Ett riktigt hundliv

Blogg

Tillbakablick 2015

Jag tjuvstartar lite så här dagen innan sista dagen för året med att kika på vad jag hade för målsättningar för hundarna det här året och hur bra vi har lyckats.

Knox:

Målet jag hade med Knox var att fortsätta tävla agility och allra helst ta nån pinne eller två. Han har startat 15 officiella lopp i år och som bäst fick vi en nolla utan pinne och två 5-felare. Däremot så har de allra flesta loppen känts riktigt bra och vi har varit nära flera gånger. Roligast var helt klart att tävla i Kalmar för utländska domare, för de banorna var stora och luftiga och passade Knox alldeles utmärkt! En sak som jag däremot har bestämt under året är att sluta starta honom i agilityklass. Det är helt meningslöst utan att träna mer, vilket jag såklart skulle kunna göra, men med två egna aktiva hundar så vet jag att det inte kommer att bli av. Så nästa år kommer vi satsa på enbart Hoppklass, men mer om det i inlägget om mina framtidsplaner.
Hussen och Knox då? Jodå, de har inte legat på latsidan direkt. Han hade ju lite allmäna planer på rally och kanske bruks och att prova på drag, men han fastnade så totalt för draget att det är vad de har sysslat med helt enkelt! Och vilket drag år sen! De hann inte med så jättemånga tävlingar men har fått bra resultat på dem alla och dessutom tävlat i SM! SM! Jag säger då det. Där placerade de sig på en 6:e plats, så i år är det en korthårig collie som är Sveriges sjätte bästa/snabbaste draghund i sin grupp (scooter, herrar) i barmarksdrag. Helt galet. De fick till och med ett helt uppslag i Colliebladet (Svenska Collieklubbens tidning)

Så en bra känsla i agilityn och inte mindre än en SM start i barmarksdrag har varit Knoxs bedrifter i år!

Krut:

Året började ju väldigt bra för oss. På våran allra första tävling för året, en rallytävling med dubbla starter i Fortsättningsklass så gick vi och blev godkända i båda! Så därmed var titeln RLD-F redan fixad.  Helt plöstligt visste jag inte vad jag skulle göra med resten av den våren, innan utomhussäsongen för agility skulle komma igång. Att börja träna in Avancerade skyltar kändes alldeles för ....avancerat.  Så vi mest chillade och längtade efter varmare väder. Och gick en agilitykurs!

För sen var det ju dags för agilitysäsong! Men vårat agilityår har varit rent uselt. Vi har gjort 23 starter och utav dem har 20 varit disk.  I år har det visserligen inte bara berott på slalom, för han har klarat av att göra fler än 3 slalom korrekt, och i några lopp har det varit pyttesmå skitgrejer vi diskat oss på. Men överlag har det känts så där. Jag förstår mig inte riktigt på honom. Varför han ibland väljer att springa förbi vissa hinder eller vända mitt i en tunnel exempelvis. Och slalom ska vi inte prata om. Det är fortfarande lika osäkert, även om jag nu vet att han iaf kan slalom, under perfekta förutsättningar. Som att han kommer i rätt vinkel, i lagom fart, är på humör och att jag håller mig på rätt avstånd osv.. Nåväl, de icke diskade loppen är tyvärr inte i närheten av några nollor de heller, så pinnar kan vi leta i skogen efter.

Eftersom Kumla BK skulle utbilda en rallylydnadsdomare som höll i en Nybörjar och Avancerad tävling på hemmaklubben så passade jag på att starta Krut där för att se lite hur vi låg till i rallysammanhang. Det gick väl rätt ok, han var ungefär lika omöjlig som vanligt, men det verkade kvitta att det var Avancerad klass. Dessvärre så lyckades jag diska oss när jag klappade om honom efter att han hade legat perfekt i Honnören! Jaja, en officiell start kändes iaf inte helt avlägsen och efter att ha tränat mer under hösten så startade jag honom faktiskt i December. Men så illa som han gick då har han aldrig gjort. Jag vet inte varför, men han bara hässjade och ville inte göra nånting jag sa till honom, alls. Och det började redan på första skylten! Jag valde själv att bryta den tävlingen, så så bra gick våran debut i Avancerad klass.   

När det kommer till kapplöpningen så följde jag inte riktigt mina egna planer. Det hanns lixom inte med, och jag hade ingen lust att flänga land och rike runt efter LC träningar helt enkelt. De flesta träningar är under höst/vinter/vår medans jag fortfarande tycker att det är för kallt för sån typ av träning, sen när det börjar bli behagligt ute, så drar tävlingarna igång och då är det ingen som håller i träningar längre.. Skitsynd, men det gjorde att Krut bara sprang en enda LC träning på hela året. Och vi lyckades aldrig få tag i bra hundar att träna rundbana med så det blev ingen kapplöpningshund av honom helt enkelt.

Tyvärr så är han ingen utställningshund heller. Där sköter han sig visserligen så perfekt som en hund bara kan! Men han är fortfarande för tunn och så har han ju sin egen stil när han rör sig. Så det har återigen bara blivit Good och Very Good, även på länsklubbsutställningarna.

Och viltspårandet då? Nä, han kommer inte att bli nån Champion heller. För när liggtiden kommer upp i dryga dygnet, då tycker Krut att det kvittar. Det är inte det att han inte kan, men om han tappar spåret så skiter han helt enkelt i att leta reda på det igen. Det blir för jobbigt. Så han startades aldrig i öppen klass i år och kommer inte att göra det senare heller.

Så som ni ser så har det gått så där för mig och Krut i år. Det började på bästa tänkbara sätt, men sen har det bara gått utför.  Det ska bli oerhört intressant att fundera över 2016 års målsättningar med den hunden.. Vi får väl se om det blir några alls.  Haha, så envis som jag är?! Vem försöker jag lura?

Men en ny titel för året är knappast fy skam, även om den så här i summeringstider ligger så långt tillbaka i minnet att det inte är det första jag tänker på. Och det är faktiskt långt ifrån alla whippar som ens tar sig till start i Avancerad klass så jag får se till att vara lite stolt över det oxå, oavsett hur det gick.

Aska:

När det gäller Aska så höll jag nästan inte en enda målsättning som jag satt upp. Det blev ingen lydnadskurs med henne. Delvis pga att jag inte hittade nån som kändes bra och delvis för att hon visade sig vara väldigt känslig så träningen måste verkligen bli bra och genomtänkt. Jag orkade aldrig lägga det engagemanget.

Agilityträning har det blivit oerhört sparsamt med! Och det har berott på hennes märkliga smärtor. Det allra mesta som har gjort att jag inte har följt mina målsättningar beror främst på hennes smärtor. Men lite agility har det blivit. Hon har fått prova på slalom med bågar, lite tunnlar, balanshinder och nån kortare kombination. Hon lär sig sjukt snabbt!

Utställningskarriären gick nog egentligen rätt så bra för hennes del. Väldigt varierande kritik, alla domare har gillat och ogillat olika saker på henne. Hon har inte fått bättre än Very Good, men ändå genomgående bra kritik. Att hon inte ställdes mer än några gånger beror även det på hennes smärtor. Att visa upp en hund som spänner sig och går med kort steg ger ingenting alls.

Vad det gäller viltspårandet däremot, som har varit utmärkt att syssla med trots diverse åkommor, så har hon gått klockrent! Anlagsklassen fixade hon i ett nafs och när jag sen började träna Krut inför öppen klass så tränade jag såklart henne med. Och hon visade sig vara en stjärna! Så hon har tagit två stycken 1.a pris i öppen klass och har sålunda bara ett 1:a pris kvar att ta för att bli Champion! 

Kapplöpningen har tyvärr fått stå tillbaka den med, pga hennes smärtor. Hon är så utredd som en hund bara kan bli! Jag orkar inte gå igenom hela den resan här, ännu en gång, men slutsatsen är iaf att ingen har hittat nåt och jag har inte kunnat se att hon skulle ha blivit sämre av att röra på sig, snarare tvärtom. Så lite, liiiite kapplöpningsträning har det blivit. Vi avslutade årets säsong med att hon fick springa ett helt varv på rundbana, från handsläpp. Jag märkte inget på henne efteråt, och själva loppet var inga problem! Att gå genom öppen bur eller jaga harmaskin, eller ta kurvor eller springa ifrån mig - inget av det har varit nåt problem. Jakten är så stark i henne så när trasan flyger förbi så jagar hon. Hon ser inget annat. Och hon hade blivit så grym! Om hon bara hade fått vara hel..

Nåväl, pga hennes skada (eller vad det nu är) så har vi ju fått välja lite lugnare aktiviteter. Det resulterade i rally. Rally är ändå relativt enkelt i början och hon är smart. Vi gjorde första officiella starten i slutet av året, i en inomhushall. Och då hade vi inte gått en enda kurs, aldrig tränat i inomhushall och bara testat en enda inoff tävling på hemmaklubben, men hon köpte konceptet. Det blev lite för många ligg under just den rundan eftersom hon av någon anledning (som inte visat sig under träning) halvlågsatte sig överallt. Så vi blev inte godkända, men jag var superstolt ändå! Inför nästa start (som var samtidigt som Kruts första Avancerade start) så tränade jag nästan bara stadga i momenten och det lönade sig. På hennes andra start så kammade vi hem hela 93 poäng! En fjärde plats, med över 30 startande, kan ni fatta?!

Så Aska kan stoltsera med en godkänd runda i Nybörjarklass i rally och två st 1:a pris i öppen klass viltspår. Och med tanke på hennes sjukdoms/skadehistorik under året så tycker jag att det är fantastiskt ändå!


Nu har det gått över ett år sen hon skadade sig/visade smärta första gången och hon är fortfarande inte helt bra. Jag vet inte om hon nånsin kommer att bli det eller hur framtiden kommer se ut på det planet, men vi har kommit en bra bit på väg iaf. Hon är betydligt bättre och mår nog helt ok i sin vardag, även om hundar sällan klagar. Och så där jätteont som hon har fått vid några tillfällen har hon inte haft sen i somras så det hoppas jag att vi slipper helt i framtiden! Jag hoppas verkligen att hon får bli helt frisk/symptomfri för det är hon värd! Hon är en sån fantastiskt rolig och glad och arbetsvillig och go och grym liten hund!

 


 

För egen del har jag nog inte utvecklats allt för mycket det här året. Jag gick en agilitykurs med Krut i våras som var jätterolig och lärorik men mer har det inte blivit. Pga mitt jobb så har jag inte kunnat hålla några egna kurser heller. Inga läger, inga träffar av nåt slag, inget nånting! Det har tydligen varit ett ganska hundfattigt år för mig, på utbildningsfronten iaf. 

Däremot har jag lyckats med lite annat det här året. Jag har börjat springa (pga eller tack vare agilityn) och gått ner nästan 10 kg. Jag har även gjort vad jag kunnat åt min jobbsituation och hoppas på att det ska lösa sig till det bästa.

 

Bloggerska

DSC_9569

Blogghistorik

«december 2015»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031

Senaste inlägg
Målsättningar 2022
Sammanfattning 2021
TSM
Cross på pallen igen
Ännu en appellklass för Cross
Cross på pallen
Aska på ännu ett skarpt eftersök.
Jag saknar dig Krut
Agility
Cross friskförklarad

Senast kommenterade
Aska skadad
Angenäma bekymmer
Colliemöte
Exteriörbeskrivning
Lydnadstävling i Finspång
Lydnadsträning
Styrelsemöte
Ridhusträning
Lydnad
Målsättningar 2013

Kategorier
agility
brukshund
collie
whippet

Arkiv
2022
2021
2020
2019
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014
    2013
    2012