Ett riktigt hundliv

Blogg

Kapplöpningshundar

 

Bilden kan innehålla: hund, gräs, utomhus och natur


Kapplöpning

Vi kör väl på.
Aska fick springa ett varv själv. Jag avvaktar lite med Krut tills jag kan klämma på hans rygg utan att han reagerar. Och om inte det händer, ja då behöver han inte springa.

Den här gången fick även collien springa. Hon är outhärdlig nu när hon inte löper/är skendräktig längre. Så jäkla rastlös och energisk. Hon har ju testat nån raksträcka nån gång och sprungit, men mest till mig. Det var väldigt tydligt att hon har mognat och blivit betydligt mer orädd nu. Jag ville testa en raksträcka till mig och sen samma sak en gång till, så att hon skulle få springa bredvid maskin, oavsett om hon jagade den eller inte. Första släppet var hon tveksam i början, men sen sprang hon. Kanske mest för att jag stod där, men samtidigt så släppte nåt. Så släpp nr 2 stod hon och hoppade när harmaskinen närmade sig, sen hörde jag två frustrationsbjäbb just när hon släpptes och hon sprang sitt snabbaste med fokus på maskinen och inte mig! Hon sprang till och med förbi mig och fram till trasan när maskinen stannade. Så snart har jag nog skapat ännu en collie-idiot.   (Knox blev ju så galen i det här att jag inte orkade ha med honom till slut)

Jag tycker det är ett bra komplement till allt annat vi gör. Och latmaskcollien (ja, hon har hur mycket energi som helst och är jätterastlös OCH är samtidigt väldigt lat och svårjobbad - en underbar kombination!) behöver just sån här ösa-ur-sig träning! 


Hälsokontroll hos fysioterapeut

Jag vill gärna kolla alla mina 3 hundar innan tränings och tävlingssäsongen drar igång ordentligt och så även i år. Cross var ju där för en tid sen, pga hälta. Förutom hältan som försvann på ca 2 veckor så var hon i fin form. Så nu var det whipparnas tur.

Aska var först ut. Hon hade lite träningsvärk från igår vilket är fullt förståeligt, men kändes i övrigt fin. Amanda på Working Dogs Rehab tyckte det var lite svårt att tolka Aska rätt då hon har många smärtsamma minnesbilder och erfarenheter i bagaget och därför reagerar även innan det gör ont. Men hon visade ärlig smärta i slutet av ryggen och bäckenet. Som väntat med andra ord. Det är ju där hon har sina pålagringar. Men vi kom ändå fram till att Aska mår bäst av att fortsätta röra på sig. Och hellre kontrollerat på exempelvis kapplöpningsbanan än tokrejs i skogen, som det blir annars. Aska har jättemycket energi just nu så hon kommer att göra av med den på ett eller annat vis oavsett. Jag ska däremot försöka bli bättre på att lasra henne och vi fick med oss övningar hem som ska stärka henne. 

Hon tittade även på Askas sättanden. Så jag vet om jag kan bråka med henne om det, eller om hon har ont och ska få slippa. Efter en massa sättanden hit och dit så kunde vi konstatera att Aska helt enkelt sätter sig på sin svans ibland.   Och det tycker hon är obekvämt och ibland reser hon sig, ibland rättar hon till sig, ibland sätter hon sig snett, allt beroende på hur den viftande svansen hamnar. Haha, vem kunde ha trott?! Väldigt svårt att göra nåt åt, men lägga sig ner ska man ju inte behöva göra iaf, så nu vet jag det och vi kan jobba på att sitt är sitt och inget annat.   

 

Sen var det Kruts tur. Där var jag faktiskt inte speciellt orolig. Han har visserligen fyllt 9, men jag har inte märkt några konstigheter på honom. Han är med som vanligt på ridturer och tävlas i agility osv (när tävlingarna nu kommer igång igen) Jag har tyckt att han känns lika outtröttlig som alltid. Men det visade sig att jag hade fel. Vilken tur att vi gick dit! Krut hade ont i ryggen. Han skadade sig ju som riktigt ung, i en disk i ryggen. Det var lång rehab men till slut blev han friskförklarad och har inte visat nåt på de kontroller vi har varit på sen dess. Han har varit stark och fjädrande i ryggen. Men idag visade han som sagt smärta. I samma område som han skadade. Och Amanda förklarade för mig att han troligtvis har tappat i muskelmassa, helt enkelt pga sitt åldrande, och därför inte är lika stark i ryggen som han har varit. Det gjorde så ont att få svart på vitt att min bästis börjar bli gammal! Krut har varit en farbror sen han fyllde 2, så det är svårt att förstå att han börjar bli gammal. För rent fysiskt har han hängt på precis som vanligt. Jag har tyckt att han har blivit lite smalare och tyckt det varit märkligt då han har ätit (lika dåligt) som vanligt. Men nu förstår jag ju att det är musklerna som börjar försvinna. Han har aldrig varit biffig som Aska, så det är inte så tydligt på honom. Men han har alltid varit vältränad. Uthållig och senig. Nu är han mest mager och knotig. Men jag skulle inte tappa hoppet om honom än! Att han blir gammal kan jag inte göra så mycket åt, men även han fick övningar och nu ska även han lasras. Så jag ska försöka göra honom smärtfri. Vi satsar på att lyckas till sommarn! Jag har ju hoppats på att vi har några agilitysäsonger kvar iaf! Så vi kämpar på och så får det bli ett nytt besök lite längre fram igen. Älskade lilla farbror. Hur ska jag kunna hantera att du blir gammal? 


Säsongsstart på kapplöpningsklubben!

Vårat land har ju drabbats av ett virus som kallas Corona, eller COVID-19. Det innebär att i princip allt är inställt. Kurser, tävlingar, prov, MH/MT osv. SKK gick ut och bestämde att alla underklubbar endast får ha tillställningar med max 10 personer, utomhus. Detta trots att regeringen för tillfället har riktlinjen - inga större sammankomster än 50 personer, inomhus. 
Som tur är så ligger inte kapplöpning under SKK, utan SHCF. Och de håller samma riktlinje som regeringen. Därför så kan vi starta igång träningen i princip som vanligt. Med den enda skillnaden att enbart medlemmar får träffas och träna. Några 50 personer kommer vi aldrig upp i iaf. Och nån lokal att vara inomhus i har vi inte ens. Så det känns ju bra att vi har nåt att göra under våren iaf.

Jag bestämde mig för att testa låta Aska och Krut springa ett kortlopp ihop för första gången nånsin idag. Jag vet inte varför jag inte har testat tidigare. Har väl varit rädd för att Aska ska gå på Krut som hon gör när de är lösa. Eller tänkt att de är så olika snabba.. Jag vet inte, men nu tänkte jag iaf att de ju är två rutinerade hundar och det går ju att testa en gång. Jag rådfrågade lite folk på banan oxå och de såg inga problem i det. 

Så jag satte Aska innerst och Krut i ytterbox. Det var ju rätt idiotiskt. Krut springer så sällan med andra hundar att jag glömmer bort att han MÅSTE starta innerst. Annars så springer han helt sonika över hunden som är innanför. Så även denna gång. Så de första metrarna sprang Aska med Krut på ryggen..   Men förutom den lilla detaljen gick det fint. Aska sket fullständigt i Kruts dumheter, som den licensierade kapplöpningshund hon är så såg hon bara trasan och inget annat. Som hennes uppfödare ofta har sagt, en bra kapplöpningshund kan du spränga bomber bredvid, de bryr sig inte, de ser bara trasan. Krut är förvisso ingen bomb, men hon visade vad hon går för ändå. Krut sprang faktiskt hela varvet han oxå, men han hamnade ganska långt efter, om det berodde på den dåliga starten eller för att han gör det mesta halvhjärtat eller bara är väldigt mycket långsammare än henne vet jag inte. Men nästa gång ska han få starta innerst iaf. 

 


Ännu en lydnadskurs

Jag hade anmält Cross och mig till en patrullkurs nu i vår, men som med allt annat så blev den inställd. Trots att vi inte ens var 10 anmälda och man gör allt en och en i skogen. Nåväl, det lyser kanske igenom lite vad jag tycker om det hela, men jag kan inte göra så mycket åt det.   (se nästa inlägg)

Så då efteranmälde jag oss iaf till Prickis istället. Det är i privat regi och det förutsätts såklart att man inte dyker upp om man känner sig sjuk och i övrigt är vi aldrig nära varann ändå, men tanke på att vi alla har varsin hund i koppel. Så jag missade första tillfället (vilket jag hade gjort oavsett eftersom jag jobbade) men i övrigt ska jag nog kunna komma alla gånger (utom möjligtvis en).  Så idag var då första tillfället, för oss. Den här gången tänkte jag få hjälp med att träna in lägre klass. Appellen har vi koll på känner jag. Hade ju även anmält oss till tävling, men ja.. inställd. Men när vi väl får komma ut och tävla igen så tror jag nog att vi fixar appellen ganska fort. Iaf i år. Och då kan det ju vara bra att ha påbörjat nästa klass. Så vi kan köra på. 

Moment som tillkommer är kryp och apportering, utöver att alla andra moment såklart blir svårare. Man lämnar exempelvis 25 meter i både läggandet och inkallningen, det blir hopp-sitt-hopp och framförgående åt två håll, plus att det tillkommer skott på platsliggningen och under budföringen. Som även den blir längre. 75 meter istället för 50. 

Men det här klarar vi ju! Iaf med Prickis hjälp och tolkande mellan oss.   


Bloggerska

DSC_9569

Blogghistorik

«mars 2021»
tiontofr
01020304050607
08091011121314
15161718192021
22232425262728
293031

Senaste inlägg
Målsättningar 2021
Sammanfattning av 2020
Äntligen AgHD1!!!
Cross' valpar
Cross har fått sina valpar!
Lydnad med Aska, igen!
Lydnad med Aska
Mini kennelträff
Cross är parad!
Världens bästa Krut

Senast kommenterade
Aska skadad
Angenäma bekymmer
Colliemöte
Exteriörbeskrivning
Lydnadstävling i Finspång
Lydnadsträning
Styrelsemöte
Ridhusträning
Lydnad
Målsättningar 2013

Arkiv
2020
2019
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012