Idag var det dags för månadstävling på klubben! Skitkul, då vi behöver träna mer på att springa hela banor. Speciellt jag och Krut. Det var hoppklass den här gången.
Först ut var den lätta banan (vi kör en lättare och en svårare bana, sen räknas resultatet i den klass man tävlar i officiellt, men man får köra på båda) och Knox startade som nr 1. Vad tror ni collien gör? Han går in och nollar! Jag hade bestämt mig för att jävlar i mig hinna med de byten jag hade tänkt mig så när jag sprang och alltså var på rätt ställe hela tiden, ja då flöt det så himla fint och långnäsan gjorde exakt det han skulle! Underbart!
Sen var det lite hundar emellan innan Krut skulle in. Jag börjar bli tryggare och tryggare med Kruts starter nu, att han står kvar. Han är så förbannat lyhörd! Mycket, mycket känsligare än Knox och det blir jobbigt när jag är så himla usel på att handla. Sen tenderar jag att ge upp så fort det blir lite knas och det har jag inte råd att göra med en så snabb hund som Krut (eller en så självständig hund som Knox heller för den delen, honom tappar jag direkt jag tvekar lite)! Stannar jag upp och slokar med axlarna så är Krut ljusår före mig och min chans till bra handling blir så klart obefintlig.
Slalomet då? Emma hade varit snäll och tagit ett 8-pinnars till lätta banan, det tackar vi för. Jag är nöjd med slalomet, det stod en domare i närheten och han var himla intressant tyckte Krut. Första försöket så gick han ur sista porten, men jag tog om och då gick han hela. Fast med mycket hjälp och sneglande på domaren. Men utan trassel och ändå en fin känsla. Vi råkade missa två hinder (där jag rörde mig innan han hade låst på hindret och alltså drog förbi honom istället) men jag vet ju att det hänger på mig och Krut var fantastisk!
Sen var det lite andra storleksklasser osv innan det var dags för oss igen, på den svårare banan. Knox ut först igen. Den här gången inte riktigt lika flytigt, men en matte som återigen hade gett sig fan på att hinna och verkligen se till att ha med sig hunden över varje hinder! Jag är stolt över mig själv, jag fick vråla som en tok några gånger, men jag hade med mig collien, över varenda jäkla hinder och hann med de byten jag hade tänkt mig - känslan var fin ändå! Ja.. utom den lilla detaljen att Knox sprang förbi sista hindret och hämtade sin boll istället...
När ska jag lära mig?!
Jag hade bestämt mig för att göra en egen bana med Krut istället för att köra den svåra. Vi hade kanske klarat den så sett, men jag var så glad och ville inte riskera nåt slalomtrassel. Så ungefär halva körde vi den svåra varianten, med de byten som krävdes osv och den här gången hade jag gett mig fan på att inte stanna upp om det blev fel, utan springa på och hinna med. Men kanske tack vare det så blev det inga fel utan allt kändes bara så himla bra!
Vilka fantastiska hundar jag har förmånen att dela mitt liv med! 
2014-02-23 20:50 | 0 kommentarer