Som rubriken säger.
Visserligen visste vi redan i juni att hussen och hans Collie inte klarade provet, men nu har de fått bekräftat att det inte blir något omprov. Efter 5 månader!
5 månader för ett svar! Detta har ju gjort att Henke inte riktigt har kunnat släppa det heller. Till slut så får han svaret att Knox tyvärr är för gammal. Han fyllde 5 år några dagar innan de fick beskedet, de tidigare 5 månaderna räknas tydligen inte?! Dåliga undanflykter. Men varför? Varför lägga de pengarna och den tiden på ett ekipage för att sen bara strunta i allt? Jag fattar inte.
Jag ska bara lite snabbt redovisa för hur själva provet gick.
Knox är en naturbegåvning när det kommer till vind och ljudmarkeringar samt fast bevakning, han är uppmärksam och oerhört lätt att läsa av. Så på grund av att det gick så himla bra för dem så fick de inte träna på det. "Ni kan ju redan det där så du kan ju agera figurant till de andra" fick Henke höra och så fick Knox sitta i bas. Gång på gång. Vad tror ni hände med Collien? Jo, han blev avdresserad. Från att tycka att grönkläderna och skogen var det roligaste som fanns, med figgar att hitta och kampa med så betydde det bara att få sitta och glo. Tyvärr så förstod inte Henke detta innan det var för sent. Och jag tycker inte heller det är hans sak att kunna, det ska instruktörerna ha så pass koll på. Men det hade de inte.
Och när det kom till spåret, som Henke vet att Knox har svårt för och verkligen försökte få hjälp med så sa de bara att misslyckandet just den här gången berodde på att nån måste ha korsat spåret, eller att han fått in vittring från en bäck och var törstig eller att en älg var i närheten. Vad som helst, nya bortförklaringar varje gång. Så Henke tog privatkurser (trots en 10 månader lång militärutbildning!!) för att lyckas komma runt hela 1,5 km som är slutprovet. (varför det ens är så långt förstår jag inte heller, det är lika långt som ett elitspår i brukset, men i det militära ska hunden bara göra ett spårupptag, sen behöver de aldrig spåra vidare, då skickar man in andra styrkor. Helt galet att de ska spåra så långt på certprovet då, enligt mig)
Nåväl, med dessa fantastiska förutsättningar så gjorde de till slut sitt certprov. Trots att Henke sa till sina instruktörer att han inte trodde att de var redo. Men jodå, det skulle gå så bra så. Och med kompetensnivån på de instruktörerna är jag inte förvånad att de trodde det. De hade ju uppenbarligen ingen som helst koll. På nånting.
Provet är uppdelat över två dagar och första dagen var det patrullstig (vind och ljudmarkering) och fast bevakning. På patrullstigen var Knox som sagt helt avdresserad och alltså inte det minsta intresserad. Detta i kombination med en extremt nervös husse som kände att de egentligen inte hade där att göra så gjorde de helt enkelt ett rätt så uselt jobb ihop. (husses ord) Så jävla synd på nåt de kan vara så jävla bra på. Jag tror jag är mer sur på Henkes instruktörer än vad han själv är.
Sen var det fast bevakning och då sattes Knox mitt i ett pissmyrebo. Henke påtalade detta för kontrollanten som på nåder lät dem flytta bak typ en meter. Vilket så klart resulterade i att Knox både hade ont och var okoncentrerad för den skull, men sen dessutom satt och såg alla de andra hundarna som nu var lite framför honom. Jättelyckat.
På natten sover hundarna i bas. När Henke fick tillbaka sin hund så upptäckte han att Knox var fullständigt knottrig! Totalt uppäten av knott. Så det lär inte ha varit många timmars sömn för stackars Knox.
Så på detta härliga vis fortsatte det. Dag två innebär spår. De släpptes på och Knox tog den första apporten, sen måste han ha vindat sig fram till den tredje apporten. De är av olika material, men det tänkte inte Henke på i sitt nervösa tillstånd så han försökte ju få Knox att gå åt "fel håll". Allt blev knas helt enkelt och trots det så kämpade Knox på så gott han kunde. Till sist så lade han sig bara ner på sidan och tvärsomnade. Fullständigt utmattad. Då gav Henke upp. Eftersom de inte fick med sig slutapporten så blev de inte godkända i spåret. Och med det dåliga resultatet de uppvisade dagen innan så klarade de helt enkelt inte sitt certprov.
Jag som lever med Henke vet hur hårt det här har tagit på honom. Och att se honom så förstörd får mig bara ännu mer att vilja vara oerhört otrevlig mot de som orsakat det. De hade 10 långa månader på sig med ett riktigt lovande ekipage, en naturbegåvning till hund (utom i spåret då, men det går att träna) och en engagerad husse som verkligen brinner för detta. Men vad gör de? Ignorerar, avdresserar, bagatelliserar.
Ok, det blev kanske ingen vidare snabb redovisning, men jag har inte skrivit så mycket om deras militära träning i min blogg eftersom det inte har varit min träning helt enkelt. Så nu blev jag bara tvungen att spy ur mig all galla. Dessutom vill jag förklara varför de inte blev godkända. När de hade alla förutsättningar att bli det.
Jag vill oxå påtala att det här är mina åsikter!
2014-11-16 22:45 | 0 kommentarer