Vi klev upp 03.30 för att sätta oss och köra ner till Ulricehamn (typ 30 mil enkel resa) och en annandags jul-rally tävling. J körde eftersom min axel fortfarande gör ont (och för att hålla mig sällskap). Som tur var är det fortfarande ingen snö så det var torrt och fint, men blåste halvstorm.
Väl på plats så var det Krut som startade först, nr 5 i Avancerad klass. Jag var väldigt nervös trots att målet bara var att komma runt med bra känsla. Banan var väldigt bra för Krut, jag kände mig trygg med att han skulle klara skyltarna, hur det skulle bli med resten var en annan fråga. Jag kanske ska förklara mig lite; jag har haft uppehåll med rally för Krut eftersom han inte har verkat tycka att det har varit kul utan bara blivit stressad och låst sig fullständigt. Vi har tävlat i Avancerad klass en gång tidigare och då bröt jag för att allt kändes helt fel. Men som tur var så filmade nån oss (minns inte vem) och så här i efterhand när jag har kollat på filmen så ser jag ju att det är jag som beter mig så där konstigt och stelt och blir irriterad på Krut istället för att hjälpa honom när han blir osäker. Han gör ju massa fina saker och försöker och försöker verkligen, även om det blir lite fel. Så tack vare Aska (som visar att hon tycker jag är obehaglig på ett sätt jag fattar) och J (som har sagt att jag blir som en annan person så fort jag kliver in på banan) så kände jag att jag ville ge stackars Krut en andra chans. Och när jag ändå skulle åka så långt och Aska skulle tävla och Avancerad gick samtidigt så tänkte jag - vi testar!
Sagt och gjort, vi klev in på banan och Krut fick visa vilken stjärna han faktiskt är! Han hade jättekul, han tyckte det var lite jobbigt oxå och var nära att låsa sig några gånger, men jag kämpade på och vi tog oss runt! Med en hund som hoppade lite väl mycket på mig (hans sätt att släppa på spänningarna) men oxå med en hund som viftade på svansen hela tiden! Vi fick 5 felövningar (-50 p) eftersom jag struntade lite i hur korrekt det blev och så fick vi en del avdrag pga hans hoppande, och som alltid några 'sen och 'sned' oxå. Så vi hade hela 13 poäng kvar när vi var klara, men jag var så glad ända in i själen och jag tror Krut var lika glad han. Känslan var fantastisk! Vilken Whippet va?! Han gjorde allt jag bad om, han backade och satt och låg och gick lika bra på höger som vänster och äntligen fick jag bevisat att han ju faktiskt kan de där skyltarna minst lika bra på tävling som hemma. Bara jag är tydlig och glad.
Nu vet jag inte om det här betyder att vi kommer fortsätta tävla i rally eller inte, jag ska klura på det nu när det börjar bli dags att se över året som har varit och börja planera målen för 2017, men fy fan vad bra det känns just nu! 
* * *
Lilla Aska då. Hon startade bland de sista i sin klass och banan kändes ok förutom en skylt. Dum som jag var så började jag ju träna på den på plats och gjorde henne bara osäker istället. När ska jag lära mig? Minns när jag tränade lydnad med Akkra för ett antal år sen och gjorde samma sak några gånger tills jag insåg hur idiotiskt det är. Varför gör jag om det nu? SUCK! Nåväl, hade jag inte förstört den skylten för oss (för självklart fick vi -10p på den) så hade vi kanske haft hela 90 p. Nu blev det 80 poäng och en godkänd runda att vara nöjd över ändå. Några små 'nos', 'sned' och 'sen' som alltid, men det är ju för att jag inte petar i detaljer med just de här hundarna. Hellre ett snett sitt än inget sitt alls. 
Men det bästa av allt var hennes fokus och kontakt samt hennes fantastiska glad-morr-pratande. Som avslut när vi passerade Mål-skylten och var på väg ut var ett rejält högljutt MMRRAAOOAAOOVOFF! För vi hade kul, båda två!
Så nu kan världens häftigaste lilla hund lägga till RLD-F till sitt namn oxå! På bara 3 tävlingar! Hur bra är hon inte?
Så nu kan vi koncentrera oss på att läsa på de nya reglerna för 2017 och lära in alla nya skyltar för Aska i lugn och ro.
Vilket gött avslut på 2016 års tävlingssäsong! 
2016-12-26 20:52 | 0 kommentarer