Så var det då äntligen dags för Kruts officiella agilitydebut!
Jag packade in båda hundarna i bilen och hämtade upp syster som var så gullig och kunde tänka sig att följa med som sällskap och hundskötare idag. Tävlingen var i Strängnäs och det var både klass 1 och klass 2 så båda hundarna skulle tävlas! (hussen var iväg på skyttetävling)
Väl framme så skulle Krut till att börja med mätas in. Inga problem där, 55 cm hög och definitivt en largehund. 
Klass 1 gick först och vi hade startnummer 36, alltså ganska mitt i startfältet. Det började med agilityklass. Han satte kontaktfälten fint och jag bromsade upp honom före slalom. Första försöket gick lite för fort så han missade en port i mitten men satte slalom på andra försöket! Sen virrade vi runt lite och jag misstänker att ena tunneln egentligen var en kanon, för ut kommer svartkrutet i 200 km/h och råkade visst ta ett långhopp för mycket.. Hoppsan!
Hopploppet gick nästan direkt efter så vi laddade om inför den och även där satte han slalom på andra försöket. (missade en port på mitten första gången även här) sen virrade vi omkring lite och hälsade på domaren och var väldigt nära att diska oss ett par gånger, men vi kom runt! Med X antal fel, men ändå!
Så när vi bara har kört ihop oss lite och Krut blir lite säkrare och mer självgående så kommer ju det här att bli kanon! Kul hade vi iaf! 
Sen var det ju Knoxens tur att få tävla sin första agilitytävling för året. Även han hade ett startnummer nånstans mitt i och började med agilityklassen.
Jodå, nog kände jag igen honom alltid.. Han har gått så jäkla bra på träningarna på senaste och varit så himla lyhörd och följsam. Men på tävling är han så taggad att jag knappt får kontakt. Han började med att hoppa ett kontaktfält, efter det så gjorde han sitt allra bästa att ta alla hinder på hela banan samtidigt. Självklart blev det disk och jag blev rätt trött på honom. Han tog tom fel ingång i slalom! Det händer lixom inte. Skruttcollie.
Så till hopploppet var jag ju ganska osäker på honom, försökte hålla honom kort och ha en nagel i ögat på honom genom hela banan. Nu lyckades det för vi nollade oss, men det kändes inte det minsta bra. Inget flyt alls, jag vågade inte lita på honom och iom det så fick vi riktigt dålig tid.
Nåja, jag vet ju att han är sån här och att det brukar bli bättre ju mer vi tävlar. Men ändå, det är synd. När jag vet att han kan!
När dagen var slut kan jag lova att även jag och två hundar var det. Trötta men nöjda!
2014-03-30 21:39