Så tänkte jag att vi skulle tävla lite Startklass lydnad, som uppvärmning inför starten i bruks. Det gick ju åt helvete. Tävlingen var på hemmaklubben så jag trodde nog ändå att det skulle gå ganska bra. Att hon skulle känna igen situationen och förknippa den med att vi brukar ha rätt så skoj där. Hon gillar ju att träna!
Men icke. Hon gick som en klocka utanför och jag hade en plan för att inte tappa henne. Jag följde min plan, men det sket hunden i. Jag tappade henne direkt när jag klev innanför staketet. Det är nåt som händer, jag vet inte vad. Nåt hos mig som hon läser av. Så hon var låg från början och blev bara eländigare. Känslan var FRUSTRATION! Och det gör ju inte saken bättre...
MEN! Den här gången blev vi filmade och det var verkligen skitbra. För det såg inte hälften så illa ut som det kändes. Och det är bra att få se.
Det här var dessutom första gången hussen såg oss tävla. Han har ju bara sett oss träna innan och han blev helt chockad. Han undrade vad det var för hund jag hade med mig på plan. Han såg ju oxå hur fint hon gick utanför så han stod typ bara och gapade. Lite skönt ändå att få nån som känner henne lika väl som jag att diskutera problemet med, nu när han sett oss.
Så nu är det bara att komma på en ny plan för nästa gång. Jag har ju ett gäng tävingar inbokade framöver. 
2019-09-28 22:45 | 0 kommentarer