dock en plan där, men har inte kommit längre än att jag precis har påbörjat den. Dags att planera sin träning lite kanske?

Tandvisning - Glad, men kontrollerad Collie.

Linförighet - Hade det varit tävling hade jag arbetat igång honom rejält innan jag gick in, men nu fick jag inte chansen. Det gjorde att han kändes lite okoncentrerad och oengagerad, speciellt till en början. Dock kändes det ändå bättre än vad det har gjort många andra gånger. Vi hade nog blivit godkända iaf. På gränsen.

Läggande - Här har jag valt att backa lite i träningen så jag gjorde DK med en liten halvhalt, men han lade sig snabbt och direkt!

Inkallning - Utan att skryta gjorde han det snyggast av alla! Satt kvar, full sula till mig, pang in på sidan! Så läckert!

Ställande - Samma som läggandet, jag gjorde DK med en liten halvhalt, han tog ett extra steg, men stannade och stod säkert.

Apportering - Jag har uppenbarligen slarvat lite med gripande-träning på senaste.. När jag höll fram apporten så nosduttade han den först! Men sen tog han den så fint och höll fast utan att tugga.

Hopp över hinder - Knox's favoritmoment. Jag behöver inte säga mer än en klockren 10:a.

Sen efteråt så ville Prickis se oss gå lite fritt följ oxå. Hon tyckte nämligen att både jag och Knox skärpte till oss när kopplet åkte av. Så hon kommenderade runt oss lite och det var oerhört fascinerande. Jag vet inte hur jag ska förklara... Knox blev en annan hund. Det var inte så att han blev superduktig eller nåt, snarare att han blev väldigt låg och lite osäker. Han fick börja tänka och koncentrera sig! Jag har inte tränat detta utan koppel, jag har tyckt att det varit nog så trassligt med koppel. Men nu fick vi i läxa att öva utan koppel, för även om Knox blev lite låg till en början så blev han desto stoltare när det blev rätt! Han skärpte till sig och ansträngde sig och jag blev kvickare och tydligare mot honom.

När alla hade kört så var det fika med genomgång osv. För våran del så är en av sakerna jag ska försöka tänka på att inte låta Knox balla ur mellan momenten. Eller egentligen inte alls. Utan försöka berömma rejält men samtidigt hålla honom behärskad. Han har ju ganska lätt att gå igång och skallet är aldrig långt borta. Jag jobbar på att försöka hitta den där balansen!

Sist men inte minst så tog vi ut dem en kort stund till för lite egen fri träning som avslutning. Det var egentligen där det stora genombrottet kom. Nu var han ju i bra arbets-mode och jag försökte verkligen att inte röra kopplet och att balansera honom så gott jag kunde. Och jag märkte att när han tyckte att han verkligen hade varit extra duktig så gjorde han mig uppmärksam på kampleksaken jag hade i fickan! Han har aldrig tidigare visat intresse för den när den har varit undanstoppad. Det här låter väldigt märkligt och som ännu en självklarhet. Men för Knox har det inte varit det förut. Han har jobbat för att han tycker det är kul och när han inte har tyckt att det varit kul så har han skitit i det. Simple as that. NU har han börjat fatta att han kan jobba för en belöning oxå! Och när jag höll inne på den en liten stund så köpte han det och jobbade vidare. Detta är verkligen ett genombrott för det är skitsvårt att motivera en hund till arbete utan belöning. Det funkar kanske ett tag och med en del arbete, som är självbelönande. Men lydnad är ett sammarbete på mina villkor, där jag vill att han ska vilja jobba för mig eller min belöning. Och äntligen verkar vi vara där!

Snacka om bra avslut på kursen!

Nu får vi klara oss själva och kämpa vidare mot målet att starta i LK1. När det blir återstår dock att se.

När kursen var slut så hade jag fått in en hund till i min bil. Husse var förbi och lämnade av Krut på sin väg mot Haparanda. Kursen slutade så pass tidigt och vädret var så pass varmt att jag bestämde mig för att åka förbi ridhuset och testa köra lite med Krut.

Han förvånade mig rejält! Pga sin skada så har vi inte kört någon som helst agility sen i somras. Då hade vi kommit upp i ca 5 hinders kombinationer där han föredrog balans, A-hinder och gunga, medan resten mest var nödvändigt ont. Men idag! Jösses! Han hoppade hinder, sprang glatt i tunnlar, hade eget hindersug och kunde ta flera olika hinder efter varann i olika kombinationer! Hur häftig som helst! Det är ju bara att konstatera att ju säkrare han blir desto mindre chans har jag att hänga på honom! Det går undan med en Whippet.

Jag vet inte vem av oss som var lyckligast idag?!

(Knox fick självklart köra lite agility även han, men det finns inte så mycket att skriva om det. vi körde lite på skoj, utan någon planering eller mål, bara för att han tycker att det är så himla skoj! världens bästa Collie!)

2013-03-17 20:55 | 0 kommentarer

Båda grabbarna fick följa med till stallet idag och det känns verkligen skönt att ha med sig åtminstone en kamrat som faktiskt gillar att vara där. Krut blev så glad när jag satt upp på hästen att han mitt i sitt lyckliga whippetryck gav till ett skall. Jag kan ju tala om för er som inte känner Krut så väl att jag nog kan räkna på en hands fingrar hur många gånger jag har hört honom säga nånting alls under de här 2 åren. Så glad blev han!

Och ridturen gick jättebra, jag lyckades till och med få stopp på hundarna när en katt for upp precis framför dem!

Världens finaste stallkamrat!

2013-03-16 15:42 | 0 kommentarer

Det fick bli en promenad idag med. Fast med en portis och en terrier den här gången. Och i skogen. De kan ju få lukta gott mer än en dag iaf.

Pia hade med sin kamera, jag hade abstinens.

Krut the Killer och Ulven i fårakläder. 

2013-03-15 20:16 | 0 kommentarer

Idag hade jag ingen lust att åka hem efter jobbet, så jag hörde med en kompis om hon hade lust att ta en promenad med mig och grabbarna. Det hade hon. Hon tog med sig två av sina huliganer och så knallade vi ut över gärdena. Solen sken, men det var alldeles för kallt. Jag vet inte exakt hur långt vi gick eller hur länge, men hennes hundar hann nog rulla sig i lite drygt en miljard saker. Allt från snö till en stor gödselstack. Tilläggas bör att de är relativt långhåriga; det är Portugisiska Vattenhundar. Så trots att jag har hundar som går omvägar runt sånt som är blött och luktar illa (utom Krut som gärna plockar ur det gottigaste och äter det) så luktade mina hundar nästan lika illa som hennes efter den promenaden. Trots det så hälsade vi på både farmor och mormor innan vi åkte hem och duschade.

2013-03-14 19:02 | 0 kommentarer

Trevligt agilitymöte på klubben med härliga klubbkompisar!

2013-03-12 21:00 | 0 kommentarer

Idag var jag ridhusvärd. Det innebär att det är mitt ansvar att vara på plats, fixa övningar och hjälpa folk tillrätta om det behövs.

Jag hade bara två övningar som jag verkligen ville träna, en ren tunnelbana (som jag hade hoppats låta Krut springa på oxå, men fucking jävla -10 gjorde att jag lät honom vara hemma istället) och en slalomövning där man kunde trixa med fart och ingångar. Den tredje övningen löste vi lite på plats, men den blev väldigt lik vad jag hade tänkt mig från början, bara spegelvänd. Den innehöll balanshinder, gunga, däck och lite hinder.

Knox var grym idag! Jag började med balanshinderbanan och han satte kontaktfälten alla gånger utom en! Och det var när jag var för långt före honom. Bra att veta, vi behöver verkligen träna på säkerheten i kontaktfälten. Men med tanke på hur lite vi har gjort det så är jag så nöjd med honom! Men jag märkte oxå att han slarvade på gungan när den stod lite snedställd. Han hade inte riktigt tid att gå den hela vägen ner när linjen till nästa hinder var rakt fram. Mer kontaktfältsträning på gunga oxå tror jag bestämt! Mer kontaktfältsträning överlag. Jag har varit väldigt dålig på det. Uppgångarna har jag inte ens funderat klart på än..

Slalombanan var väldigt rolig tyckte jag, men jag märkte att han drog till höger ut ur en tunnel VARJE gång. Fullständigt oavsett vart jag placerade mig nånstans. Intressant. Men han satte några riktigt snygga slalomingångar, han börjar bli säker, Collien! Även om han gärna har lite bråttom ibland och kan fuska mest därför. Idag var nog dessutom första gången nånsin som jag kunde springa ifrån honom i slalomet utan att han gick ur!

Tunnelbanan då? Jodå, han överraskade mig där. Jag trodde nog att han bara skulle gapa sig igenom varenda öppning han såg, men han var lyhörd och följsam och det blev bara knas när jag tappade honom. (det räcker med en liten tvekan om vart jag ska eller en felplacering så hinner han göra nåt annat) Han blev lite distraherad ibland av att hans snyggaste tjejkompis (som dessutom är i höglöp) sjöng en liten serenad för honom emellanåt, då kunde han inte låta bli att gapa och tappade därför fokus stundtals. Men jag är så imponerad av honom! Nu ska jag bara gå en drös handlerkurser oxå, så kanske jag har en chans att styra runt underverket även i de högre klasserna.

Efter agilityträningen så stannade jag kvar och passade på att träna lite lydnad oxå. Jag läste igenom mina gamla inlägg här på bloggen häromdagen och upptäckte flera saker som man inte alltid ser när man är mitt inne i det. Bland annat så kan jag bara konstatera att för att få Knox att engagera sig, så måste även jag det. (ja, en självklarhet, men alla självklarheter är inte alltid självklara ) Så jag började med att leka igång honom, tagga tagga! Sen körde vi på med fritt följ och även om han både går lite långt fram och lite långt ut emellanåt (pendlar i position) så hade han en underbar attityd! Visst, han tappar ibland, men det är ingenting mot att han knappt ville titta på mig för bara några träningar sen. Det känns som att jag börjar få mer koll på hur jag ska belöna honom. Vi får väl se, men känslan är bra och det är det viktigaste!

Vi tränade även lite på rutan och det gick hur bra som helst. Har börjat med target, och det är han ju van vid och gillar. Sen blev det några lägganden och ställanden och han var grym!

Jag har fått tillbaka tron på en eventuell lydnadskarriär igen.

2013-03-10 21:17 | 2 kommentarer

Krut är rädd för slalomet. Undrar hur jag ska gå vidare med det problemet...?

2013-03-07 21:14 | 0 kommentarer

Jahopp. Haft kurs idag igen då. Åkte dit med blandade känslor. Senaste tidens träning har ju inte gått något vidare.

Vi började med sittande i grupp. Knox lät som vanligt. Jag var på och petade på honom. Vi gick över till platsliggning. Knox fortsatte att låta. Jag fortsatte att säga till honom. Efter några minuter så tröttnade jag. Det här är svårt att förklara, men jag kände i hela kroppen på nåt vis att "Nej! Nu är det fan bra. Så jäkla svårt ska det inte vara att bara ligga still och hålla käften. Jag vet att du kan och nu ska du banne mig göra det oxå!" Jag sa inte så till honom, men jag tog tag i kragen på honom, tittade honom i ögonen, sa: 'Nu. Är. Du. Tyst.' och menade det. Och se på fan. Resten av tiden (som säkert var minst 5 minuter) så var han helt knäpptyst. Inte låg eller besvärad på nåt vis, han slutade bara upp med alla dumheter och låg där och tittade på mig. En perfekt platsliggning!

Efter det så pratade jag med Prickis om senaste tidens träningar och vad jag tänker, känner och tycker. Hon lyssnade, frågade och funderade. Sen var det bara att köra igång och träna!

Jag och Henke har diskuterat en hel del under veckan, vilka belöningar Knox jobbar för, hur han ska tränas, vad som funkat tidigare, hur man ska lägga upp träningen, vilka metoder osv osv.. Det var när Henke ställde frågan: Funkar det bättre om du taggar igång honom ordentligt innan? ....Eh... ja. Var mitt svar. Jag har funderat en del kring det. Så idag tänkte jag att jag skulle hålla honom heltaggad och se hur det funkade. Så fram med kampleksaken, tagga igång, jobba, tagga med rösten, mer leksak, vända ofta, byta tempo, tagga, tagga, tagga! Fart och motivation. Inte så noga med positionen eller kontakten, men desto noggrannare med attityden. Och det kändes bra! Det kändes som rätt väg att gå.

Jag är så extremt bortskämd med Akkra som bara löd. Helt oberoende av hur jag sa det eller varför, om hon fick någon belöning för det eller inte. Hon var nöjd med att få göra det jag bad om. Knox säger: "Engagerar inte du dig i det här så kan du fetglömma att jag tänker göra det. Jag har en hel del annat att stå i, vet du, om inte du är tillräckligt intressant." Detta gör att vissa självklarheter inte alltid är självklara för mig. Jag har tränat en helt annan typ av hund i 7 år, vissa vanor är svåra att bryta. För att citera Prickis: "Hade du haft Knox som första hund istället, hade du och Akkra tävlat SM!"

Förutom fotgåendet så tränade vi lite hopp över hinder, ett självbelönande moment som han gör så himla bra! Vi tränade även lite Ställande under gång. Det har nog aldrig gått så bra som idag. Men så kom jag ju fram till sist att jag behövde backa lite i träningen även där. När han senare skulle sätta sig fot med apportbocken i munnen så fick han totalt hjärnsläpp. Men jag kunde inte annat än skratta åt hans försök till att få ihop 1 + 1.  Allt detta gjordes självklart med pauser emellan. Vi pausar en hel del. Passivitet är nog det han har absolut svårast för, så även pauserna är träning, men av en annan typ.

Ja jösses.. Det där med att kunna starta i vår/sommar vet jag inte vad jag ska tro om.. Vi har en del vägbulor att ta oss över först. Men känslan efter dagens träning är bättre än vad den har varit på länge! Och det var behövligt. Om inte jag har en bra attityd och känsla, hur ska Knox då kunna få det?

2013-03-03 21:20 | 0 kommentarer